Detta är den fjärde upplagan av Utredning av läs- och skrivsvårigheter. Den första upplagan gavs ut 1996 och denna gång är boken kompletterad med två nya kapitel: ”Hörselutredning vid läs- och skrivsvårigheter” av Stig Arlinger och ”Läs- och skrivsvårigheter hos tvåspråkiga” av Kenneth Hyltenstam.
Övriga författare är Ingemo Bonnier, Margareta Carlström, Max Frisk, Christer Jacobson, Birgitta Hohnsen, Annika Josefson, Hjördis Kreku, Elisabeth Price, Annika Rydberg, Eva-Lena Rydelius, Per-Anders Rydelius samt Britta Ericson som också är bokens redaktör.
Författarna har olika perspektiv som speglar svårigheter med att läsa och skriva. 
Psykologiska, motoriska, medicinska, historiska och en förälders perspektiv finns beskrivna liksom tvåspråkighet, hörsel och syn. Givetvis finns också ett pedagogiskt perspektiv.
För knappt tjugo år sedan fanns det inga akademiska kurser som enbart var riktade mot läs- och skrivsvårigheter i Sverige. Sedan dess har utvecklingen, tack och lov, gått framåt. Kunskaperna om vad läs- och skrivsvårigheter kan bero på och vilka konsekvenser de kan ge, har ökat.
Trots det är dagens kunskapsläge otillräckligt, särskilt forskningen inom två- eller flerspråkiga barns läs- och skrivsvårigheter. Att kunna läsa och skriva påverkar i många fall självkänslan. ”En elev som har misslyckats med att lära sig läsa tillräckligt bra, undviker lässituationer. Uppfinningsrikedomen är stor då det gäller att hitta på undanflykter för läsning. Detta leder eleven in på ineffektiva strategier, som går ut på att rädda självrespekten”, skriver Margareta Carlström.
Jag menar att detta är skälet till varje barns rätt att får just det stöd som det behöver för att lyckas. Det är anledning nog för att ta del av boken. Den är omfattande och belyser många perspektiv inom området.
Många av kapitlen är mycket detaljrika vilket förutsätter att läsaren har en stor förförståelse inom det specifika ämnet. Noggranna beskrivningar av tester och många hänvisningar i texten gör boken onödigt svårläst. För övriga intresserade kan det vara att föredra att läsa valda delar av boken. Kapitlen är skrivna oberoende av varandra.
Flera författare påvisar samband mellan barns sena tal- och språkutveckling och svårigheter i att lära sig läsa och skriva. Förvånansvärt få relaterar till arbetet i förskolan som en framgångsrik förebyggande verksamhet. För inte tror vi väl idag att det är de första skolåren som ger grunden för läs - och skrivinlärning? Den börjar ju långt tidigare. Idag vet vi att den tidiga språkstimuleringen är av stor vikt för barns förmåga att utveckla kunskaper i att läsa och skriva. Det kanske kan få större utrymme i en kommande upplaga?
Jane Olovsson