Trendigt att vända på steken

En av de svenska föregångarna är Daniel Barker. Han arbetar som gymnasielärare i matematik och fysik och inleder sin bok ”Flipped classroom – det omvända arbetssättet” med orden:

”I tio år kom mina elever till skolan för att se mig arbeta. De kunde se hur jag inledde lektionerna med ett experiment för att fånga deras nyfikenhet. Sedan följde en teorigenomgång och ofta visade jag också några räkneexempel som knöt an till teorin och experimentet och när jag var klar var det inte mycket tid kvar av lektionen.”

För honom är den främsta anledningen att flippa undervisningen att det ger honom en möjlighet att vara med när eleverna arbetar i stället för att de ska ägna lektionstiden åt att titta på medan han arbetar och sedan gå hem och ensamma försöka tillämpa det som han föreläste om.

Karin Brånebäck är en annan av metodens svenska förespråkare. Hon är utbildad 1–7-lärare och arbetar som förstelärare och utvecklingsledare i Stockholm. För henne är den största poängen att arbetssättet ger en tidsvinst som underlättar individualisering. Hon har inga bevis för att det flippade arbetssättet ökar måluppfyllelsen men menar att det rimligen borde göra det.

– Om jag får tid att lära känna mina elever bättre under lektionerna och därmed får bättre koll på vad de kan och vad de har svårt för borde det leda till högre måluppfyllelse, säger hon.

Även för Daniel Barker är det egna elevunderlaget för litet för att han ska kunna säga något säkert om hur resultaten har påverkats av den flippade undervisningen men lite försiktigt positiv vågar han ändå vara.

– Efter första året kunde jag inte se någon skillnad i resultaten på de nationella proven men andra året presterade mina elever plötsligt lite bättre än förväntat. Så i år blir det väldigt intressant att se hur det går, säger han.

Så vad gör man då när man som lärare flippar klassrummet? De flesta skulle nog svara att man vänder på ordningen så att eleverna före lektionen får i läxa att lyssna på en filmad genomgång så att själva lektionen sedan kan ägnas åt att öva på det som föreläsningen handlade om.

Både Karin Brånebäck och Daniel Barker poängterar att det inte är själva det omvända arbetssättet som förhoppningsvis ökar måluppfyllelsen, det är vad man gör med lektionstiden som blir över.

– Eleverna lär sig inte mer av en film­ad genomgång än vad de gör av en vanlig. Syftet är att skapa tid för lärare att vara med när eleverna bearbetar informationen. Det är vad läraren gör med den tiden som avgör om eleverna lär sig mer, konstaterar Daniel Barker.

I praktiska ämnen kan den stora vinsten med att flippa undervisningen genom att låta eleverna se en filmad genomgång i förväg vara att det på så vis blir mer tid över för praktiska aktiv­iteter under lektionerna.

Det är dock viktigt att påpeka att film inte är det enda sättet att flippa ett klass­rum på även om det är det vanligaste. Ett klassiskt sätt – inget är egentligen nytt under solen – är att ge eleverna i läxa att läsa ett stycke och sedan använda den kommande lektionen åt att diskutera det som de har läst.

Att just film har blivit så populärt inom det flippade arbetssättet beror nog på att det från början främst användes av lärare i matematik och naturvetenskapliga ämnen. I de ämnena fungerar det, enligt Daniel Barker, inte att be eleverna läsa en text i förväg. För att de ska förstå behövs att en lärare förklarar och visar hur de ska göra.

Men i andra ämnen kan det fungera utmärkt att använda sig av något annat än film. Utöver att läsa en text är radioinslag, QR-koder eller enkäter bra sätt att flippa ett klassrum på tipsar Karin Brånebäck.

Finns det då inga baksidor? Jo, Skolverket tar i häftet ”Läxor i praktiken – ett stödmaterial om läxor i skolan” upp både möjligheter och risker med ett flippat arbetssätt. Ett exempel på det senare är att alla elever kanske inte har tillgång till en dator efter skoltid.

– Arbetssättet ställer också höga krav på att läraren verkligen tar reda på om eleverna har förstått den filmade genomgången. Han eller hon har ju inte ögonkontakt med eleverna under genomgången, kommenterar Katarina Lycken Rüter, undervisningsråd på Skolverket och projektledare för ”IT i skolan”.

Det är också viktigt att i sammanhanget tänka på att lärarna på en skola har ett gemensamt ansvar att se över elevernas arbetsbörda så att de inte får för många läxor.

Nu har även den svenska forskarvärlden så sakteliga börjat intressera sig för arbetssättet. I höstas beviljades forskare vid Göteborgs universitet 5,4 miljoner kronor för projektet ”Nya arenor för lär­ardriven pedagogisk utveckling av IT i skolan”. I fokus står rörelsen kring det flippade klassrummet.

Ungefär samtidigt påbörjades ett forskningsprojekt vid Högskolan i Jönköping där två forskare ska undersöka hur det flippade lärandet bidrar till att öka förståelsen för ett undervisningsinnehåll genom att under ett och ett halvt år observera och intervjua elever i en klass i årskurs sex.