Det är inte bara solen som lyser i Karlstad. Det gör också månen, planeterna, himlens alla stjärnor – och eleverna i årskurs tre på Orrholmsskolan. De kastar sig in i tema rymden, med alla sinnen öppna.
Saturnus, Jupiter och Mars trycker sina näsor mot rutan. De ser ut att vilja komma in undan höstblåsten, som river i tallkronorna utanför. Sommarens sista båtar guppar i allt grövre sjö i Orrholmens småbåtshamn, på andra sidan skolgården.
Planeterna har eleverna målat och satt upp på fönstret i klassrummet. Efter några veckor med fokus på rymden börjar rummet fyllas med elevarbeten och annat på temat. Att låta eleverna använda alla sinnen och arbeta kreativt, med bland annat bild och musik, är viktigt för att ta in och befästa kunskaperna, anser Louise Helgar. I taket hänger hela planetsystemet, i uppblåsbar form. Jordklotet ser lite skruttigt ut, luften börjar gå ur.
– Jag blåste upp det före helgen, det behöver nog fyllas på. Men solen orkar jag inte blåsa upp, jag måste ta hit en luftmadrasspump, säger Louise Helgar med ett skratt.
Hon är 1–7-lärare med inriktning matematik och NO och har just visat en UR-film, Himlabilder och stjärnmönster, för treorna. Hon börjar gärna lektionerna med en kort film, för att väcka elevernas intresse, sätta igång deras funderingar och som repetition.
– Åh neej, är filmen redan slut …, suckar flera när eftertexterna börjar rulla.
Louise Helgar harde centrala målen i NO för årskurs 1–3 uppnålade vid tavlan. ”Jordens, solens och månens rörelser i förhållande till varandra. Månens olika faser. Stjärnbilder och stjärnhimlens utseende vid olika tider på året.” Allt detta går hon igenom med klassen under terminen, men före varje moment brukar hon öppna för elevernas egna tankar och funderingar.
– Varför har vi inte pratat om de människor som har varit på månen, undrar en kille.
– … och en hund, som hette Lajka, fyller bänkgrannen i.
– Nej, Lajka var aldrig på månen, vet någon.
Agnes Johansson har länge viftat envist.
– En del tror att alla öar har en egen stjärna, säger hon – i filmen berättades att den synen har funnits på öar i Polynesien.
Louise Helgar frågar vad en stjärna är och nästan alla händer far ivrigt upp i luften. Det här har de pratat om förut, det är tydligt.
– Alla stjärnor är en sol.
– Nej, solen är en stjärna!
– Stjärnor är gasklot!
Louise Helgar börjar rita en tankekarta på tavlan. Hon skriver upp fler förslag från eleverna, som att stjärnor har olika färger, röda eller blå, om de ser varma eller kalla ut.
Vi kan se fyra olika stjärnhimlar, en för varje årstid, berättar hon och ritar upp ett kors där hon placerar in de fyra. Sedan lånar hon en av de snurror med sol, jord och måne som eleverna har gjort tidigare, för att visa hur stjärnhimlen förändras.
– Du sätter väl tillbaka min sol igen, muttrar Muhammed Jasim, som har gjort snurran.
De kommer in på stjärnbilder, vilka av dem barnen har sett och vilka som också är stjärntecken. Om att sjöfarare förr navigerade efter stjärnorna, och att det än i dag finns astrologer som spår i stjärnorna. Stor diskussion utbryter om vilket astrologiskt tecken var och en har, inför dagens praktiska uppgift – att göra en bild av sitt eget tecken. Louise Helgar har tre olika varianter av uppgiften att välja mellan.
Till utmaningarnaför henne som lärare hör att det tar ganska mycket tid att hitta material utifrån elevernas frågor och att få med allt i det centrala innehållet, tycker hon. Det gäller också att hitta rätt svårighetsnivåer och räkna med att elever behöver olika mycket tid.
De flesta fastnar för att ”stansa” ut symbolen för tecknet med en nål i ett mörkt papper, så att ljuset lyser igenom hålen – som stjärnor. Det kommer att bli fint att sätta upp tecknen på fönstret, så att solen lyser igenom och bildar mönster på väggen mittemot, säger hon.
Eric Nilsson prickar ut symbolen för Lejonet. Han har sett den stjärnbilden på riktigt, och Karlavagnen med flera med hjälp av stjärnkikare. Det är roligt att arbeta med rymden, tycker han.
Felicia Ek Johansson gillar också rymden, för att det är spännande med solen, stjärnorna och alla stjärntecken – själv är hon Oxe. Hon visar den rymdbok, som alla har gjort sin egen version av. Där har hon ritat och skrivit om alla planeter.
– Jupiter och Mars är mina favoriter, de verkar roliga, säger hon.
Eleverna ska bli nyfiknapå rymden, få en förståelse för vad fysik är och en grund att stå på när området återkommer i senare årskurser, berättar Louise Helgar. Något som kan vara svårt är alla fackuttryck.
– Det är inte så mycket vardagsord i rymden direkt, säger hon.
Därför samlar de på begrepp kopplade till rymden och fysikämnet, till exempel universum och tyngdkraft, ord som eleverna får öva på. Där kommer även svenskämnet in.
– Jag försöker räcka till, att vara så ”grundplanerad” som möjligt, men det är klart att det alltid dyker upp nya situationer. Men jag är inte så rädd för kaos, för jag vill jobba kreativt. Jag tycker om att göra det, och jag tror att om man som lärare gör det smittar det av sig till eleverna.
Hon menar att man inom NO-ämnena behöver ha tålamod, kunna forska och vänta. I kemi och fysik kan svaren bli olika, flera svar kan vara rätt. Det är något som elever generellt inte alltid förstår – då tror de gärna att något av svaren måste vara fel.
Allra roligast är det när eleverna får aha-upplevelser, när de förstår hur något ligger till, tycker Louise Helgar.
– Till exempel att alla planeter i solsystemet rör sig i olika banor – utan att krocka! ”Som en beyblade-bana”, ett slags leksakssnurra, var det en elev som sa.
Lektionen börjar gåmot sitt slut. Louise Helgar tejpar upp färdiga stjärntecken på ett ledigt fönster. Felicia Ek Johansson, Agnes Johansson och Tuva Johansson tar spontant upp en minnesramsa om planetföljden, från Merkurius till Neptunus:
– Mamma Vattnar Jorden, Medan Jag Sätter Ut Nytt …, sjunger de unisont.
Louise Helgar tror mycket på musiken, och att använda hela kroppen, alla sinnen, för att lära. Förra läsåret satte hon upp en rymdmusikal med en årskurs 3. Hon använde ett färdigt material, musikalen Hej spejs. I år kommer kanske några sånger om rymden att ingå i avslutningen på temat, tillsammans med att visa och berätta om elevarbeten. Det är viktigt att ha mottagare för det man gör, att till exempel bjuda in föräldrar eller förskoleklass, menar hon.
– NO är ett kreativt ämne! Vår uppgift som lärare är att förvalta det. Till nästa gång tänkte jag att eleverna ska få fundera över vad vi ska använda stjärnhimlen till i framtiden. För det vet vi faktiskt inte!
Text: Marianne Nordenlöw