Barnen skrattar åt Findus och verkar känna igen sig. Liksom barnen är han pigg och busig på morgonen när föräldrarna vill sova. Precis som i boken har flera av barnen varit med om att få ett nytt rum eller en ny säng och de vet att man inte ska hoppa i sängen. ”Findus är världens busigaste katt” säger en flicka.
Barnen, som är 4–5 år, hänger glatt med i första delen av boken, tittar och kommenterar intresserat alla små detaljer. Intresset svalnar när Pettson sätter upp snubbeltrådarna. Som andra Pettson och Findus-böcker innehåller den här mycket text. Det skulle inte kännas fel om böcker som denna gjordes med sparsammare text för att möta en bredare, yngre publik. Vi fortsatte läsa dagen därpå. I övrigt är boken fantastisk och rolig för både vuxna och barn. Barnen känner igen sig när Findus är mörkrädd och går in till Pettson och frågar om han får sova hos honom.
Det var också spännande att se hur Findus upplevde att få ett eget hus och hur stolt han var när han bar ut frukostgröten till sin stuga och Pettson såg lite ensam och sorgsen ut.
Det är länge sedan Sven Nordqvist kom ut med en ny Pettson-bok. Den känns välkommen.