Genomslaget för Reggio Emilia-filosofin har varit unikt stort i Sverige sedan förskollärare började resa till Italien på studiebesök under 80-talet. Men varför blev det så?
Att barnet ses som kompetent, autodidakt och självständigt är typiskt både för reggio och traditionell svensk förskolepedagogik, enligt Tarja Häikiö.
–Det är där sprängkraften och kärnan finns i den här filosofin. Man värnar om demokratiska värden och vill jobba i dialog med barnet.
De kooperativa tankarna är också gemensamma menar hon.
–Vi har ju vår folkhemshistoria där solidaritet var viktigt. Det stämmer lite överens med värdena i regionen i norra Italien där många kooperativ föddes och partisanerna kämpade mot fascismen. Det slår an i Sverige både hos socialdemokrater och hos liberaler, i folkbildningstanken. Det inkluderande arbetssättet där man försöker få in aktiva föräldrar tilltalar nog många också.
Tarja Häikiö säger att Sveriges förskolor var på gång med att börja arbeta mer aktivt med dokumentation och skapande just när man upptäckte reggio på 80-talet.
–I Reggio Emilias förskolor är man duktig på att dokumentera och lyfta fram arbetet med skapande så det blir tydligt. Man gör ingen skillnad på konst och vetenskap, lärande och estetik. De som blir intresserade ser att metoderna fungerar, inte minst dokumentation som ett sätt att utveckla verksamheten.
Förskollärarna i Sverige kan också tycka arbetet blir mer meningsfullt när man filosoferar över vad man gör, tror hon.
–Att fundera över synen på barn är spännande. Blir man inspirerad av filosofin skapar det motivation och fördjupning i arbetet.
Enligt Tarja Häikiö är den ständiga förändringen och utvecklingen av verksamheten det centrala i Reggio Emilias förskolor.
–De arbetar med en transformativ pedagogisk filosofi. Att pedagogikens innehåll förändras utifrån tid, plats, förutsättningar. Det gör att tankarna blir tillämpbara av alla i alla lägen.