Hem- och konsumentkunskap må vara ett litet ämne i Sverige, men det är desto större i världen. I somras hölls en internationell konferens i Melbourne, Australien.
Att nätverka är populärt. Många lärare deltar i olika nätverksgrupper för att få nya idéer och stöd i sitt arbete genom givande diskussioner med ämneskollegor från andra skolor. Tänk då att få chans att nätverka med hundratals lärare i hem- och konsumentkunskap, eller home economics som ju ämnet heter på engelska, i andra länder. Den möjligheten tog ett tjugotal svenska doktorander och lärare, från grundskolan och högskolan, väl vara på i somras när de åkte på International federation for home economics, IFHE:s, konferens i Melbourne, Australien.
Två av lärarna från Sverige var Eva Janson, ordförande i Lärarförbundets ämnesråd Hushållsvetenskap, och Helena Åberg, ledamot i ämnesrådet och, sedan två år, invald i styrelsen för IFHE som en av två europeiska representanter. Både var mer än nöjda efteråt.
– Jag är helt lyrisk. Jag såg mycket som satte myror i huvudet på mig och fick många nya insikter som jag kommer kunna använda i min undervisning, säger Eva Janson som undervisar i grund- och grundsärskolan på Helenaskolan i Skövde.
– Ja, det var verkligen helt fantastiskt. Man lär sig så otroligt mycket på en sådan här resa. Dessutom får man ett kontaktnät som är jättevärdefullt, tycker Helena Åberg, universitetslektor och lärarutbildare för blivande lärare i hem- och konsumentkunskap vid Göteborgs universitet.
IFHE håller världskonferens vart fjärde år. Helena Åberg har varit med på varenda konferens sedan Thailand 1996. Eva Janson var med första gången 2008 i Schweiz. Då var antalet deltagare 1500, i år i Australien, som ligger långt borta för många, var de 750.
Under den veckolånga konferensen varvades stora forskarföreläsningar med mindre gruppsessioner. Eva Janson föreläste själv på en av de senare om hur man kan arbeta med entreprenöriellt lärande i hem- och konsumentkunskap och Helena Åberg fick, som en del av sitt styrelseuppdrag, både vara ordförande för en av gruppsessionerna och presentera en av huvudtalarna. Dessutom höll hon i det europeiska regionmötet och ägnade en heldag åt möte med styrelsen.
Den av talarna som gjorde störst intryck på de svenska lärarna var Dr Vandana Shiva från Indien som bland annat talade om hållbar utveckling och kvinnors rättigheter.
– Hennes föreläsning var en av de absoluta höjdpunkterna på konferensen. Jag hade nog suttit kvar om hon så hade pratat i tio timmar, konstaterar Eva Janson.
Vid sidan om föreläsningarna pågick ett årsmöte för IFHE som både Helena Åberg och Eva Janson deltog i. Något som tyvärr gjorde att de denna gång missade de skolbesök som tillhörde kringaktiviteterna. Däremot hann de klappa de tama koalor som kom på visit en dag – de var lika mjuka som de ser ut intygar Helena Åberg – liksom beundra den kookaburra-fågel som en av föreläsarna hade med sig.
En annan populär kringaktivitet av lite större tyngd som alltid anordnas under konferenserna, och som av många deltagare ses som ett av de mest givande arrangemangen, är hembesöken. I grupper om tre–fyra stycken blir de internationella deltagarna inbjudna till middag hemma hos lärare från värdlandet.
– Den här gången fick jag, tillsammans med en kvinna från USA och en från Tobago, komma hem till en kvinna från Egypten som invandrat till Australien, berättar Helena Åberg.
– Jag anmälde mig inte till hembesöken under konferensen i Schweiz för jag tyckte det kändes lite konstigt, men när alla kom tillbaka helt lyriska efter sina respektive besök ångrade jag mig. Så den här gången bestämde jag mig för att vara med, berättar Eva Janson som inte blev besviken.
– Det var väldigt trevligt. Vi var fyra gäster, förutom jag en kvinna från USA, en från Japan och en från Singapore, och så vår australiensiska värdinna och hennes syster som också var lärare i home economics.
Just tillfällena till utbyte med kollegor är något som både Eva Janson och Helena Åberg kommer tillbaka till när de pratar om varför det är så värdefullt att delta i världskonferenserna.
– Att resa på det här viset, med kollegor från hela världen, går inte att jämföra med att resa på semester utomlands med familjen. Eftersom alla vi reser med är lärare i home economics diskuterar och reflekterar vi hela tiden kring allt som vi ser utifrån vårt ämne, säger Helena Åberg.
Något som inte minst var värdefullt under den så kallade förkonferensen i Hong Kong och Kina som både hon och Eva Janson deltog i på väg till Australien. Sådana för- och efterkonferenser med fokus på studiebesök anordnas alltid i samband med världskonferenserna av medlemmar bosatta i länder i närheten av värdlandet som bonus för de långväga deltagarna.
– I Kina var vår lokala guide en ung tjej som bland annat berättade om hur det var att växa upp som en del av enbarnspolitiken. Hon kände sig inte riktigt vuxen eftersom hon aldrig hade behövt ta hand om sig själv utan alltid blivit servad av den äldre generationen. Mycket intressant med tanke på vårt ämne, konstaterar Helena Åberg.
Effekterna av den otroliga kommersialiseringen i Kina är ett annat ämne hon tänker diskutera med sina studenter i höst. Även Eva Janson tyckte att hon fick med sig mycket hem som hon direkt kan använda i sin undervisning.
– Ja, till exempel fick vi se levande silkesmaskar. Det tänker jag prata om i min undervisning i särgrundskolan i höst. Om det är rätt att använda levande maskar för att få fram tyg av äkta silke.
En annan sak som gjorde stort intryck på henne var arbetsmiljön i textilfabriken de besökte.
– Det var över 40 grader varmt, ljudnivån var öronbedövande och det var otroligt dammigt. Och i fabrikens outletbutik såldes kläder för fem kronor styck – och då gick de med vinst!
Att träffa kollegor från hela världen ger perspektiv på det egna ämnet som ofta upplevs litet i Sverige, men som finns i nästan alla länder i världen även om innehållet kan skilja. Ofta ingår till exempel textil- och barnkunskap.
– Det känns som att ämnet home economics både är på frammarsch och på tillbakagång. I många länder i Europa och Nordamerika, där ämnet funnits länge, är synen densamma som i Sverige: att det inte är så viktigt och att det mest handlar om matlagning. Men i utvecklingsländer på uppgång förstår man den fulla potentialen och inser att det är ett ämne man måste satsa på för att landet ska komma vidare, analyserar Eva Janson.
Sydkorea är värd för nästa världskonferens om fyra år, och om två år är det mellankonferens i Kanada. Då hoppas Helena Åberg och Eva Janson att fler svenska lärare och doktorander tar chansen att delta. Kostnaden är förvisso hög, men det finns stipendier att söka.