Fråga, förklara, svara, lyssna … Kommunikation är nyckeln till att synliggöra barns inflytande, menar pedagogerna på Mumindalen i Skellefteå.
Först tyckte vi det var svårt och abstrakt. Vad kan barn bestämma om? Och blir det kaos?
Förskolläraren Theres Normark, avdelningen Mumindalen på Sunnanå förskola i Skellefteå, berättar om diskussionerna före det som hon kallar ”den stora pedagogresan”. Det vill säga, tiden då de skulle konkretisera demokrati och barninflytande.
Så här över ett år efteråt konstaterar hon att något kaos blev det inte. För när människor känner att de har inflytande – på riktigt – tar de också ansvar.
”Den stora pedagogresan” innebar att i arbetslaget diskutera, läsa böcker och fundera över barns rätt till inflytande. Och nu när de är i mål inser Theres Normark och hennes kollegor att den största förändringen är pedagogernas egna förhållningssätt.
Ett exempel är att de numera anstränger sig för att ge barnen förklaringar till allting. De ”gör inte bara saker” utan kollar av med barnen först – om det så bara är ett bord som ska flyttas.
– Det händer att det blir protester. Saker som vi pedagoger tidigare inte ens reflekterade över kan betyda något för barnen, säger hon.
Men alla barn är inte verbala. Kanske har de ännu inte språket eller är de blyga.
– Därför måste man vara lyhörd, se det som inte sägs och hjälpa de barnen på traven, säger Theres Normark.
Pedagogerna tänker också på att inte ”prata över huvudet” på barnen. Inte ens när det gäller roliga saker.
– Ibland känner jag, som vuxen, att jag vill dela med mig till föräldern om något kul vi gjort i förskolan, eller något bra eller roligt som barnet sagt eller gjort. Men barnet kanske inte alls vill prata om det eller tycker att det är något att berätta. Det måste jag respektera och därför måste jag fråga barnet först, säger Theres Normark.
Barns delaktighet och inflytande kräver viss flexibilitet i verksamheten. Numera har de inte många fasta tider på avdelningen Mumindalen – i stort sett bara måltiderna.
– Samling tar vi när det blir utrymme för det, inte på någon bestämd tid. Vi känner av när det är läge, vill inte avbryta om de är mitt uppe i en lek eller aktivitet. Ofta blir det när något barn tar initiativet, vill ramsa, sjunga eller läsa en bok, säger Theres Normark.
Pedagogerna på Mumindalen har diskuterat hur man synliggör för barnen att de har inflytande. I början kändes det svårt, men sedan kom de fram till att det till största delen handlar om kommunikation: förklara, fråga, svara, lyssna. Och barn är oftast mer medvetna än vuxna tror, allt enligt tesen ”det kompetenta barnet”.
– Jag tycker att barnen nu förstår att de har rätt att få sina röster hörda. De kräver det på ett helt annat sätt än förut. De förstår att de kan vara med och påverka, de vågar föreslå förändringar, kommer med initiativ – men de vågar också säga nej till saker som de inte tycker är bra. De pockar själva på att få vara med och bestämma, säger Theres Normark.