För att ta reda på vad som kunde locka flickorna att delta i konstruktionslek gjorde pedagogerna barnintervjuer då det framkom att flickorna önskade fler färger på legot, färger som rosa, lila och gult. Barngruppens inflytande är viktigt att ta vara på, så ett legoinköp av sorterna Belville och Plus-plus ägde rum.
Pedagogerna valde att presentera pastellfärgerna för barngruppen som första val.
Det som pedagogerna kunde se var att flickorna sögs till det nya legot under en treveckorsperiod, medan pojkarna verkligen hade ett bestående intresse för även det nyinköpta legot. Först tyckte de dock att legot var tjejigt. Pedagogerna frågade vad som var tjejigt: var till exempel hundar tjejigt? Efter lite funderingar kom pojkarna fram till att lego-hundar inte var mer tjejigt än killigt varpå de började bygga och leka. Tjejernas byggande med legot övergick ganska snart till att istället bli rollek med de legomiljöer som redan var uppbyggda.
När det gällde att bygga med plus-plus hade pojkarna inga problem att leka med pastellfärgerna som rosa och lila. Efter ett par veckor tog vi bort pastellfärgerna och ersatte med grundfärgerna varpå pojkarna specifikt efterfrågade den rosa färgen igen. De behövde den till att bygga med, sa de. Flickorna drogs till plus-plus endast då det satt en pedagog med och byggde. Man kan bara anta att det berodde på att det var den sociala samvaron som då spelade en stor roll.
Sammanfattningsvis konstaterar pedagogerna att flickorna inte fick något större intresse för konstruktionslek medan pojkarna fick ett än större intresse för byggande och konstruerande. Pojkarna övervann dessutom sina tidigare tankar om att det fanns speciella tjejfärger, i alla fall när det gäller konstruktionslek.