Intressant och svårt detta med gudar i skolan (Pedagogiskamagasinet nr 4/14). Mötet mellan lärare och religiösa elever är en pedagogisk utmaning för den lärare vars världsuppfattning enbart vilar på vetenskaplig grund. Jag är själv en sådan lärare och har mött många elever, ofta med invandrarbakgrund,som har en världsbild formad av en religiös tro. Det är inte svårt att möta alla elever med den respekt man som lärare ska ha inför varje individs åsiktsfrihet och religionsfrihet. Men jag har ofta funderat över hur mycket av ett vetenskapligt förhållningssätt en del elever har med sig ut i livet.
När det gäller Albert Einstein som nämns av fysikern Kjell Prytz i Marianne Nordenlöws artikel, så var han en stark försvarare av ett rationellt och logiskt tänkande. Einstein var mycket negativ till tanken på en personlig gud eller ett gudomligt väsen. I Min världsbild från 1934 skriver han: ”En gud, som belönar och bestraffar sina egna skapelser, som har en vilja, liknande den, som vi erfara hos oss själva, kan jag ej föreställa mig. Ej heller en individualitet, som sträcker sig bortom döden, kan jag tänka mig; må svaga själar, fyllda av ångest eller löjlig egoism, nära dylika tankar”.
Einstein säger också: ”För den, som är genomsyrad av den kausala lagbundenheten i allt som sker, är idén om ett väsen som ingriper i världsförloppet, en absurditet.”
Einstein använde ibland religiösa metaforer (”Gud spelar inte tärning” till exempel) men han tolkade inte världen i religiösa termer och han menade att ett bra etiskt förhållningssätt inte behövde bygga på någon religion.
När det gäller Niels Bohr, som Prytz också nämner, är det väl lite tveksamt att kalla taoismen för en religion. Själv skulle jag vilja kalla den en filosofi eftersom den utesluter gudar.
Som enskild individ och som lärare beklagar jag att mänskligheten till större delen fortfarande skapar sig gudar, andar och demoner. Att den, inom olika religioner, låter livet styras av livsföringskoder grundat på allta nnat än rationella beslut. För mig är det otänkbart att förena religion och vetenskap. Här ansluter jag mig helt till Lawrence Krauss som besökte Sverige tidigare vid lanseringen av boken Ett universum ur ingenting.
Religiösa föreställningar är irrationella, och irrationalitet är inte ägnat att besvara vetenskapliga frågor eller lösa sociala och politiska problem. Jag tror att det är viktigt att fortsätta diskussionen om religionens roll i skolan med tanke på vår ambition att undervisningen ska vila på vetenskaplig grund.
Roger Bodin speciallärare och tidigare vice ordförande i Lärarförbundet