Om politik skulle baseras på vetenskap skulle landets lärare i idrott och hälsa kunna medverka till att höja svenska elevers matematikkunskaper. Men i stället fortsätter miljonerna att pumpas in i teoretiska satsningar utan att den schemalagda tiden för fysisk aktivitet ökas.
Flera forskningsresultat pekar på samma sak. Kondition, motorik och rörelse är viktigt för elevers förmåga att ta till sig teoretiska ämnen. Särskilt viktigt är det när det handlar om logiskt tänkande, som ämnet matematik baseras på. Och matematik är det skolämne som regeringen satsar allra mest pengar på. Mellan åren 1999 och 2015 kommer den statliga slutnotan för matematiksatsningar att ligga på 3,4 skattemiljarder, enligt tidningen Origos uträkningar.
Resultat? Ingen förbättring av elevernas resultat, hittills, enligt flera jämförande internationella mätningar. I 2009 års PISA-undersökning, som jämför 15-åringar i olika länder, låg till exempel de svenska eleverna för första gången under snittet i matematikkunskaper. Det går alltså snarare utför.
– Gapet ökar också mellan vad de svagaste respektive de starkaste eleverna kan i matematik. Det handlar i dag mer och mer om vilken bakgrund eleverna kommer ifrån, säger Anita Wester på Skolverket som ansvarar för utvärderingarna av resultatet från myndighetens sida.
Samtidigt, i forskarvärlden, kommer den ena rapporten efter den andra som tyder på att det finns ett sätt att öka elevers inlärningsförmåga i matematik: låt dem röra på sig mer. Men inte hur som helst, det ska ske under ledning av utbildade lärare i idrott och hälsa och på ett visst sätt. Det visar till exempel Ingegerd Ericssons studie. Hon är lektor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola och har under nio år studerat 220 elever i Bunkeflostrand. Studien började med att hon gjorde motoriska observationer på alla elever som började årskurs ett, två och tre år 1999. Därefter fick ettorna och tvåorna under alla år i grundskolan ha idrott fem dagar i veckan, i stället för de två som är obligatoriska.
– Det handlade dels om ”vanlig” undervisning i idrott och hälsa enligt läroplanen. Men vi la även till individanpassad grundmotorisk träning, som att rulla, åla och krypa samt ta sig över hinderbanor med mera. De som behövde, fick dessutom en extralektion i detta varje vecka.
Till sommarlovet i årskurs nio nådde 96 procent av eleverna i undersökningsgruppen upp till grundskolans mål i matematik, svenska och engelska. Av de i kontrollgruppen på skolan, som bara hade den ”vanliga” idrottsundervisningen, klarade 89 procent målen.
– Eftersom de undersökta barnen har samma bakgrund och livssituation som jämförelsegruppen, finns det all anledning att utgå ifrån att resultatet är applicerbart på vilken skola som helst. Det är sorgligt att politikerna än så länge inte tar åt sig de här resultaten, tycker Ingegerd Ericsson.
I hennes drömvärld skulle samtliga barn som börjar skolan få genomgå en motorisk observation. Och sedan skulle alla barn alltid ha minst en timmes rörelse och motorik per skoldag. Hon poängterar att det är särskilt viktigt för de elever som inte rör sig på fritiden, skolan har en möjlighet att kompensera.
– Det är ju så tydligt att den fysiska träningen ger resultat i de teoretiska ämnena. Hjärnans centrum för motorik ligger nära det som har med logiskt tänkande att göra. Dessutom kan det leda till ökad trivsel i skolan samt bättre generell koncentration, eftersom eleverna blir säkrare i sin kropp och slipper fundera på var de ska ha armar och ben, säger Ingegerd Ericsson.
I förra numret av miVIDA beskrevs satsningen på Östra Gymnasiet i Huddinge där eleverna har idrott två extragånger i veckan, precis före matematiklektionerna. Projektet baseras på forskning från Chigagobaserade Naperville Central High School i USA. Där har man kommit fram till att provresultaten höjs med upp till 40 procent när eleverna får träna med en pulsnivå på mellan 160 till 200 slag i minuten max 90 minuter innan de har en matematiklektion. Projektet i Huddinge är alltför nytt för att ha utvärderats ännu, men läraren Martin Lossman tycker det är synd att den amerikanska undersökningen inte fått större uppmärksamhet i Sverige.
– I stället satsar regeringen ytterligare en miljard på att förbättra matematikundervisningen när det finns en annan bra och enkel lösning, säger han.
Torkel Klingberg, som är professor i kognitiv neurovetenskap, är inne på samma spår. Han forskar också om bland annat inlärningsmetoder, fast ur ett medicinskt perspektiv. I ett pågående forskningsprojekt i Nynäshamn håller han delvis på att titta på vad fysisk träning kan innebära för barns förmåga att inhämta kunskap. Men resultaten från den studien är inte färdiga ännu. Han efterfrågar dock bestämt ett ökat flöde mellan politik och forskning.
– Jag skulle vilja att skolans inlärning var baserad på vetenskap snarare än politiska inriktningar, pedagogiska modenycker och gamla käpphästar. Och den vetenskapen måste skapas från olika fält som gemensamt tittat på olika problem, säger Torkel Klingberg till Lärarnas tidning.
Utbildningsminister Jan Björklund hänvisar till sin statssekreterare Bertil Östberg för att besvara det påståendet. Bertil Östberg bedyrar att man från regeringens sida följer all forskning.
– Men i nuläget anser vi inte att det finns ekonomiska incitament att utöka lektionerna i idrott och hälsa för att höja elevernas mattekunskaper. De insatser vi gör är rena fortbildningsinsatser, riktat mot lärarna i just ämnet matematik. Det är förödande för fortsatta studier och chansen till arbete att elevers kunskaper sjunker i det ämnet, vi tror att bästa sättet att möta det är att höja kvaliteten på själva matteundervisningen.
Han vill också poängtera att det finns ett krav i skollagen om daglig fysisk aktivitet för eleverna och att det inte är regeringens uppgift att gå in och detaljstyra hur skolorna jobbar.
– Idrottsämnet är viktigt. Men undervisning är dyr. Vi måste göra prioriteringar.
Men det verkar ändå finnas ljusglimtar när det handlar om fortsatt forskning för att ta reda på och främja den fysiska rörelsens betydelse för inlärning. På Göteborgs universitet har en forskargrupp nyligen fått 11,5 miljoner av en privat stiftelse för att bedriva tvärvetenskaplig forskning om lågstadiebarns inlärning i matematik och språk. Målet är att det bland annat ska leda fram till utformande av en ny universitetskurs för lärare. Och i gruppens kommande forskning kommer den fysiska aspekten att finnas med, lovar Georg Kuhn, som leder gruppen och är professor i neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet.
– Det är definitivt en av de aspekter vi kommer att titta på. Men detta är fortfarande så nytt, vi har precis blivit tilldelade pengarna. Vi är år från att ha påbörjat något och än fler år från att ha ett resultat. Men vi har absolut med den aspekten, ja, säger Georg Kuhn.