Först fick eleverna ge sig ut på ett fiktivt rymdäventyr för att uppleva kulturkrockar. Sedan har Joakim Löfberg sett till att alla fått en brevvän i Kanada. Han vill öka kunskapen om såväl språk som olika samhälls- och kulturkontexter.
– Det är visserligen en drastisk och tragisk historia. Men kontentan av den är precis det som jag vill komma åt, att vi alla utgår från vår egen kultur som måttstock. Jag vill få eleverna att bli medvetna om den processen, det handlar om att se sin egen etnocentrism. Om man inte förstår sin egen kultur blir det svårt att förstå andras, säger Joakim Löfberg.
Som läxa fick eleverna skriva en rapport till en tilltänkt forskningschef. Där skulle de analysera varför rymdäventyret hade gått som det gjort och försöka tänka ut hur de skulle kunnat bete sig i stället.
– Det var en inledning till det som vi sedan har hållit på med, ett e-postutbyte med en klass i Kanada. Tanken är att vi ska knyta ihop säcken sedan, att de ska ha fått nya insikter kring interkulturalitet, sin egen kultur och sina kanadensiska brevvänners kultur.
Där är Joakim Löfberg och hans engelskgrupp inte ännu. I dag är det lektion och klassen har precis fått sina andra mejl från brevvännerna i den kanadensiska staden Hamilton i Ontario. Linda Nordlund får i uppgift att berätta lite om vad hennes brevvän har skrivit. Han heter Ken och är inflyttad från Korea för fem år sedan.
– He writes that he likes Canada because it is a tolerant country, berättar Linda för klassen Joakim Löfberg fångar upp där. Han börjar prata med klassen om skillnaden på immigrationspolitik i Kanada och USA. Att i USA brukar den kallas ”the American melting pot”, medan den i Kanada går under namnet ”the Canadian salad bowl”.
– I USA färgas synen på invandring av att man vill att invandrare ska bli så amerikanska som möjligt. Men i Kanada har man över lag en annan inställning, där finns ett större intresse för invandrares ursprungskultur. Vi kan lära oss det av Ken, säger Joakim Löfberg (fast på engelska).
De fortsätter prata om kultur och traditioner, vad det egentligen är. Enas om att det nog handlar om det som folk i ett land eller område upplever att de delar, som kunskap, minnen och idéer till exempel. Sedan visar Joakim Löfberg bilder av kända kanadensare på en storbildsskärm. Det är Leonard Cohen, Margaret Atwood, Céline Dion, Alanis Morissette, några hockeystjärnor med flera. Klassen delas in i grupper och ska söka information om respektive kändis.
E-postutbytet som Joakim Löfberg använder sig av heter Epals. Det är ett gratissystem där man som lärare kan skriva in en profil och vilken typ av utbyte man söker. Sedan får man förslag på olika klasser runt om i världen som kan passa.
– Det här ger absolut ett mervärde. Att de får kommunicera på engelska med en riktig person. I kursplanen ska ju såväl läsande som talande och skrivande ingå. Hade vi inte jobbat med e-postutbytet skulle vi ha skrivit ändå, men då hade det kanske blivit bokrecensioner. Det är inte samma sak, det blir på låtsas, säger Joakim Löfberg.
Men han tror att det är viktigt att man som lärare vet vad man vill ha ut av utbytet för eleverna, då är det större chans att det blir lyckat.
– Sedan får eleverna varsin mejladress i Epals och allt de skriver går genom mig. Det blir lättare vid bedömning eftersom jag har alla deras texter samlade i Epals när kursen är slut.
Joakim Löfberg hade ett utbyte med samma lärare i Kanada för en grupp i fjol.
– Vi tyckte båda att det fungerade bra och att vi fick ut vad vi ville. Därför fortsatte vi att samarbeta i år. Men visst, det hänger på att logistiken fungerar. Och att de kanadensiska eleverna också håller sina deadlines för breven.
Joakim Löfberg har själv pluggat till en master i London och bott där efter lärarutbildningen. Ett år bodde han i Kina och undervisade i engelska. Han har även varit reseledare i Skottland, bott i Tyskland en period och har ett stort personligt intresse för omvärlden och interkulturell förståelse. Han vill dela med sig av det till sina elever och även ge dem kunskap om variationer inom ett språk och om de länder där språket talas.
– För mig är det en viktig grund i språkundervisningen, att sätta in språket i en kontext.
Joakim Löfberg jobbar med e-postutbytet i tre månader. Sedan är det möjligt att klassen fortsätter på tema Kanada, men hur har han inte riktigt bestämt ännu. Han är inte orolig för att inte få med alla delar av kursplanen trots att ett sådant här arbete är mer löst, han har helt valt bort läroboken för den här gruppen.
– För att känna den tryggheten krävs det nog att man som lärare är säker i sina egna ämneskunskaper. Och så blir det ju en del merjobb för mig, jag ägnar mycket tid åt att ge respons på elevernas mejl och att sortera ut nya ord, grammatiska exempel, information och uppgifter ur de brev de får från Kanada.
Och hela tiden håller han ögonen öppna efter texter om interkulturalitet, som den om rymdvarelserna och de jordiska forskarna.
Eleven Erik Nordin berättar att hans kanadensiska brevvän har lagt till honom på Facebook. Så det finns en möjlighet att utbytet utvecklas utanför skolans ramar också. Klasskompisen Tove Hörnqvist säger att upplevelsen av e-postutbytet nog hänger mycket på vilken brevvän man får. Men hon tycker att det är roligt, att det blir mer än bara torra fakta.
– Det blir en verklig människa bakom orden. Vi diskuterar olika skolsystem, sjukvårdssystem och så vidare. Jag lär mig mycket. Och så skärper man sig när man skriver, för man vet att det är någon som har engelska som modersmål som ska läsa.
Lektionen är slut och Joakim Löfberg stannar kvar en stund i klassrummet och hjälper två tjejer med några ord de inte riktigt förstår i breven. Sedan har han tid att sitta ner ett tag och prata.
– Det är kul att det här har fallit så väl ut. Med en sådan här idé, och att välja bort läroboken, behöver man argumentera en del med kollegor och föräldrar. Och med en del elever också. För vissa kan det ta tid innan de upptäcker att det här arbetssättet utvecklar deras engelska.
Han jobbar, och har tidigare jobbat, på flera sätt med att få in interkulturalitet i såväl engelska som tyska. I en estet-etta som han haft parallellt med engelska c-gänget, har han valt att fokusera på att få eleverna att reflektera kring den egna kulturen.
– Det är bra att börja där. Eleverna i den gruppen är både yngre och i ett tidigare skede av sin engelsk-utveckling. Tanken är att det här är en ingång till ett e-postutbyte som den gruppen ska inleda till våren.
Eleverna, ett sång-, dans- och teaterglatt gäng, har gjort ljud- och videofilmer där de har presenterat vad Sverige är för dem, tanken är att dessa ska skickas till de nya brevvännerna. De har skapat dansbands-låtar, egna rap-låtar om Sverige (på engelska) och presenterat fenomenet fika genom att filma på kafé.
I tyskan skriver Joakim Löfbergs elever också mejl. Fast då går breven till elever i Serbien, Polen och Tjeckien som läser språket på ungefär samma nivå. Och under sitt allra första år som språklärare, i början av 2000-talet, lät Joakim Löfberg eleverna göra virtuella resor till Wales. De skulle agera reseledare och turades om att filma varandra.
– Det blev mycket kulturspecifika begrepp. Och de fick ringa turistbyråer i Wales och söka information på riktigt. Det finns massor av sätt att jobba på för att få in mer av kultur och samhälle i språkundervisningen. Det tycker jag är jättespännande, språklärarjobbet blir en utmaning.