De allra minsta barnen behöver inte stimuleras genom skolmässiga aktiviteter i förskolan. Fokus bör i stället ligga på anknytningsprocessen och på att ge barnen tid att känna sig trygga, enligt tre forskare.
— Det är klart att förskolan ska stå för lärande men en förutsättning för att det ska fungera är att barnen är trygga och inte upptagna av att hantera sin oro, säger Malin Broberg, docent i psykologi.
I en ny bok,»Anknytning i förskolan. Vikten av trygghet för lek och lärande«, lyfter Malin Broberg, tillsammans med Anders Broberg, professor i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet, och Birthe Hagström, förskollärare och doktor i pedagogik, fram de små barnens situation och behov i förskolan.
Forskningen som boken bygger på är dels resultat av författarnas egna studier och dels internationell forskning om anknytning.
Förutom de senaste årens ambitioner att höja nivån på lärandet inom förskolan har det också skett organisatoriska förändringar med större barngrupper och lägre personaltäthet. Detta sammantaget är enligt forskarna inget som gynnar 1—2-åringar som just genomgår den oundvikliga separation från sina föräldrar, som det innebär att börja i förskolan.
Det som händer vid separationen är att barnens behov av anknytning triggas i gång. Att de dessutom befinner sig i en helt ny miljö gör alarmsituationen ännu större. I det här läget varken leker eller lär sig barnen någonting, påpekar forskarna.
— Det är först när de små barnen är trygga med den nya miljön, med en ny person och kan separera från föräldern som de kan slappna av och börja utforska allt spännande som förskolan har att erbjuda, säger Malin Broberg.
Författarna menaratt både förskolans innehåll och organisation måste anpassas för att ge barnen tid att skapa en trygg relation till en person som kan lyssna, bekräfta och trösta — helt enkelt fungera som en vikarie när föräldern inte är där.
— Vill vi att förskolan ska vara utvecklande och stimulerande för barnen då måste vi också ta hänsyn till deras behov av omsorg, säger Malin Broberg.