Hallå Sverker Sörlin, professor vid avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria på Kungliga tekniska högskolan och aktuell med boken Alltings mått. Vilket är det centrala budskapet i boken?– Vi försöker artikulera vad humanistisk kunskap är och hur vi kan ha användning av den. Det har länge funnits en oklarhet kring det. Humanioran beskrivs ofta befinna sig i kris men det håller inte vi med om.
Det tyder bara på en begränsad syn på den humanistiska vetenskapen. Ni skriver om humanioras nya roll i samhället, berätta.
– I dag pågår stora ekonomiska, miljömässiga och globala förändringar och då uppstår ett större behov av ett öppet och förutsättningslöst prövande, vilket är humaniorans uppgift. Vi tycker att vi ser mängder av tecken i världen på att humanistisk kunskap efterfrågas eftersom den typen av utveckling är så komplex att det inte räcker med teknisk eller ekonomisk expertis. Men då gäller det även att humanisterna själva förstår sin uppgift och försöker medverka i den här förändringen, inte bara kritisera ett pågående förlopp.
Ni har valt titeln Alltings mått. Varför då?
– Den syftar på Protagoras sats homo mensura om att ett värde av något avgörs av människans väl. Så fungerar det inte riktigt i dag. I dagens samhälle har vi siffror på allt, men vad betyder de för människan? Siffror kan vara bra men de ska inte få mäta kvalitet och prestationer utan att analyseras och ifrågasättas.
Hur vill du beskriva synen på humaniora i dag?
– Den har litet förtroende hos allmänheten och på politisk nivå. Att ”forska fram” en bra bilmotor anses vara mer betydelsefullt, vilket inte är så konstigt för den som inte förstår hur viktig humaniora kan vara när vi ställs inför utmaningar. Ta skolans kvalitet som exempel; det är få som reflekterar över hur den påverkas av utanförskap och ungdomars hälsa.
Hur har humaniora fått den här krisstämpeln?
– Dess ställning försvagades radikalt efter andra världskriget. Då var det teknik, medicin och ingenjörskonst som skulle stå för samhällsutvecklingen. På 1960-talet började man skilja på humaniora och samhällsvetenskap på universiteten. Och när det startades mindre högskolor runt om i landet valde de att prioritera samhällsvetenskap, som ansågs vara mer angelägen av både högskolan och statsmakten. Sedan dess har det utvecklats en systematisk brist i förståelsen av humanioras samhällsnytta.
Den humanistiska forskningen är betydelsefull i förståelsen av de digitala mediernas framväxt, skriver ni. Hur då?
– Digitala medier är en del i en kolossal samhällsförändring. Dess innehåll är fyllt av normer, maktfrågor och värderingar. Även här krävs det mer än teknisk forskning för att förstå sig på utvecklingen.