»Vi kan inte skylla allt på Björklund«

I LO-borgen på Norra Bantorget mitt i Stockholm tronar numera den förre metallaren Karl-Petter Thorwaldsson, som i maj tog över ordförandeklubban efter Wanja Lundby-Wedin.

Skolfrågor ligger honom varmt om hjärtat och uppdaterad på aktuella Björklundutspel tvekar han inte att ta till kraftuttryck när de politiska motståndarna kommer på tal. Inte minst när det gäller frågor som berör barnen till »hans« medlemmar, som det kontroversiella förslaget om ettårigt gymnasieprogram.

— Ett uselt förslag. Det blir som att skapa en armé av arbetslösa ungdomar. Arbetsgivarna säger: »Vi skulle inte ta i dessa elever med tång«. De är för unga för att klara arbetsmiljöreglerna och får inte manövrera maskiner i industrin eller servera alkohol i krogbranschen. Vem ska anställa dem? Sverige är det enda land i västvärlden som drar ned på ambitionsnivån för ungdomarna.

Vad ska vi göra med dem som hoppar av gymnasiet?

— Det finns många alternativ, som folkhögskolor, föreningsliv, låta dem varva utbildning med betald praktik tills de återfår studiemotivationen. Alternativt satsa på ett fjärde gymnasieår så att de får längre tid på sig, med en annan pedagogik. Ambitionen bör vara att alla ska bli behöriga till högskolestudier.

Men alla vill ju inte bli akademiker, varför ska då alla nödvändigtvis ha högskolebehörighet?

— Nej alla vill inte bli akademiker, men alla måste ha möjlighet att bli det. Och det har man inte om man måste fatta detta beslut när man är 15 år gammal.

— När det gäller avhoppen måste jag säga att jag är besviken på lärarkåren och på den pedagogiska forskningen.

Varför då?

— Det finns för få svar från pedagogiskt håll hur man ska anpassa utbildningarna till dessa elever. Lösningen borde ligga i professionen, inte i politiken. Vi har haft en övertro på att riksdagen ska bestämma i detalj hur skolan ska fungera. Men även vi inom arbetarrörelsen måste vara självkritiska. Politiken kan inte lösa alla frågor och vi kan inte skylla detta på Björklund — det har börjat långt tidigare.

När då?

— Framför allt efter 1990-talskrisen, vilket får mig att tro att detta till stor del är en resursfråga. Klasstorlekarna ökade och speciallärarna försvann. Tidigare kunde vi plocka bort struliga elever från klassrummet och sätta »Obs-lärarna« på dem. Det var bättre både för dem och för alla andra som inte var bråkiga. Många av dem kom ju tillbaka redan efter någon vecka och fungerade bättre.

Att lyfta ut bråkiga elever låter inte som socialdemokratisk skolpolitik.

— Det var ju så det gick till. Det var inget konstigt då och det fungerade bra. För mig är det en socialdemokratisk politik.

Vad anser du om Jan Björklund?

— Björklund vill väl men allt han tar i blir till aska. Han har hamnat så jävla snett i debatten. Det är inte kepsarna som avgör om ungarna lär sig något. Det handlar inte om det.

Hur ska skolan bli bättre?

— Det handlar om mer resurser, mer och bättre pedagogisk utbildning samt att stat och kommun litar till lärarnas kompetens och ger dem större ramar i sin yrkesutövning.

Moderaternas Tomas Tobé har föreslagit att dimensioneringen av gymnasieprogrammen hårdare ska knytas till arbetsmarknadens behov, vilket i synnerhet skulle drabba det estetiska programmet.

Vad anser du om det?

— Jag blir på ren svenska förbannad på hans olika utspel. Tomas Tobé representerar det allra sämsta sättet att försöka styra utbildningspolitiken på. Kan man väcka unga människors intresse genom att de får stå på en scen och spela teater, så ska de naturligtvis göra det. Det handlar ju inte om åtta timmar om dagen, estetprogrammet är tvärtom studieförberedande. Och undersökningar har visat att dessa elever klarar sig bäst av alla fem år efter gymnasiet.

LO har fattat ett principbeslut om förbud mot vinster i välfärden, vilket du stöder. Vad grundar du det beslutet på?

— Det finns en massa exempel på skolor som gör i bästa fall ett mediokert resultat och som samtidigt lyfter 20 procents vinst. Hade dessa skolor varit bäst i landet så hade nog inte 85 procent av svenskarna tyckt att vi ska göra något åt det. Nej så kan vi inte ha det — detta måste vi göra om från början.

Hur menar du då?

— Vi är inte emot privata alternativ, det kan tvärtom finnas en stor poäng med dem. Inte minst för att det alltid är LO-medlemmarnas barn som drabbas värst om det inte funkar på deras skola och det inte finns alternativ. Höginkomsttagare hittar alltid en väg runt, flyttar eller gör något annat.

— Men detta är en reform som har drivits igenom ideologiskt, vilket är dumt eftersom det inte handlar om ideologi utan om utbildning. Dessa skolor fick startas utan en motkraft, och motkrafter behövs alltid.

Socialdemokraterna beslutade nyligen att inte backa upp ert krav på vinstförbud. Vad anser du om det?

— Stefan Löfven har en poäng i att det är väldigt svårt att begränsa vinstuttagen. Det finns så många sätt för företagen att komma runt det, genom att hyra lokaler eller låna pengar av varandra, eller genom att göra snabba klipp vid försäljning.

— Vi hade gärna gått ett steg längre men Socialdemokraternas förslag innehåller ett tydligt löfte om att ifall det visar sig att åtgärderna inte är tillräckliga så kommer man tillbaka under nästa mandatperiod med krav på lagstiftning. En tydlig vinstbegränsning är ett steg i rätt riktning, vilket inte hade skett utan LO:s bestämda ställningstagande i frågan.

Vad anser du om att staten går in och skjuter till pengar för höjda löner till lärare inom ramen för karriärtjänsterna?

— Det är väldigt, väldigt märkligt att staten går in och lägger sig i lönesättningen i skolan som är kommunal. Men om Björklund kan visa att detta gynnar LO så kan jag omvärdera min åsikt.

Hur menar du då?

— Det är barnen till våra medlemmar som mår sämst i skolan i dag. Tyvärr finns det ett väldigt tydligt samband mellan klass och resultat. Om staten kan visa att dessa pengar bidrar till att mina medlemmars barn får det bättre i skolan är jag öppen för diskussion.