När kollegorna kommer på väntat besök

Kim Myllymäki jobbar som fritidspedagog på ett fritidshem i Linköping. Han är engagerad i sitt jobb, vill utvecklas och har akademisk fritidspedagogexamen. Därmed uppfyllde han kraven för att bli en så kallad ”observatör” i kommunens projekt med insynsbesök i den egna verksamheten, ett utvecklingsarbete som utbildningsförvaltningen tagit initiativ till. Han blev en av dem som valdes ut av sin rektor när observatörer skulle utbildas.

– Jag tyckte direkt att projektet lät spännande. Både för min egen utveckling i yrkesrollen men också för att kunna stötta kollegor och kunna bidra till att utveckla fritidshemsverksamheter, säger Kim Myllymäki.

Det började med att den nya läroplanen, Lgr11, kom och att uppdraget därmed förnyades. Bland annat med ökade krav kring det systematiska kvalitetsarbetet på fritidshemmen. Eva Torenfält-Karlsson, sakkunnig på utbildningsförvaltningen, kände inte att hon som ansvarig på huvudmannasidan hade kontroll på hur det såg ut överallt. Hon kunde inte garantera likvärdighet och ville bygga en slags bro mellan förvaltningen och fritidshemmen.

– Vår biträdande utbildningschef kommer från Västerås och där har man tidigare jobbat på ett liknande sätt. Vi tog inspiration därifrån, men utarbetade vår egen modell, förklarar hon.

Totalt fick 23 utvalda observatörer från fritidshem runt om i hela kommunen gå ett antal utbildningstillfällen hos Eva Torenfält-Karlsson. Kim Myllymäki var en av dem.

– Vi diskuterade styrdokument och uppdrag och arbetade med att revidera bedömningsunderlaget så att det skulle vara anpassat efter nya läroplanen, säger han.

Bedömningsunderlaget som man har använt sig av i Linköping baseras på ett verktyg från Skolverket, det så kallade BRUK-materialet. Det är ett slags skattningsinstrument bestående av påståenden om den vardagliga verksamheten. Med hjälp av en skala ska formuläret visa ett fritidshems styrkor och utvecklingsmöjligheter. BRUK-materialet var en bra grund, men uppdaterades alltså i en egen, lokal version utifrån förändringarna i läroplanen.

När de 23 observatörernavar utbildade började det stora, praktiska arbetet. I grupper om tre – två observatörsutbildade fritidspedagoger och en sakkunnig från utbildningsförvaltningen, ofta Eva Torenfält-Karlsson – gjordes insynsbesök på samtliga skolenheter i kommunen. Varje besök tog ungefär 10 timmar, med för- och efterarbete inräknat. Observatörerna gjorde arbetet inom sin ordinarie arbetstid och kommunen stod för vikarier för dem under den tiden, eftersom projektet var prioriterat.

– Arbetet började med att pedagogerna skickade oss dokumentation i form av likabehandlingsplan, verksamhetsmål och planeringar som vi tittade igenom före besöket. De fick också göra en självskattning utifrån bedömningsunderlaget, förklarar Kim Myllymäki.

Under själva insynsbesöket intervjuade han, den sakkunniga och den andra observatören rektorn på det aktuella fritidshemmet i ungefär en halvtimme. Sedan var de med i verksamheten och gjorde observationer en stund. Därefter satt de ner med personal från avdelningen och ställde kompletterande frågor.

– Min upplevelse var att så gott som alla uppskattade att vi var där. Visst kunde de ha känt sig nervösa innan besöket, men vi var noga med att förklara att vi inte var ute efter att sätta dit någon. Vi ville ju fungera som ett stöd genom att komma med ögon utifrån, och kunna ge inspiration till fortsatt utvecklingsarbete, säger Kim Myllymäki.

Han säger att insynsbesöken också fick honom att se på sin egen avdelning med nya perspektiv.

– Genom att granska andra, blir man ju uppmärksam på sitt eget arbete också. Jag har lärt mig jättemycket av det här. Jag tycker till exempel att jag har förbättrat min förmåga att observera och analysera vad jag själv gör i yrket.

Karin Lång är en av derektorer som haft insynsbesök på en av sina avdelningar. Hon tyckte direkt att det kändes spännande, men fritidspedagogerna på den avdelning hon valde ut var först inte lika laddade.

– De hade just haft personalomsättning och var i lokaler som inte hade renoverats på 18 år. Men jag tänkte att det var bra att ha observationen på den avdelning där jag trodde att det kunde ge mest.

Karin Lång var tydlig med att förklara det för sina pedagoger och de förändrade så småningom sin inställning. Efteråt var de helnöjda.

– De var så glada för att de fått höra att det fanns viktiga saker, som att barnens åsikter togs på allvar, som de var duktiga på trots att verksamheten tillfälligt var lite rörig. Och det som behövde utvecklas, som dokumentationsarbetet till exempel, visste de redan att de behövde jobba mer med. Men nu fick de fler råd och stöd kring hur de kunde gå vidare.

En skillnad i attfå insynsbesök av kollegor i den egna kommunen i förhållande till de som Skolinspektionen gör, tycker hon är att det blir en mer konkret diskussion. De lokala observatörerna har försökt ge råd och vägledning efter sina observationer, medan Skolinspektionen inte får gå in och specificera sig så. Myndigheten kan enbart visa på styrkor och brister.

– Ändå var observatörerna noga med att inte skriva oss på näsan, mer ställa frågor som kunde pusha igång vårt eget utvecklingsarbete, säger Karin Lång.

Efter insynen har hon sett till att hennes pedagoger har fått vidareutbilda sig inom systematiskt kvalitetsarbete och dokumentation och att allt man gör har tydlig koppling till läroplanen.

– Det gäller hela vårt fritidshem. Det vill säga alla fyra avdelningar, inte bara den som hade insynsbesök av observatörerna. Samarbetet mellan avdelningarna har också förstärkts, säger Karin Lång.

Eva Torenfält-Karlsson känner nu, när alla skolenheter haft insynsbesök, att hon har mycket mer kunskap om hur arbetet ser ut i de olika verksamheterna. Den kunskapen har också spridit sig till övriga tjänstemän och till politiker.

– Det är ett sätt att höja fritidspedagogernas yrkesstatus. Att vi faktiskt förstår och ser vad de gör.

För att behålla bron mellan förvaltningen och verksamheterna har Eva Torenfält-Karlsson nu dragit igång ett nytt projekt som går under namnet Fritidshemsambassadörer. Det är ett nätverk som består av ungefär 35 fritidspedagoger från hela kommunen. De träffas en gång i månaden i studiecirkelform, liknande den som Linköpings kommun har för lärare inom grundskola och förskola som är ”matteambassadörer” respektive ”läs- och skrivambassadörer”.

– På så sätt kommer fritidshemsverksamheterna närmare varandra och kan utbyta erfarenheter. Och vi som förvaltning finns kvar i det ständigt pågående samtalet med dem som jobbar direkt bland eleverna.