Debatten om skolan är någonting bra. Men många lärare blir ledsna och arga över förenklade slutsatser, skriver Eva-Lis Sirén i sin ledare i Lärarnas tidning.
Vi lärare brinner för att varje elev ska nå så långt det någonsin är möjligt. Med höga och positiva förväntningar vill vi ge alla elever den bästa skolan. Det gör vi med vår kompetens, med den kunskap vi har om hur vi når dit och med stöd av forskning och beprövad erfarenhet om vad som fungerar.
I en omdiskuterad artikelserie i Dagens Nyheter har idéhistorikern Maciej Zaremba gett sin bild av svensk skola. Det är en nattsvart bild av en skola i fritt fall och en lärarkår som inte klarar sitt uppdrag.
Zaremba är en skribent i de stora ordens division. Han har flera poänger i sin genomgång av läget, men brister i analysen av orsak och samband. Trovärdigheten går delvis förlorad i personliga anekdoter, i förvrängningar av skeenden och i faktafel. Det är tragiskt.
Zaremba tar inte lärarna på allvar. Hela utmaningen i vårt uppdrag banaliseras. Genom detaljberättelser får vi inblick i enskilda situationer som inte fungerar. De får stå som modeller för ett helt lands skolor.
Lärarförbundet är tydligt med att det finns dåliga och bra skolor. Det finns säkert skolor som borde läggas ned. Och det finns skolor i världsklass. Varken de bästa eller de sämsta kan få kokas ned till »Skolan« — den med stort »S«. Svensk skolas största problem är likvärdigheten som brister. Problemet med de anekdotiska bevisen är att allvaret förminskas.
Vi gillar debatten om skolan. Vi är engagerade i Sveriges största lärarförbund för att vi vill göra skolan och lärarnas villkor bättre. Det är också det som gör att så många lärare blir både ledsna och arga över svartmålningar och förenklade slutsatser. Skolpolitiken präglas av för stor polarisering och sätter svart mot vitt, kunskap mot okunskap — ofta kallat flum — och disciplin mot kaos.
För Lärarförbundet är vägen tydlig:
- Lärare måste vara både pedagogiskt skickliga och ha djup ämneskunskap. Pedagogik har blivit ett skällsord i debatten. Det är sorgligt. Pedagogiken är själva nyckeln till att den kunskap du har också kan bli kunskap hos eleverna.
- Elevernas kunskaper ska utvärderas — noga. Men det är inte politikers uppgift att gå in och styra i klassrummet, bestämma vad lärare ska säga eller var de ska stå. Det är ett uttryck för att vem som helst skulle klara lärares komplexa jobb. Den som tycker att politiker ska avgöra metoden och möblemanget, kan inte samtidigt ställa upp på skarpa behörighetskrav.
- Lärare ska kunna forska i och om skolan. Det måste vara du som arbetar i skolan som forskar om vad som fungerar eller inte. Precis som i sjukvården. Det har nekats lärarna alldeles för länge.
- Skolledarna ska vara pedagogiska ledare. I dag är de alltför ofta allt annat. Framgångsrika skolsystem satsar på ledarskapet.
- Elevernas resultat ska bli bättre — och de ska trivas i skolan. Det finns ingen motsättning mellan att ställa krav och att få eleverna att må bra. Det ställer vi inte upp på. Skolan ska klara både och.
Lärarförbundet driver en stenhård linje för professionalisering och yrkesutveckling. Det kräver helt andra vardagsvillkor än i dag och en större professionell frihet. I vår skola vill de bästa bli lärare med konkurrenskraftiga löner och högt förtroende. Med starkt stöd i internationell och nationell forskning tar vi kampen för den moderna kunskapsskolan.
Eva-Lis Sirén Lärarförbundets ordförande