Var Hilma af Klint en abstrakt pionjär, eller är hennes bildvärld snarare avbildande? Är hennes arbeten över huvud taget konst? Eller tvärtom: Har det faktum att hon var kvinna bidragit till hennes undanskymda plats i konsthistorien?
Hilma af Klint utförde sitt måleri ”i herrens tjänst”, som det står i en av hennes målningar från 1906. Hon var övertygad om att hon i måleriakten var i kontakt med väsen från en högre medvetandesfär som framförde budskap och som också berättade för henne att hon skulle måla i ett transtillstånd.
Hon var dock ingen amatör utan hade en gedigen konstutbildning, först på den förberedande Tekniska skolan, sedan på Konstakademien 1882–87. (Kvinnor hade haft tillträde till Konstakademien från 1864.) Hon ansågs vara en begåvning, och fick en av akademins eftersökta ateljéer på Hamngatan efter sin utbildning. Hon levde på sin konst och var en mycket skicklig landskaps- och porträttmålare.
Under den tiden utövade af Klint också regelbundet spiritistiska seanser tillsammans med fyra andra kvinnliga kollegor. De bildade gruppen De fem och övade sig i automatisk skrift, ett kollektivt arbete med syfte att ta emot och nedteckna meddelanden från de högre sfärerna snarare än ett enskilt skapande av konstverk.
Många konstnärer under tidigt 1900-tal hade ett andligt och esoteriskt intresse. Mondrian hade precis som af Klint en grund inom teosofin. I Malevichs kompositioner fanns en uttalad spirituell dimension, och Kandinsky skrev boken Om det andliga i konsten 1912 och hade precis som många andra läst Helena Blavatskys texter.
Men Hilma af Klint är tidig. Och det är här stridigheterna om hennes betydelse i hög grad utspelar sig. Hon påbörjade sin omfattande svit Målningarna till templet 1906, nästan ett decennium innan de mer kända kollegorna gjorde sina tidiga abstrakta målningar.
Både idén om konstnären som en länk till en högre verklighet och viljan att måla det som ligger bortom den synliga världen var etablerade delar i den tidens kulturella klimat. Här finns tydliga kopplingar till det sena 1800-talets symbolistiska och stämningsmättade landskapsmåleri, som snarare var bilder av inre själstillstånd än av yttre landskap.
I katalogen till Moderna museets stora utställning 2013 påminner intendenten Iris Müller-Westman också om vetenskapliga upptäckter i tiden, från Röntgen till Hertz (som påvisade elektromagnetisk strålning). Luften var uppenbarligen full av vågor som ögat inte kunde varsebli. Efter ett 1800-tal starkt dominerat av tron på mätbarhet, synlighet och empiri fanns också ett starkt behov att förstå verkligheten på andra sätt.
Abstraktionen i Hilma af Klints målningar tar ofta sin utgångspunkt i former från naturen. Här finns kristallen, men också den återkommande spiralen, som i hennes täta symbolvärld står för olika försök att ge en bild av människans spirituella utveckling. Rudolf Steiner och antroposofin blev till slut den lära som hon kom att stå i starkast dialog med. Dess intresse för olika religioner är uttrycklig i målningarna, som ett medvetet försök att expandera vår förståelse av kopplingen mellan människa och universum.
Och en annan mycket närvarande del: hennes genomgående vilja att förena det kvinnligas (blå) och det manligas (gula) principer i sitt måleri. Kanske var det hennes försök att påverka den ojämlika och osofistikerade könsmaktsordning som genomsyrade konstvärlden och varje konstnärs vardag.