»Fritidshemmen tas inte på allvar«

Hon har lämnat det rymliga rum hon hade som prefekt på en annan institution och delar nu ett litet hörnrum med en kollega som inte har hunnit flytta in på allvar. Vi tränger oss ner vid ett litet bord i flyttröran och inleder ett samtal om alla förslag som duggar tätt om fritidshemmen.

Malin Rohlin är en av de allra första fritidspedagogerna som avlagt doktorsexamen. Men hon är noga med att hon inte har disputerat i fritidspedagogik — som inte är ett eget ämne — och att hennes avhandling från 2001 inte handlar om fritidspedagoger och fritidshem.

— Nej, ämnet är pedagogik och avhandlingen handlar om makt och styrning med fritidshemmet som exempel, förtydligar hon.

Då tycker jag att vi börjar med att klargöra begreppen. Fritidspedagog eller lärare i fritidshem?

— Jag brukar säga grundlärare i fritidshem för att tydliggöra att de har genomgått en lärarutbildning. Jag säger också fritidshemspedagogik i stället för fritidspedagogik. Begreppet fritidspedagogik relaterar till fritid i allmänhet och är inte inskrivet i skollagen. Det har också en annan historisk bakgrund.

Vilken då?

— Fritidshemmens verksamhet har historiskt en länk till förskolans pedagogik och det tycker jag är olyckligt. Barn blir äldre och utvecklas oftast i takt med åldern. Då passar inte alltid förskolepedagogik.

I dag arbetar många förskollärare på fritidshemmen. Är det ett problem?

— Jag vill inte ge mig in i fackliga revirstrider, men det är möjligt att förskollärare kan behöva en fortbildning i fritidshemspedagogik. Det jag är kritisk mot är att Stockholms universitet och många andra lärosäten utbildar förskollärare och grundlärare i fritidshem på samma institution.

— Det är mer naturligt att utbildningen av lärare i fritidshem och i skolans årskurser 1—3 är på samma institution. De arbetar med samma åldersgrupp av barn.

Nu har Skolverket fått i uppdrag att förtydliga läroplanens avsnitt om fritidshemmen. Hur ser du på det?

— Det är jag verkligen glad över. Relationen mellan fritidshem, förskola och skola behöver definieras och det bör framgå att grundlärare i fritidshem och årskurserna 1—3 ingår i samma arbetslag.

— Det måste också förtydligas vad fritidshemspedagogik är för något. Det är angeläget att betona det multimodala lärandet, alltså ett lärande genom estetiska processer där ämnen som musik, bild och drama ingår.

Innebär det att det bör bli mer skola av fritidshemmet?

— Nej, det tycker jag inte, men argument som skolifiering tycker jag är urvattnade eftersom barn lär sig hela tiden. Fritidshemmen ska i huvudsak genomföra aktiviteter som relaterar till skolan. Då menar jag inte att lärarna i fritidshem i traditionell mening ska undervisa i musik, bild och drama, men de måste ha klart för sig hur musik stimulerar det mate­matiska tänkandet.

Har de detta klart för sig i dag?

— De flesta är tyvärr inte skolade för det. Jag anser att man måste gå tillbaka till det förslag som lades 2008 om att förlänga utbildningen för grundlärare i fritidshem till fyra år för att föra in mer musik, drama och bild. Här i Stockholm håller de på att avveckla utbildningen i dramapedagogik och det är helt fel riktning.

Få lärare i fritidshem ansöker om legitimation i estetiska ämnen trots att de har rätt till det. Vad beror det på?

— Det är inte så konstigt när de bara har totalt 30 högskolepoäng i estetiska ämnen. Lärarna vet själva att de inte kan tillräckligt för att undervisa upp till årskurs 6 i de ämnena och då är det naturligt att de inte ansöker om legitimation. Det är därför som utbildningen för grundlärare i fritidshem måste förlängas.

Regeringen planerar att ge fritidshemmens lärare legitimation för det de egentligen är utbildade i. Bör de få legitimation i ämnet fritidspedagogik på samma sätt som skolans lärare eller en legitimation för helheten precis som förskollärarna?

— Det är en jättesvår fråga men jag tycker nog att det ska vara en legitimation för verksamheten. Med fritidshemspedagogik som ett eget ämne med kursplan är det lätt att börja prata om betyg och värderande utvecklingssamtal. Det är något som oroar mig. Och jag vill absolut inte ha in några kunskapskrav i fritidshemmen.

— De mål som redan finns i dag i läroplanen är tillräckliga. Jag ser hellre att fritidshemmen lokalt formulerar sina egna mål.

Vad vinner lärare i fritidshem på att få en legi­timation?

— I dag tar skolan inte fritidshemmets uppdrag på tillräckligt stort allvar. Legitimation och ett tydliggörande i läroplanen av arbetslagens roll kan vidga samtalet mellan grundlärare i fritidshem och skola om barns utveckling. Då kommer också universiteten att ta utbildningen mot fritidshem på större allvar.

Nu satsar politikerna på fritidshemmen genom ändringar i styrdokumenten. Är det meningsfullt utan att också ge fritidshemmen mer resurser?

— Nej, men tyvärr förstår inte alla politiker vad barns sociala utveckling i en skolkontext är för något. De tror att det räcker med att sätta barnen i skolbänken, stänga av deras mobiler och få dem att sluta att vifta med kepsarna.

Men räcker inte det?

— Nej, samhället är mycket mer komplext i dag än tidigare och föräldrarna arbetar hela dagarna. För barnens utveckling måste fritidshemmet vara ett komplement till både familjen och till skolan. Även rektorerna behöver bättre kunskaper om fritidshemmen. Rektorsutbildningen borde innehålla åtminstone fem högskolepoäng om fritidshemmen och deras lärare.

Är regeringens förslag om traineejobb i fritids­hemmen en lösning på resursproblemet?

— Först tyckte jag att det lät bra men jag har ändrat mig. Förslaget är alltför kopplat till LO:s arbete med att få in barnskötare i fritids­hemmen. Jag har inget emot barnskötare men deras utbildning är otillräcklig. Det måste in mer pengar till vidareutbildning för att trainee-verksamheten inte ska gå ut över barnen.