Kul. Lärorikt. Viktigt. Så sammanfattar upphovskvinnorna arbetet med "Undergången", en film som vill ta död på fördomar om träningsskolan.
– Vårt mål var att göra en snyggt filmad och klippt spelfilm. Därför anlitade vi en professionell filmare. För honom blev det första mötet med funktionshindrade och först undrade han vad det skulle bli för kalkonrulle. Men han fick höja ribban rejält när han märkte våra höga ambitioner, ler specialpedagogen Berith Thapper.
I dagarna kan man se frukten av ett års manusfilande, tagningar, och redigering. Premiärvisningen var på Motalas biograf. Dit kom förstås skådisarna, de sex eleverna i Råssnässkolans träningsskoleklass/högstadium samt deras föräldrar och syskon. Men också lärare, fritidspersonal, färdtjänstchaufförer, LSS-handläggare, politiker och andra som på olika sätt har inflytande över ungdomarnas vardag. Ytterligare visningar är vikta åt elever från kommunens grundskolor. Förhoppningen är att publiken ska få en vidare syn på vad elever med funktionshinder kan prestera.
– Vi vill visa att träningsskolan jobbar skolinriktat och inte är en skola för omvårdnad. Därför har vi skrivit in scener från våra lektioner med till exempel vattentema. Våra elever har också läxor, de arbetar med skolämnen utifrån en egen planering som de är med om att utvärdera för att få feedback på sitt lärande.
Det säger Helena Andersson, specialpedagog och den som tillsammans med Berith Thapper skrivit manus till ”Undergången”. Filmen är ett existentiellt drama med en hel del action. Huvudperson är en äldre, livstrött man som sörjer sin döda hustru. Eleverna spelar sig själva, det vill säga en skolklass som råkar läsa en sägen om en hemlig underjordisk tunnel mellan Vättern och Ishavet. Om luckan öppnas riskerar hela bygden att dränkas i vatten…
– Våra elever är jätteduktiga att stå på scen. Varje vår sätter vi upp en musikal eller något annat där de uppträder. Många är otroligt bra på att underhålla men i den här filmen får de sätta färg på andra känslor. Här finns sorg, här finns existentiella frågor om vad som händer efter döden, berättar Helena och Berith tillägger:
– Historien växte fram allt eftersom. Vi började skriva ramen till ett manus på tåget till Malmös barn- och ungdomsfilmfestival. Dit var vi inbjudna för att prata om arbetet med vår förra film.
”Undergången” är nämligen ingen debutfilm. För några år sedan gjordes ett försök med skakig handkamera och det resulterade i den tio minuter långa ”Robin Hood”.
– Det gav blodad tand direkt. Vi kände att det här måste vi fortsätta med. Film är så direkt. Eleverna kan snabbt se vad de gjort och det stöder deras minne. Ofta lägger eleverna spontant till egna repliker som berikar scenen. Med film kan man också göra omtagningar om det skulle behövas, säger Berith.
– Fast det är mest vi i personalen som stått för omtagningarna, påminner Helena och båda skrattar.
Den blodade tanden från Robin Hood ledde till en ny film: ”Ronja – i en klass för sig”, en färgstark film med inlånade kostymer, egentillverkad rekvisita och historie- och geografiundervisning i arbetet. När det blev dags att klippa filmen tyckte de två kollegorna att man behövde ta in någon utifrån.
– Vi tog kontakt med kommunens kultursekreterare och fick höra att man kunde söka projektpengar från Skapande skola. Så kom Motalafilmaren Janne Berglund in i bilden, säger Berith och berättar om de upphovsrättsliga villkoren som följde med film nummer två:
– Vårt manus byggde på filmen och boken Ronja Rövardotter. Vi hade kontakt med bolaget som har rättigheterna som gav oss grönt ljus men förklarade att vi inte fick visa filmen offentligt.
– När det var dags för nästa film ville vi bestämma över materialet själva. Det är viktigt att kunna sprida filmen och visa hur duktiga våra elever är. Därför bestämde vi oss för att göra ett eget manus denna gång, säger Helena.
”Undergången” är gjord med stöd av cirka 100 000 kronor från Skapande skola. Merparten av pengarna har använts till filmarens insatser, som sträcker sig över ett år. Medverkar gör bland annat elevassistenter, skolans rektor, inlånade amatörskådespelare, gruvarbetare och Berith och Helena – som öser beröm över sina elever:
– Filmerna har fått dem att växa. Arbetet med gester och mimik gör att de kommunicerar bättre. De pratar med längre meningar, förklarar tydligare och ger inte upp lika lätt.
Katarina Sandström Blyme