Teori har ofta ansetts finare än praktik. Inte minst i skolans värld där de praktisk-estetiska ämnena inte sällan har fått utstå en ganska styvmoderlig behandling. Skolan i allmänhet har haft en märklig inställning när man tagit in outbildat folk på lärartjänster. En allmänhet som när det kommer till de praktisk-estetiska ämnena har blivit en synnerhet. I stort sett vem som helst kan gå in och ta idrott och hälsa. Det är ju bara att slänga fram en fotboll och några hopprep.
Vi får ständigt lära oss av kloka fortbildare att barn lär sig på olika sätt. Att de kan klara matten och svenskan bättre ifall de rör på sig. Ändå har idrottstimmar fått stryka på foten till förmån för konstruktioner som elevens val och skolans val. Man undrar ibland vart de kloka fortbildarnas sanningar tog vägen.
Nu är det här inte det värsta. Det mest tragiska är att någon tycks ha kommit på att idrottsämnet – och andra praktiska ämnen – tappat mark. Hur agerade man då för att höja statusen? Jo, naturligtvis handlade man efter devisen det teoretiska är fint. Således har idrottsämnet utsatts för en hänsynslös teoretisering.
Förut kunde ämnet i många fall vara räddningen för en del barn. Barn med svårigheter att sitta still eller barn med inlärningsbekymmer hade i idrottssalen i vissa fall en lunga att andas igenom. För ett barn som känner sig svag i de ämnen som skolan – och inte minst hemmen – signalerar som viktiga kunde det vara en räddning att känna sig duktig i någonting och ofta fanns detta någonting i något av de praktisk-estetiska ämnena. Det var innan statusen skulle höjas.
Nu för tiden kan den här typen av elever fortfarande visa att de är snabba, viga och starka men sedan kommer attacken emot dem. De teoretiska proven. För att få ett MVG ska de läsa på om kostlära och muskelgrupper för att sedan skriva ett prov eller lämna in en uppsats. Jag kan bara fråga mig – varför då?
Varför har vi ställt till det så här för de elever som tidigare varit framgångsrika i praktisk-estetiska ämnen? Vem gagnas av det förutom de elever som redan lyckas i det vanliga klassrummet?
Det är hög tid att någon står upp för de här barnen. Låt musik vara musik, inte teoretisk kunskap om kompositörer. Låt bild vara bild, inte läran om konstnärer. Låt idrott vara idrott, inte en blandning av näringslära och anatomi. Att integrera ämnen med varandra är i och för sig inte fel i princip, att slå undan benen för barn är däremot alltid fel.