I allmänhet är ett normkritiskt perspektiv effektfullt när det gäller likabehandling, och det gäller även främjande arbete utifrån mångfald och etnicitet. Det finns många hämmande normer som talar om hur vi ska vara för att betraktas som normala. Kruxet är att så fort man bestämt sig för vad som är normalt, så finns det något som avviker från detta och då ses som onormalt. Ett normkritiskt perspektiv innebär att man i stället för att koncentrera sig på det som avviker från en norm, så tittar man på själva normen – till exempel varför det ger hög status att ses som ”etniskt svensk” och vad det får för konsekvenser. Det är ofta oproblematiskt att befinna sig mitt i normen, det vill säga att följa de förväntade reglerna. Men vad händer med barnen som befinner sig utanför normen? Som pedagog kan du skapa stor förändring genom att granska dig själv och ditt eget förhållningssätt.
Några tips, oavsett etnisk representation i barngruppen:
Visa på att Sverige är, och alltid har varit, mångkulturellt – utan att konstruera en specifik svensk kultur som alla ”andra” ska anpassa sig till.
Använd en mångkulturell almanacka vid samlingen, och uppmärksamma aktuella högtider från olika religioner och kulturer.
Genom att se över böcker, sånger, material, tyger, färger och bilder som finns i förskolan kan ni fundera på vilka signaler som skickas till barnen för vad som är ”normalt” och vad som är ”avvikande”. Vad heter exempelvis huvudpersonerna i era barnböcker, och vilken etnicitet verkar de ha?