Intensiv lästräning ger flyt

Många har tappat självförtroendet vad gäller läsning. Andraklassaren Nilas Karlsson sitter i ett litet, trångt rum ihop med specialpedagog Anita Kullring på Hasslöskolan. Han har precis kommit in från lunchrasten och har med sig en bok som han fick i går.

– Vad handlade den om? frågar Anita Kullring innan de börjar läsa.

– Om Marko. Han ska ta simprov. Han trodde inte att han kunde simma, berättar Nilas och läser sedan boken från pärm till pärm. Anita Kullring stöttar läsningen genom att kommentera, hon säger ”brrr” när vattnet är kallt, lägger till ”stackars pojk” och skrattar när det händer roliga saker i texten. Hon ställer också lite frågor om text och ord under läsningen.

En våning upp sitter Åse Rubin med Siri Olsson som också går i tvåan.

Siri sätter ihop orden i sin mening: ”Jag har träffat Erik Saade i lördags.” En mening som hon kom på och skrev under gårdagens lektion, vilken Åse Rubin sedan klippte isär ord för ord. Kan man kasta om orden så att de blir en fråga? Siri gör det snabbt och enkelt.

– Finns det några sammansatt ord i din mening? Kommer du ihåg vad ett sammansatt ord är?

– Ja, snöboll till exempel, svarar Siri. Hon och Åse Rubin symboliserar sammansatta ord genom att var och en slår ihop sina nävar två gånger: snö-boll.

Efter en halvtimme har hon läst både gårdagens bok och dagens bok. Hon har satt ihop gårdagens mening och bildat en ny mening: ”Jag blir intervjuad nu.”Det är dags för en belöning: Bra-boken är en anteckningsbok som bara pedagogen och föräldrarna får skriva bra saker i om barnets läsning. Den ska få ytterligare ett klistermärke på omslaget. Siri väljer en katt. Hon berättar att läsning numer är kul. Hon säger själv att hon verkligen märker en skillnad. Detta är hennes sjätte vecka av intensivläsning och hon har två veckor kvar.

– Jag kan skriva och läsa mycket bättre nu, och läsa fler sidor.

– Och du är bättre på att stanna när det är punkt, berömmer Åse Rubin. Och du har mer flyt när du läser, och så gör du så där med rösten ibland som vi har pratat om, läser med inlevelse.

Siri ser stolt ut.

Hennes skolkamrat Nilas en våning ned svarar nästan likadant:

– Det är roligare att läsa när man kan.

Både Nilas och Siri ingår i en grupp av barn i Karlskrona kommuns skolprojekt TIL – Tidig Intensiv Lästräning.

TIL drog igång hösten 2011. Barn- och ungdomsförvaltningen ville satsa på att höja läskvaliteten för barn i andra klass och sprida til som en arbetsmetod för barn som behöver stöd för att komma vidare i sin läsutveckling, ett stöd som lärarna inte har möjlighet att ge.

Specialpedagog Anita Kullring och grundskollärare Åse Rubin är de pedagoger som arbetar med til. För att identifiera eleverna, som alla går i tvåan, har de fått göra ett prov. De rättar alla prov, och går sedan igenom med lärarna vilka elever som kan vara aktuella för intensiv lästräning. Under 2011–2012 identifierades hela 20 procent av eleverna vara i behov av extrahjälp genom TIL.

I den siffran ingår inte de elever som redan går till speciallärare. Antalet barn som behöver extrahjälp är alltså egentligen ännu fler än en femtedel.

– Vi har en bra diskussion med lärarna och lyssnar väldigt noga på dem, säger Anita Kullring.

Intensivläsningen pågår i åtta veckor i sträck. Åse Rubin och Anita Kullring tar två skolor om dagen, en på förmiddagen, en på eftermiddagen. Alla skolor i hela kommunen är involverade.

– Jag som är grundskollärare själv förstår hur glada lärarna blir när vi kommer och jobbar med just de elever som behöver en puff. De är oerhört tacksamma för det. Då kanske barnen inte behöver så mycket hjälp av speciallärare i framtiden, och klarar det nationella provet, säger Åse Rubin.

Läsprojektet bygger på en modell skapad av Monica Dahlin, lågstadielärare och speciallärare i Sollentuna. Det går till på följande vis: varje elev får drygt 30 minuter enskild undervisning fem dagar i veckan, åtta veckor i sträck. De läser en ny bok varje dag, men har helgen läxfri. De skriver också en mening på en pappersremsa, vars ord klipps isär, så att de kan jobba med orden och stuva om dem på olika grammatiskt korrekta sätt. Måndagar och fredagar spelar de spel, ett inslag som Åse Rubin och Anita Kullring har lagt till ursprungliga til.

En viktig detalj är Bra-boken. I den får man bara skriva beröm till barnet. Även föräldrar ska göra det, och på så sätt får TIL-pedagogerna reda på hur läsningen går utanför skolan. Och klistermärkena – de är också viktiga.

– Vi jobbar inte med dessa elever lika länge som Dahlin gör på sin skola. Vi dyker upp och ska snabbt etablera en relation med barnen. Därför har vi lagt till klistermärken. De hjälper oss att skapa en bra relation med barnen och att få barnen positiva till att läsa. De är väldigt populära, säger Anita Kullring.

Eleverna får återberätta vad de har läst, för att kontrollera läsförståelse. De pratar om vissa ord i texterna för ordförståelsens skull, många av barnen kan läsa mekaniskt, men förstår kanske varken innehållet eller vad orden betyder.

– Vi vill ge dem kopplingar till sådant de kan relatera till själva. Som de kan reflektera över. Vi försöker dra in frågor kring texten där de kan dra egna slutsatser. Varför gjorde de så i boken? Hur skulle du ha gjort? säger Åse Rubin.

Projektet har finansierats med statsbidrag. De få inköpen består av korta böcker och klistermärken, därför att långa böcker som tar en vecka att läsa föder motstånd. En bok som avslutas efter en kvart ger barnet läslust.

Varje dag dokumenteras läsutvecklingen. Detta sammanställs och lämnas över till lärarna efter de åtta veckorna. Lärarna får då en god inblick i var eleven befinner sig just nu. Då vet de var de ska börja arbeta med eleven, för under tiden til har pågått har dessa barn inga ordinarie läsläxor.

Sedan erbjuds föräldrarna en muntlig genomgång. En form av avslutande samtal, med lite boktips för hemmaläsning.

Både Åse Rubin och Anita Kullring tycker att lärarutbildningen borde ta upp mer om läsinlärning.

– Lärarutbildningen har understundom varit dålig på läsinlärning, säger Anita Kullring.

– Man kan välja bort det för annat, och hamnar kanske sedan ändå som lärare för en etta ute i arbetslivet. Så kan det ju inte vara.

Åse Rubin fyller i:

– Det finns alltid barn som fastnar i sin läsutveckling, och dem måste man kunna hjälpa. Man måste ha stor kunskap för att kunna se vad dessa elever behöver för stöd. En del av det som vi gör kan man göra med hela gruppen: prata om skiljetecken, dubbelteckning, prata om allt från inlevelse till lässtrategier. Man måste mer in i kärnan.

När nationella proven görs nu till våren kan de få svar på hur de gått för de elever de har jobbat med under läsåret 2011–2012. Men redan nu är Åse Rubin och Anita Kullring övertygade om att deras punktinsats gett effekt.

– Efter cirka fem veckor kan vi se en förändring i barnens läsning. Då lossnar det och blir kul, säger Anita Kullring.