Tid och utrymme. Det, och sin egen närvaro, ska skolledaren ge pedagogerna, säger rektorn Anders Eriksson. Han ser fritidshemmet som den plats där kunskaper befästs.
Tre flickor i soffan har bestämt sig.
– Vi ska leka zombies.
När Marie Karlsson har försäkrat sig om att några fler får vara med vänder hon sig till två andra flickor.
– Är det något ni kan tänka er att göra?
De nickar och de fem lämnar samlingen.
När de flesta av fritidshemmets barn har satt igång med något reser sig Marie Karlsson och går till köket. Hon ska se till dem av treorna som har skrivit upp sig på dagens fasta aktivitet. När hon öppnar dörren syns tre par armar nedkörda i en stålbunke. Utan tvekan övar barnen samarbete, som tanken är, när de knådar sconesdegen.
– Hur mycket mjölk ska det vara i? frågar en.
Marie Karlsson svarar att det står i receptet, och så lämnar vi rummet så att de får öva sin förmåga till självständighet, och tillämpa matte.
A-husets fritidshem i Ektorpsringens skola har läroplanens mål klara för sig. Formuleringarna i Lgr 11:s första och andra del, som gäller fritidshemmet, knyts till dagliga aktiviteter, men inte bara det. På en stor whiteboard åskådliggörs årets planering på äppelformade skyltar. Två gröna äpplen, där utvalda mål textats, sätts upp för varje månad. Längre ned på tavlan sitter äpplen i röda nyanser. På dem är målen kärnfullt förenklade så att barnen ska förstå.
Den genomtänkta planeringen är till stor del en frukt av att skolorna och fritidshemmen i Norrköping arbetar med implementeringen av läroplanen. Att Marie Karlsson som fritidspedagog fått uppdraget som nyckelperson har gjort målen tydligare. Skolans tre fritidshem har en gemensam arbetsplan som utgår från läroplanen.
Det verkar som om Anders Eriksson har rätt när han konstaterar att personalen skjuter honom framför sig. Han tycker att det är bra att utvecklingsarbetet sker underifrån. Det finns några pedagoger som ”vill lite mer” och som har idéer som det gäller att ta vara på.
Att ge pedagogerna utrymme anser han är en av hans uppgifter som rektor och ledare. Men innebörden i att ge handlingsfrihet är inte att dra sig tillbaka. Av ett dokument, där han har formulerat hörnstenarna i sitt ledarskap, framgår att skapandet av utrymme hänger ihop med förståelse för andra. Och med att lyssna och att vara närvarande.
Ytterligare två ord bygger under hans sätt att leda: trovärdighet och ansvarstagande.
– Att fritidshemmet är viktigt är inget jag hittar på, det tycker jag verkligen. Men jag måste också visa det.
Han tittar in på ”frita” då och då. När Anders Eriksson kom ny till F–6-skolan som rektor för drygt två år sedan ändrade han på fritidshemmens gemensamma planering. I stället för att som tidigare samlas på kvällstid ”när ingen orkar något” träffas han och all personal nu en gång i månaden på morgonen, när en del av eleverna har modersmålsundervisning. Skolans andra lärare tar hand om fritidshemmen. Under de mötena blir inte sällan hans bidrag att lyssna och säga ”oj vad bra”.
I skollagen och allmänna råden står att en av fritidshemmets uppgifter är att komplettera skolan. Anders Eriksson tolkar det som att man kan ”lära genom att göra”. Det konkretiseras till exempel i fritidshemmens veckobrev till föräldrarna. Där framgår hur snart sagt varje aktivitet kopplas till förmågor och mål. I ett av höstens brev berättas om hur veckans avslutning med disco tänks öva motorik, dans och respekt för andra.
På föräldramöten tar Anders Eriksson upp hur barnen i den frivilliga verksamheten praktiskt kan befästa det de lärt sig i skolan. Vid ett tillfälle talade han så övertygande att en förälder reagerade och tyckte sig se en orättvisa gentemot de barn som inte är inskrivna.
Men hur kan man veta om barnen verkligen lär sig?
Anders Eriksson ser brydd ut. Visserligen utvärderas verksamheten fortlöpande av pedagogerna, och i sin helhet två gånger per läsår, men det gäller inte hur skolans måluppfyllelse påverkas.
– Det är en jättebra fråga hur man ska veta det. Det är inget som vi mäter, men forskning visar att en styrd, bra verksamhet hjälper barnen.
I Norrköping finns en särskild skolbarnomsorgspeng, så resursfördelningen är given. Personaltätheten i de fritidshem som han ansvarar för är aningen högre än i landet i genomsnitt, en personal per lite mer än elva barn.
Anders Eriksson är i stort sett nöjd, säger han medan vi promenerar från hans kontor i förskoleklassernas lokaler. Fast det besvärar honom att budgeten inte medger fritidshemmet extra stöd för de barn som behöver. Och som i alla personalgrupper finns det problem. En del tycker att de har för lite tid och för hög arbetsbelastning.
– Men problemen har blivit mindre, antagligen för att de är tillfreds.
-Arbetsbelastningens omfattning beror inte på antalet barn, hävdar han. Det är graden av självständighet som avgör.
– Om jag styr min egen verksamhet, om jag har frihet, så minskar pressen.
Vi kliver in i A-huset. Några barn som står i hallen säger ”hej Anders”. Han byter några ord med fritidspedagogen Marie Karlsson och vänder sedan tillbaka mot kontoret.
I en fåtölj utanför köket sitter två flickor och rensar bort deg som fastnat under naglarna.
– Säger ni till när klockan ringer? frågar Marie Karlsson.
De skakar på huvudena.
– Nej, det gör vi inte. Vi tar ut dem själva. Vi är stora nu.
Marie Karlsson och jag sätter oss i personalrummet. Att arbeta med målen har gett verksamheten ett lyft, tycker hon.
– Tidigare dokumenterade vi i efterhand, men nu tänker vi mer när vi planerar. Till exempel när det gäller genus. Om vi ska göra örhängen så kan vi styra in samtalet på att både tjejer och killar kan göra det.
Hon tycker att det märks att rektorn ser verksamheten som viktig.
– Jag säger inte att det inte kan bli bättre, men jag tror att vi har bra förutsättningar jämfört med andra fritidshem i området. En del har ingen planeringstid alls, men vi har både egen och gemensam tid varje vecka.
De som arbetar i fritidshemmen får vidareutbildning. Själv går Marie Karlsson en distanskurs i kvalitetsarbete, en kollega utbildar sig till äventyrspedagog och alla pedagogerna får tillsammans med lärarna utbildning i sol, ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.
I köket har barnen tagit plåten med scones ur ugnen. Medan de och Marie Karlsson dukar till mellis läser jag månadens mål, plockat från läroplanen, på äppelskyltarna: Att kunna ”göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden …”. Det blir: ”Jag tränar på att kunna välja rätt, skilja rätt från fel” på ett rött äpple.