Jag tycker mig ha ganska bra koll på barnlitteratur, ändå dyker det ständigt upp nya bekantskaper. Den sista nykomlingen är Otis tröstar, som genast fångade både mig och barnen. Boken är lugn med milda färger, men lyckas ändå hålla kvar barnens intresse. Jag tror det har att göra med temat, att vara ledsen. Boken berör något som barnen kan identifiera sig med. Jag tror att de också fastnar för de ombytta rollerna, att det är minstingen Otis som tröstar både pappa, storebror och farmor.
Otis visar på många vägar till tröst genom att låna ut sin nalle, hämta plåster och laga glasögon med tejp. Bilderna är tydliga och textraderna korta. Det tar ändå en bra stund att läsa boken för den lockar till långsam läsning, eftertanke och samtal. Treåringarna vill höra den fler gånger och även de yngre tilltalas.
Mot slutet är det Otis själv som är ledsen för att han vill låna Stinas traktor, vilket får en klassisk lösning när Stinas pappa kommer med en traktor till. Sista uppslaget avslutas med att bokens invånare sitter samlade och fikar. Barnen pekar, minns vem som är vem och knyter tillbaka till varför de olika personerna varit ledsna.