– Barn testar gränser, det hör till att växa upp. Därför måste man vara tydlig samtidigt som det är viktigt att ha glimten i ögat. Det säger Liselotte Eriksson som är en av över hundra lärare i Örnsköldsvik som under de senaste tre åren samlats i lärgrupper för att diskutera studiero och ledarskap.
Framme vid tavlan står Liselotte Eriksson och förklarar för sina tredjeklassare hur de ska fylla i det nationella provet i matematik. Eleverna lyssnar koncentrerat och är snart igång med sina uppgifter. Alla verka förstå vad de ska göra och snart är det endast ljudet av raspande blyertspennor som hörs i klassrummet.
Mycklingskolan ligger i Själevad, några kilometer sydväst om Örnsköldsviks stadskärna. Omgivningarna är mycket idylliska med närhet till både skog och en tjärn.
Liselotte Eriksson har arbetat i tio år som lärare. Hon är passionerat intresserad av ledarskap i klassrummet och av att pröva effektiva sätt att skapa ett gott klassrumsklimat.
Liksom drygt ett hundratal andra lärare i skolområdet har hon deltagit i speciella lärgrupper för att förbättra arbetsron i klasserna.
– Vissa har personliga egenskaper som underlättar för dem att bli bra ledare. Men det är inget man föds med, utan alla kan utvecklas till bra ledare i klassrummet. Själv har jag varit ganska omedveten om vilka effekter mitt ledarskap har haft i klassen, säger Liselotte Eriksson.
Det hon främst har utvecklat under sina år som lärare är att vara tydlig och att visa vilka förväntningar hon har på enskilda elever och klassen.
– Om man tänker sig hur en dag börjar är det viktigt att barnen redan när de kliver in i klassrummet vet vad som förväntas av dem, och då menar jag inte bara kunskapsmålen, förtydligar hon.
Hon ser alltid till att vara i klassrummet när skolklockan ringer och eleverna strömmar in till sina platser. Finns det ingen lärare som möter eleverna i klassrummet är det en källa till oro.
I dag, när de genomförde ett delprov för de nationella proven i matematik, använde hon en effektiv metod för att skapa tydlighet och undvika vilsna elever. När hon stod vid tavlan visade hon upp en tom plastficka. Hon la den på en pall framför sig och talade om att det var där de skulle lämna provlapparna när de var klara. Det gick inte att missförstå och alla elever lade mycket riktigt sina prov där utan frågor när de var klara. Det är viktigt att det inte uppstår några glapp mellan olika aktiviteter där eleverna inte vet vad de ska göra. Det är en typisk källa till oro.
– Tydlighet är mycket viktigt. Man märker också att det är bra att ha bestämda platser för materialet i klassrummet. Om saxar och lim alltid finns på samma plats undviks mycket oro.
På andra sidan Mycklingstjärnen ligger nybyggda Själevadskolan. Annica Sjöström, lärare sedan drygt 15 år, och Sara 
Yngvesson, som har arbetat några år färre, har tillsammans ansvaret för en klass i årskurs 6 med 39 elever. Båda har deltagit i en lärgrupp om arbetsro och ledarskap i klassrummet.
Det är lektion i engelska och eleverna ska träna vissa moment som de har misslyckats med i de nationella proven. Klassen disponerar två rum med en dörr med glasfönster emellan. Den här timmen är klassen uppdelad i två grupper. I det ena klassrummet står Sara Yngvesson och skriver på tavlan vad som ska hända under lektionen. Medan hon står och skriver uppstår en del oro och mycket prat och tjafs bakom hennes rygg.
– Ja, det blev ju tokigt. Det är inte bra att stå med ryggen mot klassen och skriva under flera minuter när lektionen har startat. Det bästa är att göra det före lektionen och stå där beredd att peka med handen när de kommer in klassrummet. Tyvärr har man sällan den tiden mellan lektionerna, säger Sara Yngvesson efteråt.
På klassens gemensamma morgonsamling brukar det gå annorlunda till. Har de inte hunnit skriva vad som ska hända under dagen på tavlan så kan den ena läraren skriva, medan den andra talar och har ögonkontakt med eleverna.
Det är från lärgruppen de har tagit med sig metoden att alltid ge både muntliga och skriftliga instruktioner.
– Jag kan bli ganska barsk och rya en hel del. I lärgruppen hittade jag andra metoder än att bara använda rösten. Jag har börjat använda kroppsspråket på tydligare sätt och att till exempel nyttja handen när jag menar stopp istället för att säga till varje gång någon är på väg att hitta på något bus. Man klarar mycket utan ord, säger Annica Sjöström.
Båda använder i dag metoden att både skriva instruktionerna på tavlan och ge dem muntligt. När eleverna frågar vilken sida de ska slå upp så pekar de i dag bara på tavlan. Det har eleverna börjat lära sig nu.
Ska arbetsro infinna sig i klassen är det nödvändigt att det finns en uttänkt plan över hur både hela dagen och varje lektion startar och slutar. Att det skapas rutiner som återkommer varje dag.
Under lektionen i engelska blev det extra oroligt i dag. En orsak kan ha varit att det fanns en utomstående i klasrummet som tog bilder. Det var kanske det inslaget som fick det att koka över lite. Dessutom finns det ett par elever med ADHD i klassen som hanteras utan assistent. Sätter de igång saker är det flera som gärna hakar på och så sprider sig oron i klassen.
En av de elever som har svårt med koncentration och uthållighet hade mycket svårt att komma igång denna lektion. Först hade han ingen penna och visste inte vad han skulle göra. Efter en stund reste han sig från sin plats, gick fram till en annan elevs bänk och hämtade dennes penna. Den eleven krävde tillbaka pennan, varvid den slängdes på golvet.
– Något som bidrog till det här var att vi i dag använde en massa lösblad. Det brukar vi inte göra. I vanliga fall arbetar vi mycket traditionellt med textbok och arbetsbok i engelska och varje lektion ser nästan exakt likadan ut, framhåller Annica Sjöström.
Vid lugna lektioner så brukar de direkt efter den allmänna genomgången ha tid till individuella genomgångar med de elever som de vet har svårt att koncentrera sig och ta till sig det läraren sagt. Vissa elever har även svårt att ta till sig skriftliga instruktioner på tavlan, speciellt när anvisningarna blir så omfattande som de blev i dag.
– Så här i efterhand kan jag konstatera att vi kanske skulle ha valt att eleverna skulle ha fått jobba med färre uppgifter och gett dem en tydligare morot för vad som skulle hända när de var färdiga, säger Sara Yngvesson.
Det här gäller särskilt för elever med koncentrationssvårigheter som har svårt att överblicka en lektion. De blir snabbt uttråkade av att göra samma sak och börjar springa omkring istället.
Hasse Hedström