Det var en gång för länge sedan ett land, som var känt vida omkring. Från alla håll kom människor på besök, för nyfikenheten var stor. Hur, undrade man, kom det sig att man i det lilla landet uppe i norr kunde göra så många bra filmer för barn? De tittade, förundrade sig och återvände hem för att berätta om det de sett. Ibland tyckte man att filmerna var så bra att de behövde hyllas på riktigt. Regissörerna fick åka utomlands, motta folkets jubel och höra lovord om kvalitet och respekt för barns verklighet. Ja, det var minsann en riktig saga. Men säg den saga som varar. Utan att någon förstod hur hamnade barnfilmssverige i en slumrande törnrosasömn. De filmer som gjordes var få, publiken liten och pengarna otillräckliga. Att åka till det lilla landet för att se och lära om barnfilm ville ingen längre göra.
Ja, nog kan det suckasöver situationen för svensk barnfilm, inte minst över den magra produktionen. Visst kommer det fortfarande en film här och en där, men de är mer som nödraketer i mörkret. Men nu tar Svenska Filminstitutet ett krafttag för att råda bot på eländet. I sin Handlingsplan för barn och ungdom 2012–2014 lyfter de fram fyra viktiga mål för området. Det första handlar just om produktionen. En åtgärd, som vid första anblick kan verka märklig, är att ta bort barnfilmskonsulenten. Men tanken är att alla fem konsulenter ska få i uppdrag att bidra till att öka antalet barnfilmer. Den ska vara en angelägenhet för samtliga, inte som tidigare enbart för den med minst pengar.
Ett andra mål är att öka tillgången till ett brett utbud av kvalitetsfilm för barn och unga. Eftersom pengar ofta är ett bra styrmedel så menar man att barn- och ungdomsperspektivet ska genomsyra Filminstitutets stödgivning på alla nivåer. Det handlar om att ge stöd åt distributörer som vill sprida kvalitetsfilm för barn, till biografer som programsätter och för information om utbudet. Som publik behöver vi få veta att det finns alternativ till det gängse.
Att öka barns och ungdomars kunskap om film och rörlig bild är mål nummer tre. På det området bidrar Filminstitutet redan i dag med filmhandledningar och annat material som kan hjälpa barnen att utveckla ett mediekritiskt tänkande, men utbudet ska förbättras. Ett fjärde mål är att genom olika insatser ge barn och unga möjlighet att själva skapa med rörlig bild.
Det blir spännande att se om Filminstitutets insatser kommer att ge resultat. Jag hoppas det. En som däremot inte sitter med armarna i kors och avvaktar är Jens Lanestrand. Som verksamhetsledare för den nystartade ideella föreningen Biografcentralen arbetar han aktivt för att lyfta kvalitetsfilm och kvalitetsbiografer i media och offentliga debatten.
Med ett förflutet som skolbioansvarig i Västra Götaland är Jens väl införstådd med problemen. Trött på att inte kunna erbjuda bra filmer till barn tog han kontakt med Barn- och ungdomsfilmsfestivalen, BUFF, i Malmö och arrangerade tillsammans med dem ett seminarium i våras, med fokus på biografen. För trots allt finns filmer som skulle kunna komma fler till del. En del av de som visas på festivalen är exempel på det. Dessutom är de redan textade eller dubbade och skulle på så vis enkelt gå att visa för en svensk publik. Men det kan vara ekonomiskt riskfyllt att distribuera ”smala” barnfilmer. Det krävs därför alternativa, icke-kommersiella sätt att förmedla filmerna. Det är här Biografcentralen kommer in. Med bra villkor har de nu köpt in visningsrättigheterna till fyra filmer, riktade till barn i årskurs 2–4, som erbjuds arrangörer. Parallellt med detta utvecklar Jens också hemsidan www.barnbio.se, som riktar sig till småbarnsföräldrar och förskolepersonal.
För att skolbioarrangörer ska våga satsa på mer okända filmer erbjuder Biografcentralen dem att se filmerna i sin helhet via hemsidan. Eftersom flera av Förskolans läsare förmodligen är intresserade också av film för lite äldre barn delar Jens generöst med sig av erbjudandet även till er.
Mejla info@biografcentralen.se så får ni inloggningsuppgifter.
Mycket nöje!