Anna lockar fram vad eleverna vill med sin sång

– Jag har alltid haft bilden av att musiklärare är ett roligt arbete. Jag gick själv på estetiskt gymnasium med sång som inriktning och gillade stämningen. Lärarna verkade ha kul med varandra och med eleverna. Jag ville gärna fortsätta att vara en del av den världen, men på andra sidan då.

– Fast några bestämda planer på läraryrket hade jag ändå inte. Efter gymnasiet gick jag på Geijerskolan, en folkhögskola, och hade sång som inriktning där också. Att söka musikhögskolan efter det kändes helt naturligt. Många är nog mest fokuserade på sin egen sång när de börjar på musikhögskolan. Det var nog jag också. Men den som ska bli lärare måste brinna för att undervisa också. Det intresset kom mer och mer under utbildningens gång.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

– På gymnasiet lägger jag själv mitt schema, men det måste anpassas till elevernas övriga undervisning. Det betyder att det kan bli rätt långa pauser mellan lektionerna ibland. Därför blir en del dagar blir väldigt långa. Och ibland arbetar jag på kvällarna. Så några vanliga arbetsdagar finns knappast.

Hur går din undervisning till?

– Med soloeleverna arbetar jag med uppvärmningar och övningar inom olika tekniker och genrer. I gruppundervisningen får eleverna framföra sånger för varandra, improvisera och lära sig hur rösten fungerar.

– Vi har också ett pop- och rockprojekt tillsammans med engelsk- och svenskläraren, samt ensemblelärare. Eleverna lär sig vad som hände inom pop- och rockmusiken ett visst årtionde och ska sedan redovisa det muntligt, skriftligt och musikaliskt.

– I musikskolan är eleverna yngre och lektionerna är kortare, så ibland känns det som att vi knappt hinner börja förrän tiden är ute. Jag testar vad de kan göra, provar stämsång och sjunger kanon.

Vad lär du dina elever?

– Jag lär dem grundläggande sångteknik och vill också lära dem att ”fronta” på scenen och att våga berätta och beröra med sin sång. Jag försöker locka fram vad de vill med sin sång. Jag tänker också mer och mer på att sångeleverna i gymnasiet ska få med sig mer teori, som en gitarrist eller saxofonist får och det är viktigt att de uppnår målen i kursplanen. Kursplaner och betyg kan kännas både som hinder och verktyg, tycker jag.

– Med de yngre eleverna i musikskolan kan jag inte köra på i samma tempo utan måste anpassa nivån efter åldern.

– Ibland har gymnasieeleverna gemensamma lektioner, då jag och den andra läraren samarbetar. Vi har teoretiska genomgångar och föreläsningar och så får eleverna sjunga för varandra. En del tycker det är lite läskigt och det skulle kunna bli ”ont i magen-lektioner” om det inte fungerade. Men det har fungerat jättebra och eleverna har lärt sig mycket av varandra både sceniskt och tekniskt.

Vad tycker du är svårast med att vara lärare?

– Det är det här med att vara en bra ledare. Hur lär man ut det på en musikhögskola? Jag är jättenöjd med min utbildning på Ingesund men jag kände mig ändå rätt oförberedd när jag kom ut i arbetslivet. Det är ju först när man väl är där om man inser svårigheterna.

– Vi lärare har sällan tid att prata med varandra om hur vi gör i klassrummet. Särskilt nu när jag är mentor i gymnasiet så känner mig rätt utkastad i skolvärlden, men jag har lärt mig massor!

Vad gör du till hösten?

– Det vet jag inte. Det står helt öppet faktiskt, men jag vill forstätta att jobba med sångelever.

– Förhoppningsvis har jag också fått lite mer tid till att sjunga själv. Jag skriver egna låtar och går just nu och nynnar på en låt som snurrar i min skalle. Den handlar om att följa varandra i livets alla skeden, ungefär. Det låter klyschigt men jag gillar när det är så enkelt som möjligt.