Redaktören ger en introduktion och historisk bakgrund till hur förskolans styrdokument och uppdrag förändrats genom åren och pekar på att skollagen nu omfattar alla barn mellan 1 och 19 år. Alla skolformer ska ha samma grund, riktas mot samma mål och ha likvärdig kvalitet, vilket i sin tur betyder att även skolformen förskola ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. I samband med detta ställs en rad intressanta frågor om huruvida forskning ska och kan genomföras av förskollärare själva, med tanke på forskningskompetens, forskningsresurser samt resurser hos kommunerna. Här påtalas även problem med att den politiska diskussionen i låg grad tar stöd i skolforskning och vetenskaplig grund, men mer i ideologi och kunskapsstyrning som sedan kvalitetskontrolleras av staten. En förklaring sägs vara att lärare själva inte beforskat sitt yrkesområde i någon större utsträckning, vilket gör att tillämpad forskning inte gett argument till förskola/skola-debatten. Jag förstår det som att det är här författarna till denna bok vill och kan göra skillnad.
Boken bidrar med en inkörsport till hur man kan se på begreppen beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Här finns också redaktörens presentation av vetenskapliga grundantaganden och den teori- och metodansats som används av bokens alla författare. Men vad är det som gör att alla valt samma teori och metod för sin forskning och dessutom utgår från exakt samma tolkning? En annan sak jag funderar över är att texten ibland inkluderar fritidshemmet och dess lärare, medan syfte och forskningsfrågor i alla presenterade studier handlar om förskola och förskollärare.
Det som bidrar till intressant läsning är bokens fem studier med olika infallsvinklar på vetenskaplighet i förskolan. Forskningsfrågorna handlar i den första studien om hur lärare uppfattar kunskapsbegreppet i förskolan och i den andra om vilka uppfattningar som finns kring forskning och att själv utöva forskning.
Den tredje studien belyser hur förskollärare uppfattar vetenskap och dess påverkan i förskolan, medan den fjärde tar upp förhållandet mellan forskning och yrkesutövning. Slutligen undersöker den femte studien förskollärares uppfattningar av förskollärarkompetensens innehåll. Alla studiernas syfte, forskningsfrågor och resultat presenteras och diskuteras på ett tydligt sätt som stämmer till viktig eftertanke.
Det jag saknar i framställningarna är dels beskrivningar av de forskande lärarnas personliga tolkningar och användning av teori och metod, dels beskrivningar av analys och hur kategorier konstruerats. Om detta har med redaktionella instruktioner att göra är det synd, eftersom innehållet i sig är väl värt att skriva fram på ett mer sammanhängande sätt. Vidare skulle vissa studiers okritiska, normativa uttryck kunna tonas ner till förmån för mer problematisering och djupgående diskussion av resultaten. Sammantaget tolkar jag resultaten som en ganska kritisk bild av förskollärares uppfattningar kring vetenskaplighet i förskolan. Det finns alltså all anledning att fortsätta de viktiga forskningsspår som studierna tar upp. Dessutom är det hedrande med förskollärare som likt dessa författare går vidare med sin utbildning inom yrket och delar med sig av sina kunskaper till oss andra!
Summeringen blir att jag absolut haft behållning vid läsningen av denna bok men att kritiska invändningar dröjer sig kvar. Kanske är det inte till nackdel.