De dansar och smakar på verben

Golvet i klassrummetär täckt av snövita fjädrar som fastnar på kursdeltagarnas långa klänningar. De sitter på stolar placerade i en cirkel och på ett bord bredvid står tända ljus och en plåt med pepparkakor under en mjölig linneduk. Ur högtalarna strömmar den gamla 80-talsballaden ”Julen är här”.

I de gamla fabrikslokalerna i Flen tillverkades förr arbetskläder för konsumpersonal. I dag är lokalerna lektionssalar där Annette Gyllander bedriver svenskundervisning med sjutton deltagare från olika delar av världen. Metoden kallas suggestopedi – en pedagogik som går ut på att skapa ett positivt inlärningsklimat för att främja språkinlärningen.

– Synintryck, doft, smak, musik, lärarens röstläge, allt detta är grunden för en positiv lärandemiljö där alla vågar och vill använda språket, säger Annette Gyllander.

Just idag heter hon förresten inte Annette. När hon stiger in i klassrummet förvandlas hon till Jacqueline, en konstnärlig fransyska, som för några år sedan blev förälskad i den stilige svensken Magnus, som finns avbildad på ett fotografi mitt på bordet.

– I Sverige blev jag tvungen att byta yrke, att sadla om, att pröva mina vingar, artikulerar ”Jacqueline”. Jag blev regissör. Magnus är fortfarande min stora kärlek. Det var…

– … kärlek vid första ögonkastet! fyller studenterna i.

Det märks att de är väl bekanta med historien om Annette Gyllanders andra jag och de har själva fått välja sina egna drömkaraktärer. ”Tina Nordström, tv-kock”, står det på en av studenternas namnskyltar.

– Under lektionerna kliver vi in i våra självvalda identiteter, säger Annette Gyllander. Vi har till exempel en ekonomichef, en florist och författaren Liza Marklund i klassen. Tanken är att det är lättare för mig att vara spontan och våga säga fel om det är mitt alter ego som talar, inte jag själv.

Annette Gyllanders svenskundervisning hålls inom ramen för Flens EU-projekt Knut – ett treårigt kommunprojekt som genom nya metoder ska öka anställningsbarheten för nybörjargruppens deltagare, som är mellan 17 och 25 år. Metoden suggestopedi härstammar från 1960-talet och är enligt förespråkarna etablerad, bland annat i Texas i USA och Nya Zeeland. I Norge används den just för språkundervisning för invandrare.

Redan efter en termin har studenterna i Flen gjort stora framsteg, berättar Annette Gyllander:

– De har fått en större vokabulär och ett öppnare kroppsspråk. På förvaltningen har man sagt att flera av dem inte behöver någon tolk längre. Det är jättekul att höra!

I dag ska ett nytt arbetsmoment introduceras. Ämnet är jobb och karriär och Annette Gyllander läser högt ur undervisningsmaterialet ”Att pröva sina vingar”, som hon producerat tillsammans med en kollega. Det är en text i dialogform, som ett teatermanus, där varje rad finns översatt till studenternas olika hemspråk i vänsterspalten. Dialogerna är utformade efter läroplansmålen och läsningen sker till en speciellt utvald bakgrundsmusik, ett stycke av Mozart, med rätt antal slag per minut för att hålla elevernas sinnen alerta.

Dialogen handlar om Olle som är ute och julhandlar, träffar en vän och funderar över sin framtid. Han vill sadla om. Byta karriär. Pröva sina vingar. Det är en flera sidor lång text med olika tempus-former och ganska komplicerade ord och uttryck.

– Det kan verka svårt men vinsten är att man får språket presenterat för sig som en helhet i ett nära nog autentiskt sammanhang. Det underlättar inlärningen, säger Annette Gyllander.

Under fem veckor får eleverna sedan bearbeta dialogen på en mängd olika sätt, genom att lyssna, tala, sjunga, leka, dansa och läsa – ibland på en och samma gång. Arbetet sker utifrån en modell som kallas ”den suggestopediska cykeln”. I den del som kallas Aktivering 1 bearbetas texten genom kollektiva lekar, utan några prestationskrav. Först under Aktivering 2, i slutfasen, låter man eleverna släppa texten och själva experimentera. I modellens allra sista steg brukar man knyta ihop arbetet med en enskild uppgift av något slag.

– I skolan är det vanligt att man hamnar i Aktivering 2 direkt, säger Annette Gyllander. Man kanske låter eleverna lyssna på en text och svara på frågor. Då är risken att de misslyckas eftersom grunden saknas. Det blir en testsituation på en gång.

Eleverna i Annette Gyllanders klass hinner utföra en mängd olika övningar. Hon läser en mening fort. Studenterna upprepar den – långsamt. Annette Gyllander sjunger ut en fråga. Studenterna svarar gruppvis i ekon som blir svagare och svagare. Genom byta-stol-leken tränas adjektiv där alla som vill ha ett kreativt arbete byter plats. Ett enkelt arbete? Ett flexibelt arbete? Man går i ring, knuffas och skrattar medan bollar kastas och stolar byter ägare.

– Nu är jag melodin och ni är språket, säger Annette Gyllander och nynnar en av meningarna i häftet utan att uttala orden, medan hon illustrerar upp- och nedgångarna i prosodin med händerna som en dirigent. Studenterna läser meningen med de rätta orden till och får beröm.

– Prosodin är viktig för att bli förstådd och det här är en bra teknikövning, säger Annette Gyllander. Musik, sång och rytm aktiverar olika centra i hjärnan och bidrar till inlärningen. Jag brukar låta studenterna dansa in starka verb med särskilda danssteg till varje tema.

Med ett leende berättar hon om en före detta lärarkollegas förvåning när de elever han tagit över från henne, plötsligt ställde sig upp och började dansa då de blev ombedda att ta tema på starka verb.

Även om Annette Gyllander betonar vikten av utbildning om man vill jobba strikt suggestopediskt är hon övertygad om att det finns mycket som man kan inspireras av som språklärare.

– O ja! Franskläraren kan skapa ett klassrum som talar till elevernas sinnen, kanske med dragspelsmusik i bakgrunden, vackra Parisbilder på väggar-na, kaffedoft och varför inte ostprovning medan man läser och leker utifrån en dialog om fransk kultur. I dag får eleverna många gånger läsa om språket men inte uppleva det!

Ytterligare en fördel med metoden är att studenterna får möjlighet att visa upp flera olika sidor av sig själva, vilket ger ett bredare underlag och underlättar bedömningen, menar hon.

– Vissa kanske tycker att det låter flummigt men faktum är att metoden förenar många olika lärstilar, säger hon. Och de allra flesta elever tycker att det är jättekul.

Snarare är det enskilt skrivande som hon ser som den stora utmaningen i undervisningen.

– Suggestopedi är först och främst en kommunikativ metod men jag har även skrivövningar en gång i veckan för att hjälpa studenterna på deras olika nivåer.

Innan hon blevsuggestopedilärare arbetade Annette Gyllander själv ganska traditionellt, exem-pelvis med ”veckans ord”, något som hon i dag tycker är ”knastertorrt”.

– Lärande handlar mycket om psykologi. När jag själv gick i skolan hade jag en språklärare som var som Caligula. Jag var livrädd för att säga fel. Om suggestopedin har blivit min pedagogiska revansch? Absolut! säger hon och skrattar.