”Bilden är att vi inte har full förståelse förrän vi provat att byta skor eller pjäxor och framför allt livssituation med den andre – om så bara för en dag”. Så skriver vår krönikör Eva Augustsson i den här tidningen. Situationen handlar om en pojke som kämpar med skidor för första gången. Det slår mig att citatet också passar utmärkt när det gäller den debatt som blossat upp om barnfattigdom. Själva ordet barnfattigdom är laddat, och frågan som debatterats är om det verkligen finns fattiga barn i Sverige. Personligen tycker jag att ordet har mindre betydelse. Viktigare är att inse att det finns barn som lever i familjer med svag ekonomi, barn som är ekonomiskt utsatta. För att förstå deras livssituation räcker det inte med att tv-programmet Uppdrag granskning frågar om någon tvingas gå i tunna tofflor på vintern. Här krävs att man just ”byter skor” med en annan människa, att man lever nära eller arbetar med barn i ekonomisk utsatthet. När jag som ung arbetade extra på fritids mötte jag den där flickan som hade en lite trött blick och för stora och noppiga byxor. Flickan som ofta fick avbryta leken för att hämta sina småsyskon på förskolan. En av många situationer som gjorde mig påmind om att alla inte har samma förutsättningar i vårt rika land.
Hunden lär ju vara människans bästa vän. Det visar vi i det här numret av Specialpedagogik. Vi har träffat Duncan och Alvin. Den förstnämnda är en ledarhund till Anna Bergholtz, som blev blind som vuxen och som arbetar som journalist. Hunden Alvin har vi träffat när han var på besök hos elever med hörselnedsättning. Hans uppgift var att stärka barnens självförtroende. Och visst imponerade han när det visade sig att han förstod tecken.