Här skola forskare skolas

Kvinnan bakom klargörandet heter Christina Fjellström. Hon är även professor på Institutionen för kostvetenskap vid Uppsala universitet. När Vetenskapsrådet i november förra året gav beskedet att 9,2 miljoner kronor beviljades till Nationella forskarskolan i hem- och konsumentkunskap var hon en av dem som jublade högst.

Institutionen för kostvetenskap hittar vi i Uppsala biomedicinska centrum, BMC, vilket består av ett smutsgrått, fyrkantigt betongkomplex. Men snart blir det uppenbart att byggnaden rymmer mer spänning än fasaden antyder.

Intervjun inleds i något som kallas ”paradmatsalen” och den gör sannerligen skäl för sitt namn. I taket tronar en jättelik kristallkrona över ett linneklätt långbord och längs väggarna samsas antika skåp om utrymmet med en röd moraklocka och oljemålningar.

– Det är inte hit Vetenskapsrådets pengar har gått, skämtar Christina Fjellström och förklarar att rummet brukar användas för seminarium.

Inom kort kommer sex blivande doktorander inom hem- och konsumentkunskap sitta här och glänsa i kapp med kristallerna i kronan. Institutionen ska nämligen utgöra huvudsätet för forskarskolan.

Christina Fjellström drar bakgrunden. Redan 2009 skickade hon och institutionskollegan Ylva Mattsson Sydner in en ansökan när Vetenskapsrådet utlyste forskarskolor inom området utbildningsvetenskap. De båda kollegorna gick i samma tankar, vilka sammanfattningsvis gick ut på att ”det behövs mer forskning inom hem- och konsumentkunskap” och ”det här är ett universitet och här ska det förmedlas kunskaper som bygger på vetenskaplig fakta”.

Då det gäller institutionens grundutbildningar till dietist och kostvetare pågår det redan i dag en ständig växelverkan mellan utbildning och forskning. Samma sak borde gälla för lärarutbildningen i ämnet hem- och konsumentkunskap, resonerade de.

Den gången nådde de inte ända fram. De fick positiv respons på ansökan men med uppmaningen att begränsa sig.

Inför nästa omgång fokuserade de på institutionens forskningsmässigt starkaste sidor för att satsa på dem. Temat ”undervisning och lärande om mat och måltider kopplat till hälsa” formulerades. Ett tema som är smalare än vid den tidigare ansökan men som ändå rymmer många tvärvetenskapliga aspekter.

– Hälsa, till exempel, kan kopplas till klass men klass behöver inte bara kopplas till social miljö. Klass kan också kopplas till kunskaper, till genus och till etnicitet, säger Christina Fjellström.

Hon tycker att kunskapsbasen, ämnesteorin och ämnesdidaktiken i hem- och konsumentkunskap mår bra av att problematiseras. Ämnet behöver utvecklas för att ”stå på egna ben”.

– Något annat som var viktigt var att få med oss alla de lärosäten som utbildar lärare i hem- och konsumentkunskap. Det här är ett arbete som vi bör göra tillsammans, tycker Christina Fjellström.

Lärosätena är – förutom Uppsala – Högskolan Kristianstad, Göteborgs universitet och Umeå universitet. Samtliga var genast med på noterna.

Denna gång gick ansökan i hamn. Nu är forskarskolan ett samarbete mellan de olika lärosätena där Uppsala universitet står för värdskapet och Christina Fjellström är huvudansvarig, det vill säga programdirektör.

Arbetet är redan i full gång. I början av året utlystes sammanlagt sex doktorandtjänster, en för varje lärosäte undantaget Uppsala där tre blivande doktorander ska verka. En ska vara knuten till Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier och två till Institutionen för kostvetenskap. För att på bästa sätt använda respektive institutions forskningsmiljö och handledarkompetens, sammanställdes en programbeskrivning för varje doktorandprojekt.

– Doktoranderna måste förstås ha en viss möjlighet att påverka sitt arbete inom ramen för institutionens tema – men handledarna ska styra upp det, berättar Christina Fjellström.

I slutet av mars träffades alla inblandade från de olika utbildningsorterna på ett första internatmöte.

– Under två dagar diskuterade och planerade vi. Alla är förstås engagerade och det var otroligt givande att träffas och känna att vi tillsammans bygger upp något helt nytt, säger Christina Fjellström.

Inledande kurser för doktoranderna sammanställdes, till exempel: Hem och konsumentkunskapens ämnesdidaktik, Barn och ungdomars hälsa ur ett mångvetenskapligt perspektiv och Matvanor i konsumtionssamhället. Doktoranderna förväntas också läsa in sig på forskningen inom området, både den i Sverige och den i övriga Norden.

– Det kommer att bli en intensiv start, konstaterar Christina Fjellström och berättar att doktoranderna och handledarna kommer att träffas i internat i Uppsala ett par gånger under den första terminen.

Christina Fjellström bjuder på en rundtur på institutionen där de blivande doktoranderna kommer att tillbringa en stor del av sin tid under hösten. Bland annat våldgästar vi ett undervisningskök där några studenter i kursen Kost B, blivande dietister eller kostvetare, arbetar med ägg i olika former. De lagar räkomeletter, undersöker hur ägg reagerar med olika tillsatser och tar sig an strutsägg. Det påminner en hel del om en ”vanlig” men något avancerad hem- och konsumentkunskapslektion. På vita tavlan hänger en stor påminnelselapp om att händer ska tvättas, hår ska sättas upp, nagellack och smycken är förbjudna och att livsmedelshygienen ska vara god.

Vi vandrar vidare och konstaterar att kontrasten mellan paradmatsalen och Christina Fjellströms eget arbetsrum är stor. Det senare andas kreativt kaos värdigt just en professor. Bord och skrivbord täcks av pappersbuntar i olika högar.

Kanske innehåller några av dem ansökningar till doktorandtjänster? När intervjun görs har ännu inte sista ansökningsdag passerat men en del handlingar har förstås kommit in. Christina Fjellström säger att efter den 15 april kommer de ansvariga på de olika institutionerna ”att kasta sig över telefonen och ringa varandra”.

– Det mest väsentliga – det vi hoppas på – är att vi får sökande som kommer från verksamheterna eller är nyfikna nyutexaminerade hem- och konsumentkunskapslärare. Personer som har en verklig vilja att ”gräva” i området och utveckla det!

Själv ser hon mycket som skulle vara intressant att gräva i.

– Jag kanske sticker ut hakan nu, men jag har förstått att inom ämnesområdet gäller ofta devisen att ”det man lärde sig på utbildningen det står fast”. Men samhället är så föränderligt och därmed måste ämnet vara det. Vi behöver reflektera över hur man i ämnet ska möta förändringarna i omvärlden.

Christina Fjellström tycker att det är viktigt att genom forskning förmedla ett kritiskt förhållningssätt för lärare, och i slutändan för eleverna.

– Sedan är det verkligen på tiden att det här kvinnodominerade området lyfts fram akademiskt! Länge har det tagits för givet att kunskaper om mat och hälsa är något som alla kvinnor – och senare alla konsumenter – har. Som om kunskaper om mat och hälsa kommer från luften, som om det inte är något man behöver lära sig, säger hon.

Just faktumet att ämnesområdet är så kvinnodominerat är en annan anledning till problematisering. Hur påverkar det? Frågeställningarna är intressanta – och många.

Förhoppningen är också att nu när lärare blir forskarutbildade och kan ge direkt input i skolorna, höjer det kunskapsnivån och därmed ämnets status. Kort sagt, genom forskning kan lärarna få redskap för att undervisningen ska bli bättre. I slutändan handlar allt om hur man ska lära dagens unga människor om resurshushållning, mat och hälsa i den föränderliga värld vi lever i.

Christina Fjellström har många förhoppningar om forskarskolan men vet samtidigt vad den inte ska vara.

– I forskarskolan ska ämnet kritiskt granskas och resultaten ska användas som redskap och underlag i undervisning. Däremot ska vi inte komma ut med fastlåsta ”sanningar” om de inte är vetenskapligt underbyggda – då har vi misslyckats, säger hon.