"Det är inte så stor skillnad mellan oss"

Yosra Benjabli var 18 år när hon valde att ta på sig sjalen – ”sjukt rädd” för vad människor skulle säga. Några kompisar tystnade, hon fick blickar och blev av med extrajobbet.

– Jag blev arg, men det blev min drivkraft. Jag ska kunna se ut hur jag vill och ändå nå vilka mål jag vill. Vi är alla människor, vi kan vara med varandra oavsett vilken religion vi har.

Dan Einhorn har alltid vetat vem Hitler var. Berättelser om Förintelsen, arbetslägren och gaskamrarna var ständigt närvarande under hans uppväxt. Han var fyra år när han förstod att de inte firade jul och fick veta att han var jude.

– Då tänkte jag ”vad fan är en jude?”

Sudhagar Raghupathy, kallad Sudden, gick i skolan i Botkyrka. Där var det självklart att vara troende. Men majoriteten var antingen ortodoxt kristna eller muslimer. Som hindu och indier var Sudden en normbrytare.

– Jag blev retad för min religion. De kallade mig polyteist, kodyrkare och Gandhi.

Vi är på en interreligiös workshop på Rytmus gymnasium i Stockholm. Tre unga personer berättar sina religiösa livshistorier för eleverna i klass 3B. Det är Tillsammans för Sverige som är på besök. Sudhagar Raghupathy är ungdomskoordinator på organisationen. Han är också aktiv i Sveriges unga dharmis, som samlar religioner från de indiska traditionerna. Flera gånger i veckan besöker han skolor, fritidsgårdar och konfirmandgrupper för att utmana fördomar om religion.

– Vi vill att ungdomarna ska se att religionen bara är en identitet. När vi möts märker vi att det inte är så stor skillnad mellan oss.

Efter att de hört berättelserna ska eleverna diskutera i smågrupper och i helklass, utifrån en metod som kallas Klick. Den går bland annat ut på att de ska fundera över vilken ny kunskap de fått, om det finns några likheter med deras eget liv och vad de blev mest intresserade av. Klassrummet bubblar av tankar.

– Mina ögon öppnades. Jag har inte tänkt på hur kristna vi är i Sverige, hur mycket kristna traditioner vi har – coolt, säger en kille.

– Det är synd att religionen i skolan ofta är så faktabaserad. Det här ger ju livserfarenhet! säger en tjej entusiastiskt.

En flicka känner igen sig i berättelserna.

– Jag är judinna. Jag såg likheten att man måste förklara för folk varför man inte firar jul. Men om man inte berättar och förklarar så får de ju inte veta något.

En kille berättar att han hade många troende kompisar på sin förra skola, men de pratade aldrig om sin tro.

– Det beror på mediebilden, de vågade inte. Men då blir det en ond cirkel. Då får ju inte jag ta del av deras kunskap, från deras egna liv.

Det finns också en norm i Sverige att det inte är okej att vara troende kristen, påpekar Agneta Elvmyren, klassens lärare i religionskunskap.

– Jag hör elever säga att det nästan är mer hippt i vissa kretsar att vara troende muslim eller buddist, säger hon.

Det är sjätte gången som en av Agneta Elvmyrens klasser får besök av Tillsammans för Sverige. Hon hörde talas om dem för ett år sedan och nappade direkt. Att bara läsa om religioner i boken blir alldeles för torrt och distanserat. Likaså om läraren föreläser. Men när eleverna får höra andra ungdomars personliga berättelser blir det lättare att ta till sig. Då blir det på riktigt.

Många lärare på Rytmus arbetar medvetet med normkritik. Eleverna påminns ständigt om att oavsett kön, sexuell läggning och etnicitet ska alla människor behandlas lika. Men i Sverige missar man ofta att religion också kan vara normerande, påpekar Agneta Elvmyren.

– När unga människor uttryckligen känner sig begränsade blir det ett problem.

Agneta Elvmyren tycker att religionskunskapen är ett av de mest perfekta ämnena för att arbeta med normer. Inom religionen finns många andra normer att diskutera, som synen på sexualitet, genus, kulturer och traditioner. Hon tycker att det är viktigt att visa eleverna världen utanför. I synnerhet i dag, med all oro som tar sig uttryck i rasism, islamofobi och antisemitism. Så länge vi inte möter andra kulturer och religioner så blir det vi och dom, menar hon. ”Vi” är normala, ”dom” är läskiga. Hon vill sticka hål på de bubblorna.

– Jag säger: Öppna ögonen, var nyfiken, lär dig och se sedan vad du tycker och tänker.

Maria Kjellsdotter Rydingerär projektledare för Tillsammans för Sverige och präst på Fryshuset, ett aktivitetscentrum för ungdomar. Tillsammans med imamen Othman Al Tawalbeh startade hon det interreligiösa projektet år 2010. Namnet tog de som en replik till Sverige­demokraterna, som nyligen hade valts in i riksdagen. De såg att samhället höll på att falla isär, de ungdomar de mötte levde i helt olika världar. Genom Fryshusprojektet vill de få unga människor att mötas. Många troende ungdomar har vittnat om att de inte känner igen sig i den religion som beskrivs i klassrummet. Därför är skolbesöken viktiga.

– Att vara religiös i Sverige betyder att tillhöra icke-normen. De eleverna är normbrytare och ska inte behöva kämpa för att komma in.

I stället för att se religion som ett problem vill Tillsammans för Sverige lyfta fram religionen som en tillgång i arbetet för mångfald och förståelse. Det finns mycket som förenar troende människor, även om de har olika religion, påpekar Maria Kjellsdotter Rydinger. En jude och en muslim kan exempelvis lätt förstå varandra i det att vara normbrytare. För en person som tillhör det sekulariserade Sverige kan mötet med olika religioner vara en hjälp att förstå världen bättre, och att inse att många människor ser världen genom religiösa glasögon. I Sverige är vi vana att se religiös tro som en privatsak, men i övriga världen är det ofta annorlunda.

– För många minoritetsreligioner går tron in i det offentliga. Slöjan till exempel går rakt in i det offentliga rummet, säger Maria Kjellsdotter Rydinger.

Religionen kan också hjälpa oss att upptäcka våra blinda fläckar. Om vi jobbar normkritiskt även med oss själva, utan att värdera, så kan vi få syn på att vi alla är del av olika förtryckande kulturer. Det behöver till exempel inte vara mer frigjort att visa sina bröst än att bära slöja, menar hon. I en del länder har människor kanske inte haft redskap eller ens ord för att beskriva homosexualitet, medan ganska många i Sverige inte haft verktyg för att bearbeta vad religion är. Valfrihet kan vara rätten att gifta sig med vem man vill. Men det kan också vara rätten att i stället välja sin kultur och religion.

– Den individuella drömmen kanske inte är den enda sanna. Kanske vill man i stället leva nära sin familj och släkt, på gott och ont.

För Maria Kjellsdotter Rydingerär det ointressant att dela upp världen i sekulariserade respektive troende människor. Det är självklart att alla människor ska få leva i sin religion eller utan religion. Skiljelinjen går i stället vid om man idealiserar ett tankesätt eller ej – det kan handla om religion, men också om vetenskap, ateism eller ett politiskt system.

– Jag önskar att man såg att gränsen går mellan de fanatiska, som fördömer andra och delar upp världen i vi och dom, och alla andra.

På Rytmus väckte besöket från Tillsammans för Sverige klassens nyfikenhet och intresse.

– Det var helt underbart att få höra deras egna erfarenheter. Det är inget man lär sig i läroboken. Jag vill nästan höra om fler religioner, säger Ida Persson.

För Martin Calén var det inte så nytt, eftersom han har en väninna som är hindu.

– Det var ingen ögonöppnare för mig, men intressant ändå. Jag känner ett otroligt agg mot hur en del ateister i dag ser religion som så icke-mångsidig, säger han.

Tim Hammarlund tyckte att det var lärorikt och skönt att höra flera olika sidor, och inte så mycket fakta. Han har förändrat sitt synsätt.

– På högstadiet hade jag mycket fördomar, nästan en främlingsfientlig syn. Nu är jag mer nyanserad. Jag får väl tacka Rytmus för att jag inte längre drar alla över en kam.