Kärleken till yrket räddar Malin Hedins romankaraktär från att ge upp
Alla blommor vissnar i Mirjams fönster. Slutet känns hela tiden nära för den unga läraren i den privata gymnasieskolan där romanen »Inte gå under« utspelar sig. Här styr pengapåsen, tystnadens kultur råder och lärarna ställs inför flera dilemman i sin yrkesroll.
Mirjams situation är delvis självupplevd. Det hör jag författaren Malin Hedin berätta om i en radiointervju innan jag träffar henne. Så när hon öppnar dörren till villan i Västerås, där växterna grönskar och vårens ljus strömmar in, andas jag ut.
Malin Hedin ser ut att må förträffligt. Hon är föräldraledig med sin andra dotter, skriver på sin tredje roman och berättar att hon trots alla svårigheter trivs i läraryrket.
Din skildring av skolans värld är dyster. Är det verkligen så illa?
Hon skrattar till, lyfter blicken från kaffekannan, och säger med tyngd i rösten:
— Det är mycket värre. Vissa saker går inte att skildra skönlitterärt, läsarna skulle helt enkelt inte tro mig.
Romanen handlar om Mirjams första tid som lärare, när hon som nyutbildad, full av entusiasm, kliver in i verklighetens mörka korridorer. Det blir en krock som leder till olika lojalitetskonflikter. Hon får uppleva usla förhållanden, men tvingas till tystnad för att skydda skolans ansikte utåt.
På friskolan gäller inte meddelarskyddet och lärarna förbjuds att prata med journalister.
— Jag vill skildra hur det kan se ut i Skolsverige i dag. Det är väldigt många som är väldigt tysta.
Malin Hedin började skriva romanen under sin första termin som lärare, när hon var i Mirjams situation.
— Det som räddade mig är att jag inte var så naiv som Mirjam. Men visst blev jag förvånad över hur vissa saker fungerade.
Att möta tonåringar med olika bekymmer kan vara svårt i sig, men än värre är det när elevhälsovården brister, som i romanens skola. Mirjam får ta stort ansvar för en elev som far illa. När allt annat stöd saknas, spränger hon lärarrollens gränser och låter eleven flytta hem till sig.
— Det blir ett svårt moraliskt dilemma som jag ville lyfta fram, och som jag tror är rätt vanligt. Det är inte så lätt att alltid hålla sig till sin professionella roll. Mirjam agerar självuppoffrande och väljer att vara medmänniska i den här situationen.
Malin Hedin har själv upplevt en tillvaro både med och utan kurator på arbetsplatsen och beskriver skillnaden som enorm. Det är nödvändigt med avlastning i allt det tunga som elever bär med sig, för att själv orka med sitt uppdrag i längden.
Är du själv kvar i ditt yrke om tio år?
— Jag tycker att läraryrket är fantastiskt, bara man ges rätt förutsättningar. Så jag hoppas att jag jobbar kvar. Men inte till vilket pris som helst.