"Arbetsbördan är en svår nöt att knäcka"

– Allt är inte grönt men vi har rätt många markeringar. Än är vi ju bara i halvlek, säger hon.

Högre löner som står i relation till yrkets ansvar, komplexitet och kunskapskrav är ett av de tre övergripande målen. Att även Lärarförbundets skolledare omfattas av det nya löneavtalet med en snittökning på 4,2 procent 2012 är ett steg framåt, nog det viktigaste som har hänt, menar hon.

– Vi kan känna att man äntligen har börjat uppvärdera vår lönebild. Jämfört med tidigare finns det nu fastställt en procentsats som inte går att frångå. Men arbetsbördan är en svår nöt att knäcka. Vi måste fortsätta att försöka övertyga våra arbetsgivare om att det inte går att lägga på hur många arbetsuppgifter som helst.

Någon form av teamledarskap kan möjligen vara ett sätt att möta ökad belastning, tror Agneta Cederbom. Men arbetsbörda handlar delvis också om ett individuellt ansvar, menar hon. Om att prioritera, om att kunna sätta stopp och inse att hur mycket man än jobbar så blir arbetet aldrig färdigt.

I en undersökning som Lärarförbundet gjorde hösten 2011 anser varannan skolledare att det inte går att klara arbetet inom arbetstidens ram. Nästan fyra av tio skol-ledare arbetar mer än 45 timmar per vecka.

– Det är inte längre så många som vill bli rektorer och jag tror att det beror på arbetsbelastningen, i kombination med lönen. Den är fortfarande låg i jämförelse med andra chefer på motsvarande nivå.

Också Ann-Charlotte Eriksson som är första vice ordförande i Lärarförbundet och förbundsstyrelsens representant i skolledarföreningen, lyfter fram löneavtalet. Det var inte alls självklart att skolledarna skulle vara med i avtalet säger hon. Nu har man en helt ny ingång i lönefrågan.

– Med det garanterade utfallet på 4,2 procent, som ju inte gäller för Skolledarförbundet, markerar vi att lön är lika viktigt oberoende av vilken del av professionen som man tillhör. Sett i det perspektivet har Lärarförbundet verkligen satt ned foten och visat att om man ska orka vara skolledare så måste man också vara med i det lönelyft som hela utbildningssektorn behöver – annars kommer vi inte att kunna rekrytera skolledare i framtiden.

Och det gäller inte bara i Sverige, skolledarfrågan ska också ses i ett europeiskt politiskt perspektiv, menar Ann-Charlotte Eriksson. Genom ett initiativ från Lärarförbundet har den europeiska lärarorganisationen etuce:s kongress antagit en resolution som handlar om vikten av att skolledare kan vara pedagogiska ledare.

Det måste bli attraktivt att vara skolledare – det är en del av det övergripande mål som i verksamhetsplanen handlar om ett yrke i och för utveckling. Förutom kurser och konferenser har det också startats skolledarkvällar med fokus på viktiga yrkesfrågor. Tillgången till hjälp och stöd är under utveckling – till exempel finns det nu råd om hur man gör en riskanalys. Det pågår även ett arbete med att ta fram en sorts verktygslåda, en uppslagsbok med information om var man hittar svaret på frågor som skolledare kan behöva veta mer eller ha kunskap om.

– Vi behöver också få mer tillgång till forskning och har tittat på om det går att lägga upp en bank på vår hemsida så att man inte behöver leta själv, säger Agneta Cederbom.

Skolledarkonventet, som arrangeras en gång om året, är också en del av satsningen på yrkesutveckling. Tanken är att konventet ska växa i betydelse, nå en bredare publik och bli en professionell mötesplats för alla skolledare – inte bara för Lärarförbundets medlemmar.

Det finns en ökad förståelse för att det pedagogiska ledarskapet är en nyckel till framgång, likaså att något måste göras så att skolledare kan vara pedagogiska ledare på ett annat sätt än i dag, menar Ann-Charlotte Eriksson.

– Skolledaruppdraget är enormt men det är viktigt att skolledare kan ta ansvar också när det kommer till fackliga frågor, säger hon.

Och enligt Agneta Cederbom går arbetet med att skolledare alltid ska representeras av skolledare allt bättre ute i kommunerna:

– Vi håller fortfarande på att bygga upp en organisation med lokala skolledarföreningar. Den här mandatperioden har vi också jobbat med att stärka skolledarnas ställning i lokalavdelningarna och inrättat skolledarombud.

I samband med det pågår en utbildningskampanj för att rusta ombuden till goda företrädare.

Målet är att det ska finnas skolledarombud i varje kommun och man är på god väg dit, tycker Agneta Cederbom. Det gäller också arbetet med att skolledare ska ha egna skyddsombud.

– Genom en lite större enkät ska vi försöka få en bild av hur det ser ut i olika delar av landet – hur långt man har kommit med utbildningen, hur många som har regelrätta föreningar eller organiserar på annat sätt och om det finns överenskommelse med lokalavdelningen som klargör de olika rollerna.

Skolledarföreningen ska bli det självklara valet för Sveriges skolledare – det är det tredje övergripande målet i verksamhetsplanen.

– Och vi har en bra medlemsutveckling, bättre än på länge, kommenterar Agneta Cederbom.

Siffrorna har pekat stadigt uppåt, medlemsskaran är i dag drygt 6 200. Målet är att rekrytera 350 skolledare om året.

Varför syns Skolledarföreningen så lite i debatten om skolledarna?

– Vi gör vad vi kan – är mycket ute och försöker synas. Vi har en egen facebooksida och några i styrelsen är aktiva på facebook och twitter. Samtidigt är ju Skolledarföreningen en del av Lärarförbundet, som alltid företräds av förbundsordförande.

I den offentliga debatten och i medier gäller den policyn även skolledarfrågor.

Någon tillförlitlig uppgift om hur medlemmarna fördelar sig mellan rektorer och förskolechefer finns inte. Den nya skollagens strikta bestämmelser om titlar i skola respektive förskola har inte fått genomslag i statistiken. Kopplat till skolform visar Lärarförbundets medlemsregister att en knapp tredjedel av skolledarna finns i förskolan. Men uppgiften bör tolkas med försiktighet.