Tommy Lucassi gillar varken handuppräckning, läxor eller prov. I stället är det namnlappar, gruppredovisningar och formativ bedömning som gäller.
Tommy Lucassi är lärare i matematik, NO och teknik på Rålambshovsskolan i Stockholm. I hans klassrum ska alla elever få tillgång till det bästa lärandet. I stället för handuppräckning drar han därför på måfå en namnlapp, samtidigt som han ställer sina frågor.
Det finns gott om forskning som visar hur effektiva klassrumsdiskussioner är för inlärningen – för dem som deltar. De som är blyga eller inte förstår undviker ofta att räcka upp handen. Det gäller att avdramatisera situationen och få elever att förstå att alla svar – rätt eller fel – skapar tänkande och är viktiga. Det är när eleven formulerar sig som det skapas kopplingar i hjärnan.
– Svarar en elev att den inte vet så drar jag nya lappar och låter andra svara. Senare återkommer jag och frågar kanske: ”Vilket av dina kompisars svar gillar du bäst och varför?”, berättar Tommy Lucassi.
Hans undervisningfick delvis en ny inriktning när han började arbeta med formativ bedömning och evidensbaserad inlärning.
– Forskningen har visat att det är det som sker i klassrummet som har störst effekt på elevers inlärning. Där ska man lägga krutet. Läxor, prov och sådant har en nästan försumbar effekt.
För Tommy Lucassi startar denna dag med tre lektioner på rad om matspjälkningen, om hur näringsämnen tas upp under köttbullens väg genom kroppen. Åttorna slår sig ner i NO-salen och gör sig klara för gruppredovisning vid tavlan.
– Ni som inte redovisar, glöm inte att anteckna! uppmanar Tommy Lucassi.
Föregående lektion har eleverna gjort research. Den första gruppen redovisar tunntarmens funktion. Tommy Lucassi skriver på tavlan vad gruppen kommit fram till och förtydligar och utvecklar elevernas redovisning.
När sista gruppens fakta redovisats är det dags för eleverna att värdera informationen och formulera sig.
– För tio år sedan hade jag nu sagt: ”Plugga under helgen, på måndag är det prov!” Men det ni nu ska göra är effektivare. Genom att processa alla fakta genom en krävande uppgift – genom att tänka – läggs det i långtidsminnet, säger Tommy Lucassi till eleverna.
Han delar ut nio mer eller mindre relevanta elevpåståenden som han skrivit om körtlarnas betydelse för hur näringen transporteras till kroppens celler. Elevernas uppgift är nu att välja ut fyra av dessa och motivera valet. Han påminner om vad som är kvalitet i deras svar: att använda naturvetenskapliga begrepp samt att resonera i flera led, något som eleverna numera är familjära med. Eleverna vet vad som krävs av dem för att deras texter ska nå E, C eller A-nivån.
– Får jag använda mobilen? undrar en elev.
– Det går bra, ni kan också använda datorer och böcker, men jag tror att ni hittar mycket i redovisningarna på tavlan.
En tjej frågar om hon får göra ett prov. Det får hon. Det är upp till eleverna att välja hur de vill visa vad de kan. I en enkät svarade de elever som valt prov att de gjort det för att höja betygen. Utmaningen är att få eleverna att känna att de visat vad de kan utan prov.
– Jag känner mig tryggare med prov. Då kan jag plugga hemma innan. Men får jag A redan nu avstår jag, säger Hilde Levin som verkar ganska ensam om att efterfråga prov.
Jeanette Jaoulakh tycker att det är bra att proven tagits bort och att hon lär sig mer under dessa lektioner på grund av effektivare genomgångar och att hon får tänka, analysera och motivera mer.
– Vi har flera prov i veckan i de andra ämnena. Jag blir väldigt stressad av det. I andra ämnen presenteras några sidor ur boken som det blir prov på. Det mesta glöms snart bort. Här sitter kunskaperna bättre, säger hon.
På andra lektioner räcker hon sällan upp handen. På Tommy Lucassis lektioner kan hon när som helst få en fråga och måste hela tiden vara uppmärksam.
– Jag får oftare visa vad jag kan. Annars är det samma elever som alltid räcker upp handen. Jag önskar att fler lärare tog efter det här arbetssättet, säger Jeanette Jaoulakh.
Genom att fler elever formulerar sig under lektionerna får också läraren bättre kunskap om elevernas lärande och sin egen insats.
– Det är bra att även de som inte vet får svara. Då ser läraren att han inte förklarat tillräckligt bra, säger Hilda Notstrand.
Tommy Lucassis erfarenhet är att om eleverna får verktyg och vet vad de ska leta efter så blir de snabbt duktiga på att se kvalitet i både sina egna och sina kamraters arbeten. Kamratrespons kan gå till så att eleverna läser varandras texter och ger respons utifrån sådant som begreppsanvändning, relevans och användning av konnektorer, det vill säga bindeord som länkar samman satser och skapar ett sammanhang i berättelsen.
TommyLucassi har arbetat som lärare i 17 år. De första tio åren arbetade han mer traditionellt.
– Plötsligt hände något magiskt i klassen! Det var en elev som trots mina förklaringar inte förstod hur han skulle höja sig till VG. Men så råkade han se vad en annan elev gjort på VG-nivå och utbrast: ”Men det där kan jag också!” Eleven räknade som en tok nästa lektion, visst var det på VG-nivå.
Tommy Lucassi förstod att här fanns en stor pedagogisk potential och att han på något sätt borde systematisera och använda elevexempel i undervisningen, lägga in dem i bedömningsmatriserna så att eleverna lättare förstår vad som är kvalitet i lärandet.
Efter episoden i klassrummet berättade han entusiastiskt vad som hänt för en kollega: ”Har du inte hört talas om Dylan Wiliam och om formativ bedömning?” undrade denne.
Skolforskaren Dylan Wilam hade ett par år tidigare kommit ut med boken Inside the Black Box, där han skrev om feedback, självbedömning, vikten av att göra eleverna delaktiga i sitt eget lärande och att använda dem som lärresurser för varandra.
– Det visade sig redan vara ett beforskat område, det fanns metoder! Senare visade även John Hattie att formativ bedömning har mycket god effekt på inlärningen. Tack och lov startade det för mig – precis som för eleverna – med en konkret situation i klassrummet. Jag fick forskningsevidens och förstod att detta är det värt att jobba vidare med.
I klassrummet handlar formativ bedömning om att ständigt utvärdera. Om att få fram bästa möjliga bevis för vad eleverna har lärt sig och att sedan använda informationen för att avgöra vad som är nästa steg.
Tommy Lucassi försöker använda de fem nyckelstrategier som Dylan Wiliam beskriver: att klargöra, delge och förstå lärandemål och kriterier för framsteg; att genomföra effektiva aktiviteter, diskussioner och inlärningsuppgifter som visar att lärande skett; att ge feedback som för lärandet framåt; att få eleverna att bli läranderesurser för varandra och att få eleverna att äga sitt eget lärande.
– Får man till en bra mix av detta – då händer det grejer! Men när folk talar om formativ bedömning så tror många att det främst handlar om betyg. Det är sekundärt. Formativ bedömning handlar om kvalitet, självförtroende och mognad. På norska talar man om att värdera kvalitet. Det är en bättre beskrivning av vad det handlar om.
Text: Hasse Hedström