Till sist kom tekniken

En trave plastmuggar, snöre och några passare. Det är vad som behövs för att ta reda på ljudets väg vid ett telefonsamtal. Specialpedagogen Monica Schack förklarar för de sex eleverna i grundsärskolan årskurs sju till nio på Residensskolan i Luleå att

det gäller att vara tyst i dag. Väldigt tyst. Annars kanske man inte hör vad personen i andra änden av linjen säger.

När grundsärskolans nya läroplan sjösattes förra hösten var teknikämnet en av nyheterna. Tidigare var ämnet inbakat i no. Personligen märker Monica Schack ingen större skillnad, mer än att tekniktimmarna har fått en egen plats på schemat. Hon har haft ett ”tekniktänk” hela tiden.

Hur kollegorna upplever teknikämnet vet hon inte, eftersom hon inte har några kollegor som undervisar i teknik på grundsärskolan. Däremot är hon med i ett nätverk för teknik- och no-lärare i Luleå. På nätverksträffarna hör hon de andra berätta om kollegor som våndas över tekniken. De vet inte vad de ska göra.

– I särskolan får vi alltid uppfinna hjulet. Det finns inte mycket läromedel som är anpassade för våra elever. Speciellt i teknik. Man måste komma på själv och anpassa det man har, säger Monica Schack.

Klassen har redan fått prova på geocaching med gps och pratat om telefonens historia. Nu är det dags att bygga egna telefoner. Snöret ska vara så spänt som möjligt utan att det går av när man pratar, förklarar Monica Schack för klassen. En kille undrar varför han och hans bordskamrat har fått fyra muggar.

– Vi ska ju bara bygga en telefon?

Monica Schack förklarar att var och en ska bygga sin egen telefon. Hon greppar passaren och gör hål i en av muggarna. Sedan knyter hon. Flera gånger så att det blir en ordentligt stor knut på snöret, påpekar hon. Den motoriska förmågan är olika hos eleverna, därför erbjuder hon hjälp med knytandet. Flera elever tar emot hjälpen.

På grundskolan harteknik haft egen kursplan sedan 1980-talet. En poäng med det är att samhället behöver många teknikutbildade.

– Eleverna i grundsärskolan kanske inte faller inom den kategorin som läser på högskola. Men särskolan har fått haka på eftersom den ska vara så lik grundskolan som möjligt numera, säger Monica Schack.

När den nya läroplanen infördes höjdes kraven för eleverna. Det gillar inte Monica Schack. De elever som fick känna sig duktiga tidigare har svårare att göra det nu.

– Eftersom kunskapskraven är högre och deras kapacitet inte har ökat så blir det mer nedslående för dem. Jag märker skillnad när jag ska sätta betyg.

En skillnad mellan grund- och grund-särskolans teknikämne är att den sistnämndas elever har längre tid på sig att tillgodogöra sig undervisningen. Kunskapskraven som gäller för eleverna i den här tekniksalen motsvarar ungefär mellanstadiets på grundskolan. Särskollärarna ska bland annat jobba med mekanik, hållfasthet och hållbar utveckling i teknikundervisningen.

Att teknik blev ett eget ämne i grundsärskolan berodde enligt Skolverkets motivering bland annat på att många elever är beroende av kunna hantera olika tekniska hjälpmedel i sin vardag. Och Monica Schack förklarar att det handlar mycket om vardagsteknik på lektionerna. Mekanismer som finns i tekniken runt omkring oss i samhället.

– Det är konstigt att teknik inte har varit ett eget ämne hos oss tidigare. Det är alltid lättare för våra elever att jobba praktiskt och prova sig fram. Därför är teknik snarare ett tacksamt än ett problematiskt ämne för särskollärare, säger hon.

Utanför Residensskolans fönster har den första snön för året fallit under natten. Det är tidigt med snö i mitten av oktober, till och med för Luleå, förklarar Monica Schack. Det blev buss till jobbet. Vinterdäcken är inte monterade än.

Två killar ställer sig mitt emot varandra i ena ändan av salen. Några tjejer går bort till motsatt hörn. Trådar spänns. Eleverna turas om att sätta örat till sin respektive plastmugg.

– Hallå, hallå!

– Hör ni något? Förutom att ni hör varandra prata tvärs över rummet då, säger Monica Schack.

När alla har provat sina telefoner är det dags att koppla ihop dem fyra och fyra. Läraren påminner eleverna om snöret igen.

– Är det inte spänt så blir det svårt för ljudet att färdas rakt fram. Nu ska vi ta och skriva lite grand om det här också, säger Monica Schack.

Eleverna hämtar sina röda pappersmappar ur en lika röd plastback. Deras lärare spaltar upp hur rapporten ska se ut på tavlan. Rapporten hjälper eleverna att komma ihåg vad de har gjort, samtidigt som den är en del av Monica Schacks dokumentation. Eleverna får fylla i med egna ord vad det var som hände under lektionen. Vilket material som användes och vad syftet med experimentet var. De hörde varandra i luren eftersom ljudet transporteras och förstärks när snöret är spänt, redogör klassen. Alla skriver efter sina förutsättningar. Vissa hänger bara med i samtalet. Sedan skriver de med sin klasslärare på datorn i efterhand, förklarar Monica Schack.

– Eleverna ska få komma fram till vad det är som har hänt utan att jag ska ge dem svaren. Ett önsketänkande är att de ska ta med sig det här hem och göra om experimentet med föräldrar eller kompisar.

Efter lektionen frågar jag Monica Schack vad eleverna tycker om teknikämnet.

– Det är svårt att veta. Om man frågar dem är det ofta det senaste de har gjort som är det roligaste. Men min uppfattning är ändå att de tycker att teknik är ett roligt ämne, säger Monica Schack.

Hon minns när eleverna fick skruva isär olika tekniska apparater och se efter vad de innehöll för att sedan göra nya uppfinningar av materialet. De hade en utställning för släkt och vänner. Lokaltidning och tv kom.

– Det var jättestort för dem. De pratade om det länge, tyckte att det var kul och de vill gärna göra så igen. Speciellt för att de blev intervjuade. Det kändes jätteinspirerande för mig, säger Monica Schack.

På tal om intervjuer och vardagsteknik så stänger jag av inspelningsfunktionen på den smarta telefonen och stoppar ned den i fickan. Direkt utanför dörren behöver jag ta upp den igen. Den ska guida mig tillbaka till hotellet.