Hedvig Ekerwald och Carl Anders Säfström ger sig ut för att hitta övergripande mönster i mobbning utanför individen. Men Ann Werner undrar om det kanske är en fråga att fortsätta diskutera även ur antirasistiska och genusvetenskapliga perspektiv.
Mycket svensk och internationell forskning om mobbning i skolan utgår ifrån psykologiska perspektiv, det vill säga försöker hitta mobbningens mekanismer i individers inre, eller i individers gruppbeteenden ur gruppsykologiska perspektiv. Det gäller både för forskning om de som mobbas och de som mobbar. Hedvig Ekerwald och Carl Anders Säfström har skrivit Levd demokrati? Skola och mobbning i ungdomars liv ur ett annat perspektiv. Genom att använda sina kunskaper som forskare i sociologi och pedagogik vill de rikta uppmärksamheten mot mobbning som ett kulturellt och strukturellt fenomen. De vill också uppmärksamma skolans roll. Boken bygger på forskning som gjorts inom ett projekt om demokrati i skolan och författarna presenterar mobbning som en motsats till demokrati, som en del av ojämlikhetsskapande i skolan. Författarna ger också en bra överblick över tidigare forskning om mobbning som kan guida den intresserade läsaren vidare.
Att försöka hitta övergripande mönster i mobbning, utanför individen, är ett intressant projekt. Ekerwald och Säfström gör detta genom att tolka mobbning som en sorts ojämlikhet. Men de skriver också att mobbningen kan ha förödande psykologiska konsekvenser för individen som mobbas. Ojämlikheten utgår enligt dem från den ojämlika struktur som är skolans. Men mobbningen är inte skolans ’fel’ utan ett resultat av samhällets övergripande maktstruktur. Några intressanta resultat som diskuteras i Levd demokrati?är att även om den grupp som mobbas under längre perioder i sin skolgång är liten, 1,5 procent, är många inbegripna i mobbning, som offer eller förövare, vid något tillfälle i sin skolgång. Ekerwald och Säfström kommer också fram till att det kan vara samma personer som mobbar och blir mobbade vilket alltså tyder på att det inte finns elever som på grund av sina egenskaper är förutbestämda att mobbas eller mobba. Ekerwald och Säfström utger sig inte för att presentera några lösningar på problemet eller metoder för att arbeta mot mobbning men de ger en bra och informativ överblick över fenomenet. Deras bild av mobbning är att det är en normal (men oacceptabel) företeelse i skolans värld, eftersom den världen inte är jämlik. När de i slutsatserna diskuterar ojämlikhet undrar jag om de inte hade kunnat ha hjälp av forskning inom feministisk eller antirasistisk pedagogik för att hitta teorier som reflekterar över hur makt och ojämlikhet kan fungera. Boken lyckas med att lyfta mobbning till en strukturell nivå, men hur den struktur författarna analyserar ser ut blir inte tydligt, eller vem som kan förändra den och hur. Kanske är det en fråga att fortsätta diskutera ur flera perspektiv: psykologiska, pedagogiska och sociologiska men också antirasistiska och genusvetenskapliga.