Endast rektorn är behörig

Det bärs ovanligt många slipsar, paljettröjor och välstrukna skjortor på Olshammarskolan, en grundsärskola med inriktning träningsskola på Hisingen i Göteborg, när tidningen Specialpedagogik kommer på besök en vinterdag strax före jul. Den festliga stämningen beror dock inte på vår närvaro utan på att det ska hållas nobellunch för lärare och elever. Rektor Karen Broegaard har svidat om till svart klänning men först rycker hon in och tar hand om elever när lärare Ulrika Harmsen låter sig intervjuas. En försmak av vad som komma skall, kanske.

– Som det ser ut nu är jag den enda behöriga läraren här på skolan, så vem vet, det kanske är jag som får ta hand om undervisningen framöver och låta någon annan bli rektor? säger Karen Broegaard halvt på skämt, halvt på allvar.

De nya reglerna om vem som är behörig lärare i svenska skolan har slagit extra hårt mot särskolan. För att få ansvara för undervisningen inom särskolan krävs att läraren, utöver sin grundutbildning, har en speciallärarutbildning med inriktning mot utvecklingsstörning. Enligt en undersökning i Lärarnas tidning blir fyra av fem lärare inom särskolan obehöriga. Lärarförbundet tror att den siffran är optimistisk. Och för Karen Broegaard ser det riktigt illa ut:

– När behörighetsreglerna börjar gälla har jag ingen lärare som får hålla i utvecklingssamtal eller skriva skriftliga omdömen.

Ett par av lärarna på Olshammarskolan är förskollärare som därutöver har läst fristående kurser i specialpedagogik eller andra ämnen, någon är fritidspedagog med specialpedagogexamen och ytterligare några är grundskollärare som har läst inriktning mot specialpedagogik inom sin grundutbildning. Ingen – ja, förutom rektorn då – har speciallärarexamen med inriktning mot utvecklingsstörning. Eftersom denna utbildning inte har bedrivits på länge har det inte funnits några sådana sökande när Karen Broegaard har rekryterat ny personal. Däremot har det funnits personer med specialpedagogexamen, men om de har saknat erfarenhet från särskolan så har Karen Broegaard föredragit personer med erfarenhet från särskolans elevgrupp.

Så kom de nya reglerna och slog ned som en bomb.

– Jag tänker sitta rätt så still i båten trots att det stormar runt omkring. Jag har ett väldigt duktigt lärarlag och jag ser ingen mening med att splittra det. Men visst funderar jag på hur jag kan omorganisera verksamheten för att alla ska få vara kvar, säger rektorn.

En av hennes lärare har påbörjat Lärarlyftet 2, där anställda i särskolan får läsa speciallärarprogrammet med inriktning mot utvecklingsstörning. Ytterligare en lärare funderar på att börja. En möjlig lösning för Karen Broegaard är att göra om klasserna, så att dagens fem klasser blir två. Två behöriga lärare kan då ansvara för varsin klass och de andra pedagogerna kan arbeta kvar utan formellt ansvar för undervisningen.

Några få dagar innan jag besöker Olshammarskolan lade regeringen fram en så kallad remisspromemoria med förslag på lagändringar som innebär att särskolan får dispens från behörighetsförordningen, så att den börjar gälla i juli 2018 i stället för 2015 (se artikel här intill).

– Det är vi mycket glada för. Det ger mig ytterligare tid att fundera på hur jag ska organisera verksamheten, säger Karen Broegaard.

Samtidigt betvivlar hon att tidsfristen gör det möjligt för henne att komma åt grundproblemet; att hennes lärare är obehöriga. Lärarlyftet 2 löper ut i december 2015, vilket betyder att Olshammarskolans lärare skulle behöva börja studera till hösten för att hinna gå klart utbildningen.

– Det finns inte en chans i världen att jag skulle kunna skicka alla mina sju lärare samtidigt till Lärarlyftet. Då klarar vi inte att upprätthålla skolverksamheten, helt enkelt.

Karen Broegaard tycker inte heller att hon kan uppmana någon av sina lärare att börja Lärarlyftet, då de måste ta tjänstledigt utan ersättning och i övrigt sköta studierna på sin fritid. Det statliga stimulansbidraget på 7 500 kronor per termin – om studenten tar sina poäng – kan användas till litteratur, eventuella resor och någon ledig dag för studier.

Angela Bäck är den lärare på Olshammarskolan som har påbörjat Lärarlyftet 2. Hon är förskollärare och har därutöver läst 90 poäng specialpedagogik på fristående kurser. I början av december fick hon ett hårt besked: hon får endast ett fåtal, max fem, poäng av sina studier i specialpedagogik validerade. Sålunda måste hon arbeta heltid och studera på halvtid i ytterligare fem terminer. Det innebär lönebortfall och mycket hemstudier.

– Jag blev skrämd av de nya behörighetsreglerna och valde att hoppa på Lärarlyftet för att jag tycker så mycket om mitt jobb. Men jag måste säga att jag ångrar mig. Jag lägger all min fritid på studierna. Jag börjar känna att det är för mycket.

Angela Bäck tycker att grundtanken – att skärpa behörighetskraven i särskolan – är bra.

– Men jag är fundersam till övergångsreglerna. Jag trodde verkligen att arbetslivserfarenhet och tidigare studier skulle räknas, men det gör de tydligen inte. Jag har gått från att vara behörig ena dagen till att nästa dag vara obehörig. Vilka andra yrkesgrupper skulle gå med på något sådant? undrar hon.

Precis samma fråga ställer sig Ulrika Harmsen. Hon är också förskollärare och bestämde sig tidigt för att arbeta inom särskolan. Hon har läst specialpedagogik, barn- och ungdomspsykologi, litteraturvetenskap för barn och handikappvetenskap – och har i dag nästan 360 högskolepoäng. Inom ramen för Lärarlyftet 1 läste hon en fördjupning om autismspekt-rumtillstånd så att hon kan handleda personal inom stadsdelen i dessa frågor.

– Samtidigt som stadsdelen har valt att satsa på mig och har gett mig kompetens att handleda annan personal är jag alltså själv inte behörig att undervisa elever. Det känns jättekonstigt.

Ulrika Harmsen har funderat över att sätta sig i skolbänken igen, men har kommit fram till att det skulle kosta henne och hennes familj både för mycket pengar och tid. Hon har även principiella invändningar:

– Att plötsligt ändra spelreglerna är helt absurt. Tänk om man sa till en kirurg att ”tyvärr, du måste läsa om din utbildning för att få fortsätta jobba!” Vid nyanställningar är det solklart att de nya reglerna ska tillämpas, men man får inte riskera att förlora all den kompetens om funktionsnedsättningar som finns i särskolan i dag.

Hon återvänder till klassrummet där Kim arbetar med bokstäver och han hittar dem som behövs för att bilda sitt förnamn. Eleven Tim söker kontakt med Ulrika. Han kommunicerar helt med bilder och har ett häfte där det finns bilder för dagens alla situationer. Nu är han nyfiken på hur Ulrika hade det under sina semesterdagar förra veckan och han berättar att han har saknat henne.

I skolans gymnastiksal håller specialpedagogen Jennie Oderth på att plocka fram en plint och andra lekredskap tillsammans med eleven Viktor. Jennie Oderth är fritidspedagog och har därutöver läst specialpedagogprogrammet. Hon är en av dem som blir behöriga att undervisa i träningsskolan om de nya ändringsförslagen från regeringen går igenom. Nyheten nådde dock Jennie Oderth lite för sent. För att försäkra sig om att kunna arbeta kvar på skolan bytte hon nyligen tjänst – hon lämnade klasslärarjobbet för att bli specialpedagog med övergripande ansvar på skolan.

– Fram till för två veckor sedan såg det ut som att jag var obehörig. Men så kom detta förslag ... Samtidigt säger ju förslaget att jag inte kommer att bli legitimerad och det undrar jag förstås vad det betyder i praktiken.

Hon vill dessutom föra in ett genusperspektiv:

– Det är till allra största delen kvinnor som jobbar i särskolan. Skulle det vara möjligt att behandla en annan, mer manligt dominerad, yrkesgrupp på detta sätt?

Olshammarskolan har redan anpassat sin verksamhet till de nya behörighetsreglerna. Tidigare har elever kunnat följa grundsärskolans kursplan, men skolan har nu begränsat sin verksamhet till träningsskolans kursplan.

– Jag kan aldrig ha behöriga ämneslärare, som dessutom är speciallärare, för varje ämne i grundsärskolan, säger Karen Broegaard.

Om en elev har möjlighet att läsa något enstaka ämne enligt grundsärskolans kursplan, så menar dock Karen Broegaard att hon kan lösa det genom att samarbeta med närliggande särskolor. Men den elev som förväntas kunna läsa en stor del enligt grundsärskolans läroplan får helt enkelt söka sig till en annan skola.

Detta är bekymmersamt, anser specialpedagogen Jennie Oderth.

– Man kan se det som att vi begränsar utbudet för eleverna. På så sätt krockar behörighetsreglerna med uppdraget vi har att låta alla elever utvecklas så långt de kan.

Klockan klämtar för nobelmiddag. Samtidigt som de nya behörighetsreglerna har skakat om hela kollegiet och de obesvarade frågorna är många, rullar det mesta på som vanligt.

– Jag försöker att inte stressa upp mig. Jag har förmågan att fokusera på här och nu, säger Ulrika Harmsen.

Men visst smider hon reservplaner vid sidan av. Hon funderar på att utveckla sin verksamhet som handledare inom autism.

– Men jag vill inte missa kontakten med eleverna!

Rektor Karen Broegaards främsta önskemål just nu är mer pengar till utbildningssatsningar.

– Det finns inga lärare som inte vill utbilda sig. Men det är inte rimligt att de ska bekosta sina egna studier när de redan har läst mycket.