I Finland går barnen på eftis

Utanför porten på skolgården står Sarah Kåll-Virtanen och hennes kollegor och tar upp närvaron för de ettor och tvåor som ska fortsätta på eftis – som uttyds eftermiddagsverksamhet.

Det är så här dags på dagen som verksamheten på eftis i Finland normalt startar. Efter utevistelsen är det dags för mellanmål inne i den kombinerade matsalen och gympasalen. Sarah Kåll-Virtanen påpekar att de just nu är i tillfälliga lokaler på grund av den renovering som pågår på skolan. Hon visar på ett trångt, mörkt förråd där man måste böja sig rejält för att inte slå huvudet i taket. Här förvaras allt material i väntan på att lokalerna ska bli färdigrenoverade.

När barn kommer in i det lilla förrådet efter mellis för att hämta dockor, spel, lego och annat de ska leka med blir det mycket trångt. En pojke blir alldeles rasande och tårarna stiger i ögonen när hans kamrater i trängseln plockar åt sig delar av det spel han hämtat. Personalen får rycka in och konflikten kvävs i sin linda innan den slagit ut med full kraft.

Barnen slår sig ner vid matborden eller letar upp en något lugnare vrå för sina saccosäckar och madrasser och börjar leka. Salen är stor med många meter till tak och saknar helt textilier och ljudnivån bli ibland plågsamt hög, utan att barnen på något sätt är speciellt högljudda.

En flicka är ledsen och Sarah Kåll-Virtanen tröstar och pratar om vad som har hänt. Detta, det nära samtalet – att ha tid att nysta upp det som är viktigt för barnet – är det som hon tycker är allra roligast med jobbet som eftisledare. Visst handlar en del samtal om svårigheter men det som främst präglar barn i sju–åttaårsåldern är nyfikenhet, vetgirighet och en stor aptit på livet.

– Det här är en jätterolig ålder! Jag har haft de mest varierande och fantastiska samtal. Jag har fått förklara allt ifrån kloning till surrogatmödrar. De är i en ålder då barn är intresserade av att lära nytt. Visst kan de vara utmanande, men inte alls på samma sätt som på högstadiet och i gymnasiet, säger Sarah Kåll-Virtanen.

Här i Åbo finns tre olika anordnare av eftis: staden, församlingen och Folkhälsan. Det senare är ett allmännyttigt företag som drivs utan vinstsyfte och som även erbjuder sjukhem, åldringsvård och finansierar forskning. Det är Folkhälsan som driver Cygnaeus eftis som Sarah Kåll-Virtanen är verksamhetsansvarig för.

Eftis i Finland driver bara verksamhet på eftermiddagarna. På Sarah Kåll-Virtanens eftis så arrangeras visserligen morgonverksamhet. Men den drivs av en föräldraförening och när hon ibland jobbar där får hon sin lön från föräldraföreningen. Alla på Cygnaeus eftis är deltidsanställda. På likartat sätt organiseras verksamheten på de flesta eftis i Finland.

– Det är ett allmänt problem att det finns så många deltidstjänster inom eftis. Själv skulle jag gärna arbeta heltid. Som enhetsansvarig är min tjänst på 70 procent, övriga eftisledare här är anställda på 60 procent. Jag jobbar även på morgonklubben vid behov och ibland även i hemvårdsverksamheten, berättar Sarah Kåll-Virtanen.

Så trots atthon trivs bra på sitt arbete är hon osäker på hur länge hon kommer att stanna i verksamheten. Just nu har hon dock inga planer på att sluta. Genom att hon bor i en hyreslägenhet och inte har några barn klarar hon sig i dagsläget på en deltidslön.

– Visst önskar många heltidstjänster, men andra är också nöjda med deltid. Eftis kreativa och konstnärliga verksamhet gör också att många utövande konstnärer och hantverkare drygar ut sin inkomst med att arbeta på eftis.

Få heltider och låga löner – ingångslönen är inte högre än 13 000–14 000 kronor för en heltidstjänst – gör det svårt att rekrytera behörig person. På Cygnaeus är det bara Sarah Kåll-Virtanen som är behörig och har fast tjänst. Hon är utbildad sysselsättningshandledare med inriktning mot slöjd och handarbete.

Det finns flera olika utbildningar som ger behörighet för arbete på eftis. Förutom regelrätt eftis-utbildning är det ganska vanligt med socionomutbildning.

En stor skillnad jämfört med svenska fritidshem är att eftis oftast inte har någon anknytning alls till skolan. Utbildningsstyrelsen har upprättat mål och riktlinjer för morgon- och eftermiddagsverksamheten där det står att verksamheten ska vara mångsidig och utgöra ett tryggt komplement till skolan. Målen är mycket allmänt hållna och ger stort utrymme för lokala profiler.

Förutom att barnen på Cygnaeus är ute i stort sett varje dag så sysslar de mycket med skapande och kreativa aktiviteter. Att de är ett komplement till skolan tolkar Sarah Kåll-Virtanen främst som att de ska syssla med saker som inte tas upp i skolan. Eftis ska dessutom arbeta förebyggande, så att problem inte uppstår senare, till exempel i skolan.

– Lärarna har inte samma möjlighet och tid att uppfatta hur barnen mår, att nysta i vad som trycker dem. Vi kan umgås med barnen på ett mer informellt sätt, eftersom vi inte har några kunskapsmål.

Nu är en grupp barn på väg till skolans datorrum. På eftis får de lära sig de viktigaste programmen och att hantera internet. I dag ska de utforma affischer som propagerar för olika teman som de själva hittat på. Kamraterna ska senare rösta på de aktiviteter de vill syssla med.

– Vårt övergripande tema detta år är delaktighet, aktivitet och avslappning, och vi försöker skapa en varierande verksamhet utifrån barnens intressen. Vi arbetar mycket med att barnen ska ha inflytande på verksamheten, framhåller Sarah Kåll-Virtanen.

Det skiljer sig mellan olika eftis hur man ser på läxläsning. Vissa har regelrätta läxläsningsgrupper varje dag, andra erbjuder ingen läxläsning alls. På Cygnaeus har man tillsammans med föräldrarna kommit överens om att ge eleverna möjlighet att göra läxor på eftistid.

– Personalen finns med som stöd, men det är föräldrarnas ansvar att se till att läxorna blir rätt och att de verkligen blir gjorda. Vi har själva valt att erbjuda läxläsning eftersom det annars blir mycket långa dagar för vissa barn. Kommer de på morgonen och är här till halv fem, och sedan ska träna fotboll, blir det väldigt sent för dem att göra läxorna hemma.

Sarah Kåll-Virtanen framhåller att eftis handlar om barns fritid. Barnen väljer själva vilka aktiviteter de ska delta i. Vill de hellre läsa en bok eller bygga lego än att delta i en organiserad aktivitet är det helt okej.

Hon tror att föräldrar och andra har en ganska skiftande syn på värdet av eftisverksamheten.

– Många uppskattar nog att vi erbjuder aktiviteter som barn annars inte skulle ha möjlighet att delta i. Men för många är det nog ändå viktigast att de vet att deras barn är i en trygg miljö, har något att göra och slipper vara ensamma hemma.