I förra numret av Pedagogiska magasinet (nr 4/12) skrev Gun Heiwe att hon tycker att bilderna i tidningen är fula och stör läsningen av artiklarna. Hennes insändare har väckt många reaktioner från andra läsare – här följer några synpunkter.
Bilderna halva nöjet
Tack för bra bilder!
Bilderna är halva nöjet! Ingen annan facktidning, inget magasin, använder konsten på detta sätt. Bilderna uppfyller syftet, att stödja texten och göra den mer intressant.
När jag först stötte på Pedagogiska magasinet var det bilderna jag fastnade för. Tidningens utseende var intressant och tilldragande, och sen visade det sig att innehållet stämde överens med förpackningen.
Det finns inga motsättningar mellan pedagogik och konst.
Ändra inte konceptet.
Det är en bra tidning!
Konst är pedagogik
Jag blir uppriktigt ledsen och besviken på Gun Heiwe från Jakobsberg, som kan utrycka sig så dumt att bilderna i tidningen ”bara” vänder sig till folk som tycker om modern konst, och inte till dem som har pedagogik som intresse. Vad är det för ett uttalande från en som förmodas jobba med allas olikheter och lärstilar, jag utgår ifrån att du jobbar i skolan.
Var ligger motsatsen att modern konst inte är pedagogik? Uttalandet känns kränkande och nedvärderande i mina öron. Det finns hur mycket underlag och forskning som helst som visar att kommunikation via bilder är hur pedagogiskt som helst. Vi tar emot all information olika.
Personligen tycker jag att tidningen har bra uppslag men ofta är för tung textmässigt för att orka engagera mig, men jag tittar alltid på bilderna, river ur och sparar. En del som framtida diskussionsunderlag med eleverna. Jag har stor respekt för dessa personer som ska sätta ihop en tidning som vänder sig till så många olika stilar, och jag är glad att Lärarförbundet försöker hålla en bredd så att alla medlemmar kan ha glädje av sin facktidning.
Modern syn på konsten
Jag tycker tvärt emot Gun Heiwe, som skrev att ni har fula bilder i Pedagogiska magasinet, att de är toppen! De är bland det bästa och starkaste i hela tidskriften.
Tack för er moderna syn på konsten.
Spännande bilder
Jag vill bara berätta att jag, trots att jag inte är lärare, kastar mig över Pedagogiska magasinet så fort det kommer hem till oss. Jag tycker att det som skrivs i tidningen är mycket intressant men framför allt att bilderna är så spännande!
Bilderna stör mina tankar
Jag instämmer i insändaren Fula bilder och har många gånger tänkt sluta med tidningen på grund av bilderna. När jag läser en faktatext vill jag att bilderna ska ge ett stöd, en förklaring eller fördjupning av texten precis som i läroböcker.
Mina tankar störs av dessa bilder, så oftast läser jag inga artiklar. Jag bläddrar i tidningen, lägger den åt sidan för att läsa den senare, men slänger den i stället.
Jag har inte så många lediga stunder när jag kan läsa pedagogiska fakta och jag skulle uppskatta om ni underlättade detta och inte tvärtom.
Utmanar fantasin
Jag håller med Gun Heiwe att Pedagogiska magasinet är läsvärd, men blir förvånad över att hon inte uppskattar bilderna. De håller hög kvalitet, är spännande. De tillför verkligen det lilla (stora) extra. De utmanar fantasin och kreativiteten, viktigt i vår kommersialiserade tid. När jag läst klart ett nummer bläddrar jag igenom den en gång till, just för illustrationernas skull och det händer att jag klipper ut och sparar vissa ”konstverk”. Leve kulturen i såväl text som bild.
Fördjupad reektion
Jag läste just att Gun Heiwe i Jakobsberg tycker att bilderna i Pedagogiska magasinet är fula och ingenting för ”de som har pedagogik som intresse”. Jag, liksom antagligen fler av denna tidnings läsare, har pedagogik som intresse och jag tycker att ert sätt att använda konst är fantastiskt och inbjuder till fördjupad reflektion kring artiklarna.
Fortsätt med temakonsten
Hej Gun!
Som lärare i estetiska ämnen (bild), konstnär men också grafisk formgivare, måste jag naturligtvis ge en kommentar till din insändare i senaste numret av Pedagogiska magasinet.
Du beskriver bilderna som ”fula”, men också röriga, disharmoniska och främmande, såpass mycket att de stör själva texten. Hos mig väcker detta en väldig massa tankar. För det första: om du Gun, eller någon av dina kollegor, själv valde bilder till ett temanummer, hur skulle dessa se ut? För det andra: man kan naturligtvis tycka och tänka olika om bilder som om texter. Det händer hela tiden.
Men det som är så sorgligt i din insändare är att det vittnar om en okunskap när det gäller det visuella mediets funktion som egen bärare av kommunikation. Trots att man ser det dagligen i olika tidningar, tidskrifter, webbsidor etcetera, så var det ganska länge sedan bildernas funktion enbart handlade om att illustrera och stödja en text. I dag vet vi (eller i varje fall många av oss) att bilder har en egen funktion vad gäller att skapa andra ingångar till ämnen, frågor och så vidare.
Du skriver vidare att du vill förvisa dessa konstbilder till tidskrifter om modern konst och ser ingen som helst koppling mellan konst, pedagogik eller samhället i stort. Som om konsten skulle vara en isolerad del av livet självt.
Som lärare i bildämnen, både i och utanför skolans värld, möter jag tyvärr ofta den typen av okunskap som din insändare vittnar om. En okunskap som också förmedlas till våra stackars elever. Jag skriver stackars, för din text handlar inte alls enbart om Pedagogiska magasinets bilder – utan den handlar om en attityd och oförmåga när det gäller att läsa och tolka bilder som också förs vidare till kommande generationer. Och detta trots det visuella kommunikationssamhälle som vi och våra ungdomar lever mitt i i dag.
Hur kan en lärare i dagens skola ha en sådan snäv inställning? Vore det inte i stället läge för att med öppet sinne och nyfikenhet, våga ge sig in i något nytt – till exempel i en bild? Att släppa på tyckandet, dömandet eller värderandet för en stund och i stället våga fundera kring vad bilden berättar för just dig. Detta kan vara skrämmande eftersom man ibland inte enbart möter en bild – man möter också sig själv.
Jag och en hel drös kollegor med mig, önskar innerligt att ni fortsätter med dessa temakonstnärer i tidskriften! Och du Gun, hoppas jag vågar reflektera över din egen inställning till bilder och konst, så att du kan föra vidare någonting annat än ytliga tyckanden till dina elever framöver.
Vill inte vara utan tidningen
Jag har lämnat skolvärlden – något i förtid – och därmed också Lärarförbundet. En verklig förmån och fördel med medlemskapet är Pedagogiska magasinet! Tack för allt ni bjudit på!
Länge trodde jag att Pedagogiska magasinet var alla lärares tidning, den borde ju vara det så viktigt innehåll som den har. Inte bara innehållet utan också formen är värd en riktig guldmedalj. Illustrationerna gör den extra attraktiv. Hoppas ni fortsätter satsningen på intressanta konstnärer!
När jag tänker efter vill jag nog inte vara utan Pedagogiska magasinet, även om skolan inte är min business längre.