I skolan påpekas jämt att vi skulle vara lika mycket värda. Men det märks då inte!
Jag går på högstadiet och är elöverkänslig. Är du elöverkänslig får du avstå från nästan allt. Mobiler är inte nödvändigt i skolan. Men självklart ska alla ha det – den elöverkänsliga får stanna hemma. På biblioteket behövs trådlöst nätverk – stanna hemma. Museet behöver naturligtvis decttelefon – stanna hemma.
De som kallas ”normala” ska få ha det de vill medan vi elöverkänsliga ska vara överlyckliga om vi får vara med på någonting. Och då ska vi tycka synd om de andra som inte får använda sina elektroniksaker – eftersom det jämt heter att det är på andras bekostnad vi får vara med.
Jag får inte gå i skolan för att de andra ska ha datorer, filmvisningar och mobiler! För andra tycks det vara självklart att vi inte ska vara med – för oss är det avskyvärt! Det är inte ens vårt eget fel att vi är elöverkänsliga – det kan röra sig om genetiska skillnader!
När jag fick gå deltid i skolan kom det fram att en annan behövde dator hela tiden. Då höll det på att bli så att jag inte fick gå i skolan alls för det. Jag tycker att vi i så fall skulle fått gå 2,5 dagar var. Men att någon som inte är elöverkänslig ska få gå mindre kommer inte in i andras värld. I stället får vi elöverkänsliga stå tillbaka för alla!
Jag tror att folk tänker att vi elöverkänsliga valt att bli undanhållna ifrån saker. Eller att vi vant oss. De tycker nog det kvittar om vi får samma rättigheter, för vi blir glada om vi får något!
Men vi måste också få gå i skolan, må bra och kunna lyckas. Ska man ha olika värden på människor så säg det rent ut. Annars får ni börja ta hänsyn till oss elöverkänsliga, och ordna så att vi också kan vara med!
Elev, 14 år