"Som förälder ser jag det som oerhört sorgligt om vi i Sverige går miste om waldorfskolan som utbildningsalternativ", menar Anna Fredriksson.
Om tillgången till waldorflärare stryps kommer waldorfskolan att stå utan lärare och vi föräldrar riskerar därmed att mista rätten till fritt val av skolform. Risken att samhället går mot en likriktning i stället för mångfald är uppenbar. Lissabonfördraget menar att det ska finnas flera skolformer att välja mellan och i det sammanhanget utgör waldorfskolan en viktig reell möjlighet för dagens föräldrar.
Det som jag finner utmärkande i waldorfpedagogiken är att barnen står i centrum. Redan i lekskolan står barnet i fokus. Grupperna är små, verksamheten utmärks av fri lek och av veckorytmen som ger dagarna förutsägbarhet och därmed trygghet. När barnen sedan når skolåldern är de väl förberedda för att sitta koncentrerade och lyssna då de själva blivit sedda och lyssnade till i den tidiga barndomen.
Barnen inom waldorfskolan lär sig sticka i första klass. Detta aktiverar båda hjärnhalvorna och finmotoriken övas upp. Barnen får redan i första klass lära sig två b-språk, i andra klass får barnen prova på ytterligare ett språk. Alla barn inom waldorfskolan trakterar åtminstone två instrument, blockflöjt och fiol. Den fysiska aktiviteten förekommer i klassrummet men också via klassisk idrott och genom så kallad eurytmi. Inom eurytmin tränar eleverna från tidig ålder att forma komplicerade mönster. I gymnasiet lär sig waldorfeleverna använda polära koordinater, något som i det övriga utbildningssystemet presenteras först i högskolematematiken.
Den här beskrivningen kan vid första betraktelsen synas stå i bjärt kontrast till såväl digitaliserad undervisning via läsplattor som de rådande idealen inom den kommunala förskolan och skolan. De olika skolformerna i samhället utgör dock en möjlighet för dagens föräldrar att välja en skolform som passar dem och deras barn bäst.
Som förälder ser jag att waldorfskolan står för besjälad omtanke, disciplin och kvalitet i kombination med kreativitet och hantverk. Att skolformen tar avstamp i antroposofin ser jag som en fördel då verksamheten är idéburen. Således bär den med sig eftertanke, ett kollektivt samvete och en inneboende idébild.
Det är tydligt att eleverna lär sig vikten av kvalitet och noggrannhet då de ständigt uppmuntras att färdigställa de uppgifter de har framför sig, samtidigt som uppgifterna är väl genomarbetade. Att denna skolform står för kvalitativ undervisning går att utläsa av såväl resultat på diagnostiska prov som i oberoende forskning.
Föräldrar inom waldorfskolan förväntas vara engagerade och delaktiga i såväl skolan som i barnens liv i övrigt. Därmed uppstår starka sociala band kring eleverna, vilka ytterligare förstärker den trygghet skolan förmedlar. En devis vi waldorfföräldrar lever efter är ”alla barn är allas barn”. Som förälder ser jag det som oerhört sorgligt om vi i Sverige går miste om detta utbildningsalternativ. Helst skulle jag vilja se en större mångfald i skolvärlden så att det finns reella valmöjligheter för alla medborgare.
I dagsläget är risken stor att mångfalden blir likriktad och valmöjligheterna därmed urholkas.