Hur vi är på jobbet påverkas av vilken personlighetstyp vi har och vilken roll vi har fått i gruppen. Genom att bli medveten om detta kan du lättare förstå dig själv och andra.
Och nu, som i så många andra situationer, kommer era olika roller i gruppen fram. Det här med att prata om långsiktig organisationsförändring är en situation som Nytänkaren gillar, åtminstone om idéerna stämmer överens med hur hon/han ser på strategier för att nå mål och visioner. Idékläckaren har en liknande roll men är mer spontan, sprutar ständigt idéer och kan inte låta bli att ha ytterligare synpunkter på chefens förslag. Faktakontrollören, den som håller koll på hur man ”brukar” göra och vet vad lagar och regler säger, undrar förstås hur förslaget knyter an till läroplan och skollag. Analytikern sitter antagligen tyst och processar informationen för att återkomma med tankar senare, medan Organisatören ställer frågor om hur chefen har tänkt strukturera era scheman. Idealisten, den som drivs av starka värderingar i sitt arbete, är antagligen mån om att snabbt betona att till exempel det normkritiska förhållningssättet måste finnas med i den nya organisationen. Men nu behöver alla kaffe, konstaterar Den som agerar och är bra på att vara här och nu, göra brandkårsutryckningar och direktinsatser där det behövs. Och chefen håller med, det är förhoppningsvis han eller hon som även har den informella rollen som Lagledaren när ni samlas allihop.
– Den här indelningen av åtta olika roller i gruppen kallas typologi och bygger på psykologen Carl Gustav Jungs teorier om mänskliga personlighetstyper, förklarar Margareta Lycken som är psykolog och har jobbat mycket med arbetsplatsdynamik på förskolor och skolor.
Det finns flera olikamodeller över vilka roller vi människor kan anta när vi samspelar i en grupp, det vill säga när vi är tre eller fler som möts. Typologin är en av de mer vetenskapsbaserade. Varje människa har personlighetsdrag som gör att han eller hon vanligtvis har nära till två av dessa roller, enligt modellen.
När Margareta Lycken kommer till en arbetsplats brukar hon börja med att alla medarbetare får göra ett personlighetstest.
– Det är jätteviktigt att känna till vilka olika roller man själv brukar inta, medvetenhet gör att vi kan använda våra verktyg på rätt sätt. Dessutom är det bra att få en uppfattning om kollegorna i resten av arbetslaget.
När Margareta Lycken tittar på personalgrupper på förskolor är det ofta vissa specifika roller som är vanliga bland pedagogerna. Och det är naturligt, menar hon. Man väljer ofta ett yrke som passar ens personlighet.
– Inom förskolan kryllar det av den ”praktiskt serviceinriktade typen”, det vill säga någon som gillar att hjälpa och ta hand om andra människor.
Däremot kan det vara mer sällsynt med strateger, de som på psykologspråk kallas ”sakliga realister”. De hittas oftare på ledningsnivå.
– I det dagliga arbetet behöver det inte märkas så mycket. Verksamheten rullar ändå, säger Margareta Lycken.
Men det kan bli en krock när pedagogerna ska förhålla sig till barn, eller för den delen till föräldrar eller en chef, som har dessa karaktärsdrag. Därför är det bra om människor på en arbetsplats är olika.
– Om man inte känner igen ett sätt att vara är det lätt att krocka. Man fördömer ofta de okända egenskaperna negativt. Det är därför det är så viktigt att fylla upp tomrum i gruppen och medvetet arbeta fram de styrkor som inte finns naturligt.
Roller kan också blinegativa på en arbetsplats, ofta för att man fastnar i ett invant mönster. Det har Paul Sundlin som är organisationskonsult och psykolog skrivit om i boken Ta din roll på jobbet. Han betonar att det är viktigt att veta varför du befinner dig i ett visst sammanhang, vad meningen med verksamheten är, vad du förväntas ta för roll och att du faktiskt gör det du är där för. När rollfördelningen är otydlig, finns en stor risk att människor i gruppen glider in i en så kallade ”invand” roll. Den baseras på erfarenheter från tidigare sammanhang. Det kan till exempel handla om din roll i syskonskaran, könsstereotypa mönster eller erfarenheter från någon tidigare arbetsplats. Och den rollen kanske inte alls platsar i det sammanhang du befinner dig i nu, organisationen blir inte effektiv.
– Det kan hämma det verkliga arbetet, eftersom gränsen mellan privat och professionellt blir otydlig. Man blir rädd för förändringar och tar allt personligt.
Möter man någon med samma roll är det dessutom stor risk för konflikt.
– Det kan till exempel inte finnas två ”storasystrar” i ett arbetslag, säger Paul Sundlin.