2011 är de många skolreformernas år och kräver stora insatser av alla inblandade. Den viktiga lärarlegitimationen utmanar mest.
Lärarnas tidnings ledare (nr 7/11).
När utbildningsminister Jan Björklund talade till tusen skolpolitiker, förvaltningschefer och skolledare på Kommunal skolriksdag häromveckan, konstaterade han att 2011 är det mest reformintensiva året i svensk skolas historia. Inte sedan 1842 — när allmän folkskola infördes — har så mycket förändrats.
Jag vet inte om han har rätt. Stora förändringar som påverkat samhället i grunden kom både på 1920- och 1960-talen. Men visst händer mycket under 2011.
Flera av reformerna är välkomna och motiveras av försämrade resultat och ökad kvalitet. Helt klart har också lärare och skolledare ett stort arbete framför sig. Tid för kompetensutveckling och implementering är A och O. På varje skola krävs tid för inläsning, diskussioner mellan lärare, byggande av rätt kompetens och en vi-känsla inför nya utmaningar. Skolledare har en extra tuff tid framför sig.
Den nya skollagen träder ikraft i sommar. Lagen blir tydligare och omfattar alla skol-former, förskolan blir egen skolform och vi får lektorer både i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Skarpare krav ställs på huvudmännen att anställa behöriga lärare och det överutnyttjade kryphålet som gett höga obehörighetstal försvinner.
Skollagen stärker elevernas rätt till bra undervisning men ska det fungera i praktiken måste lärare få mandat och resurser för att kunna sätta in det som behövs. Lärare behöver som andra med liknande ansvar en »ordinationsrätt«.
Även gymnasieskolan görs om på grund av många avhopp och sjunkande resultat. Förändringarna kommer samtidigt som elevkullarna minskar och konkurrensen mellan gymnasieskolorna är knivskarp. Det påverkar lärare dubbelt.
Stor risk finns att arbetsgivare varslar lärare i stället för att använda den kompetens och de resurser som finns. Stora insatser krävs, både för att sjösätta en ny programstruktur och klara hög kvalitet för alla elever. Kommunerna måste här föra en betydligt mer långsiktig personalpolitik.
I höst ska också över 180 000 lärare ansöka om legitimation. Legitimationen är nog den största och mest utmanande reformen. Den är efterlängtad och ska borga för hög undervisningskvalitet och rättssäkerhet för eleven. Den kommer också att bidra till höjd status för läraryrket.
Men det finns skäl till oro. Inte över själva legitimationen — men över de kortsiktiga effekterna i skolvardagen. Om inte Skolverket och dess nya generaldirektör klarar att legitimera alla lärare på kort tid och huvudmännen inte tar sitt ansvar för att ge alla lärare den kompetensutveckling som krävs, riskerar legitimationen att ställa till ett organisatoriskt kaos.
Många av 2011 års reformer är bra. Men det krävs att alla nödvändiga åtgärder sätts in.
Regeringen, myndigheterna, kommunerna, de fristående skolorna och andra ansvariga måste göra allt som krävs för att reformerna ska få avsedd effekt: en modern skola med tillräckliga resurser på rätt ställe, en skola där välutbildade lärare och skolledare får förutsättningar att göra ett riktigt bra jobb. Det är det helt avgörande för bättre resultat.