Mobilkameran går och Caroline Bäck Daun sätter på vattenkokaren. Filmen handlar om potatis. Närmare bestämt om hur man kokar den. Något som många trettonåringar inte vet.
Caroline Bäck Daun är hem- och konsumentkunskapslärare på Sommarhemsskolan i Uddevalla och gör instruktionsfilmer för eleverna ihop med ämneskollegan Ingela Hansson. De jobbar med flippat klassrum genom att eleverna får i läxa att se deras filmer före lektionen då ett nytt moment prövas praktiskt.
– Eleverna är ofta otåliga när vi visar och pratar i klassrummet. Om de får i läxa att titta på en genomgång på film är de bättre förberedda och vi får mer tid till diskussion och reflektion på lektionen, säger Caroline Bäck Daun.
Tidigare succéer hos sjuorna har varit Hur man sätter en jäsdeg, Gör en pizza, Currykyckling, Koka fisk och inte minst Herkules – hjälten i köket, som handlar om hur hushållsassistenten fungerar.
– Eleverna tycker det är positivt och vill ha fler. Nu gör vi metodfilmer om hur man kokar potatis och ris, eftersom det är många som inte kan det.
När eleverna kommer till Sommarhemsskolan har de bara haft en termin hem- och konsumentkunskap på mellanstadiet. Förkunskaperna och erfarenheterna hemifrån varierar. Med filmerna kan de som behöver titta flera gånger på genomgången. Dessutom är det bra för den som är sjuk eller hemmasittare, påpekar lärarna.
Ända sedan Caroline Bäck Daun fick höra talas om flippat klassrum har hon tänkt att det skulle passa perfekt i den praktiska hem- och konsumentkunskapen. När en lärarkollega på skolan, Morgan Sandblom, visade hur han jobbade med flippat klassrum bestämde hon sig för att ta hjälp av honom och börja. Tillsammans med Ingela Hansson har hon prövat sig fram de senaste månaderna. De filmar med sina egna mobiler och har skapat varsin videokanal på Youtube där de lägger ut filmerna.
– Vi är fortfarande nybörjare, säger Caroline Bäck Daun, men vi har väldigt roligt. Det blir många goa skratt.
Utan stödet från ämneskollegan hade hon inte börjat med flippat klassrum, tror hon. De planerar innehållet tillsammans och det är praktiskt att en kan filma och en agera framför kameran. De var också viktigt för lärarna att inte bara ta färdiga klipp från nätet, utan att använda samma recept som på lektionerna och filma i skolans sal med de redskap som eleverna möter. En sorts kvalitetsgaranti, även om det händer att de visar andra filmer också.
Förutom att en del elever har svårt att vara tysta vid traditionella genomgångar i klassrummet har vissa svårt att ta till sig fakta genom texter. De har lättare att lära sig genom tal och bild, upplever hem- och konsumentkunskapslärarna.
– Jag skulle vilja göra filmer om allt, en hel lärobok. Jag tror det kan vara användbart i konsumentfrågor också, säger Caroline Bäck Daun.
Även om det tar mycket tid av lärarna – ibland flera timmar per film – hoppas de att de får igen timmarna när de byggt upp en filmbank i ämnet.
– Det tar mer tid än vi trodde, särskilt när vi bakar, säger Ingela Hansson.
– Men det frigör också tid för eleverna, säger Caroline Bäck Daun.
– Hade vi gått en kurs hade det gått fortare, men man lär sig mycket på att testa sig fram själv, säger Ingela Hansson, som oftast är den som filmar.
En ytterligare godförutsättning tycker lärarna är att skolan arbetar med webbaserade lärportalen Google Classroom och att alla elever har en egen laptop. Det gör det enkelt att mejla ut länkar till Youtubefilmerna till eleverna. Lärarna kan också välja att ställa kontrollfrågor till filmerna och be eleverna skriva in svaren före lektionen via webben. Ett annat sätt lärarna flippar på är att de lägger ut lektionsplanering och recept på lärportalen några dagar före lektionen. De lägger även ut syfte, mål och bedömningskriterier för momentet så att de eleverna som vill kan förbereda sig lite extra. Men det är ingen läxa att läsa allt detta, utan mer en hjälp för de som är ambitiösa och vill veta exakt vad som ska hända.
I dag har Caroline Bäck Daun till exempel en lektion där eleverna i sjuan ska lära sig baka lussebullar. Före lektionen har de sett en film som lärarna gjort om hur man gör en lussedeg och rullar de gula kusarna. Det är ganska komplicerat med flera jäsningar så filmen blev en hel kvart. I den börjar Caroline Bäck Daun med att berätta om saffranskryddan och ställer frågan: Om ett halvt gram saffran kostar 15,90 kronor – vad kostar då ett kilo? Eleverna har fått svara via lärportalen och nu ska svaret följas upp ”live” i klassrummet.
In på lektionen kommer tretton sjuor en efter en och sätter sig runt ett stort runt matbord med julpynt. Först pratar Caroline Bäck Daun inför hela gruppen om filmen.
– Alla har inte svarat på frågorna på Google Classroom. Har alla sett filmen? frågar hon.
Eleverna svarar jakande.
Läraren fortsätter med några kontrollfrågor: Vilken är den klassiska kryddan som används? Eleverna räcker upp händerna.
– Saffran! säger Felipe Lazcano.
– Rätt. Och vad kostar det per kilo?
31 800 kronor, är det hisnande svaret från klassen.
Hur gjorde man med smöret, undrar läraren sedan.
– Små bitar, svarar en kille.
– Ja, man klickar ut det, bekräftar Caroline Bäck Daun, precis som hon visade i filmen.
Efter samtalet om filmen går hon igenom dagens uppgift. Bedömningskriterierna visar hon också upp på den digitala tavlan. Eleverna ska i olika grad kunna reflektera över hur det gick och varför något eventuellt gick snett i köket.
Så är det dags att sätta igång. Caroline Bäck Daun låter en mobilapp slumpa fram vilka som ska jobba ihop i par i dag. Protester över resultatet utbryter genast från flera killar: Men vi har redan jobbat ihop! Åh nej, fuck off! Kan vi inte få välja?
Läraren är lugn och återupprepar att det är slumpen som väljer här och att man inte säger så om sina kamrater. Sedan delas recepten ut i prydliga plastfickor och eleverna går till sina kök.
En koncentrerad aktivitet råder i rummet. Röda förkläden hämtas ut. Efter hand sprider sig doften av mald saffran. Mjöl, socker, ägg och smör blandas till söta gula degar i hushållsassistenterna. Läraren går runt och hjälper till. De flesta har bakat lussebullar en gång förut, någon gång i mellanstadiet. Vissa har bakat hemma också, men några har aldrig prövat.
Viktor Isaksson arbetar själv i sitt kök, eftersom de var ett ojämnt antal elever i dag. Han har sett lussebaksfilmen två gånger senaste veckan.
– För det verkade svårt, säger han.
Han tycker att det är bra att lärarna börjat göra egna filmer som de ger i läxa.
– Det är roligare än att skriva på papper och ha genomgång, säger han.
Flera av hans klasskamrater håller med. Genom filmerna får de mer tid på lektionerna till det roliga, att ”jobba” – laga mat och baka, utan att det blir så bråttom. De tycker de förstår allt lika bra på skärmen som när läraren gick igenom samma sak på lektionen.
– Jag tycker det är jättebra att kunna kolla hemma i lugn och ro, säger Hanna Magnusson.
Klasskamraten Emelie Karlsson tycker att hon lär sig mycket bättre tack vare filmerna.
– Man förstår mer och behöver inte be lika mycket om hjälp, instämmer Sara Skarin.
Men alla håller inte med.
– Det är väl okej, men jag tycker det är bättre att visa i klassrummet för vi har så mycket läxor hemma ändå. Jag hinner inte, säger Duy Le.
En annan nackdel är att man hinner glömma vad man har sett om man inte kollat filmen dagen före lektionen eller samma morgon, enligt eleverna. Läraren måste upprepa sig.
– Man minns det mesta, men inte i vilken ordning allt var, som när det skulle jäsa, säger Shad Zanaga.
Kvaliteten på filmerna är ”helt okej”, enligt eleverna. Men de får inte vara för långa. Lussefilmen var en dryg kvart. Fem minuter är mer lagom, tycker de flesta.
I takt med att bullarna börjar bli klara stiger stämningen i klassrummet. Julmusik strömmar ur lärarens dator och doften av nybakat saffransbröd ligger tung och varm. Eleverna är mer högljudda, jämför resultaten: Vems bullar blev fina, perfekta, brända? De utvärderar också sina egna insatser genom att fylla i formulären på sina datorer. Till sist får de ta med bakverken ut på rasten i varsin papperspåse.
– Stäng inte påsarna för då blir det fuktigt däri, manar Caroline Bäck Daun, innan de går.
Tillbaka till dagens filminspelningom potatiskok. Efter att den gula knölen är fångad på linsen sätter sig Caroline Bäck Daun och Ingela Hansson ner tillsammans vid matbordet i klassrummet.
Ingela Hansson laddar över videosnuttarna med en sladd från sin privata mobil till jobbdatorn. Sedan laddar hon upp klippen på sin Youtubekanal där hon med några enkla handgrepp kan lägga ihop filmsnuttarna och klippa bort de bitar som inte blev bra.
– Vi gör om slutet, kan du klippa bort det där jag sa sist, det blev så dumt, säger Caroline Bäck Daun med ett skratt.
På Youtube väljer de mellan några olika klippövergångar och färger på textrutor som de lägger in i filmen. Det blir en kryssklippning och grön färg på texten, mot en svart bakgrund.
När allt är klart publicerar de filmen. De lägger ut den på Youtube som ”olistad”, vilket betyder att den inte är sökbar, utan att man bara kan se den via en länk. Till sist mejlar de ut länken till eleverna.
Klassrummet är flippat och klart och eleverna kan se fram emot en ny lektion, full av tid till att koka potatis själva.
