Nu har vi fått ett nytt begrepp i våra styrdokument som man benämner som ”strukturerad undervisning”.
För att stödja lärare har Skolverket utarbetat allmänna råd om hur detta bör hanteras i den pedagogiska praktiken.
Det handlar om fem centrala områden: planering, genomförande, kunskapsbedömning, uppföljning och dokumentation.
Eleverna ska genom strukturerad undervisning ges förutsättningar att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.
Redan vid planeringen ska läraren identifiera vilka delar av kunskapskraven som bedömningen ska utgå ifrån i det aktuella arbetsområdet. Arbetssätt och arbetsformer ska väljas som ger pedagogen möjlighet att kontinuerligt ge återkoppling till den enskilda eleven och till elevgruppen som helhet.
I rapporten ” Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?” Kan man se en ökad individualisering i form av eget arbete och en förskjutning av ansvar för lärandet från lärare till elev.
Man konstaterar också att individuella arbetsformer tar allt mer tid i anspråk medan undervisning i helklass får mindre utrymme.
Som motpol till detta kan man nu läsa i de allmänna råden att lärare bör i sin ledning av undervisningen strukturera och styra de processer som sker i undervisningen och skapa balans mellan gemensamma genomgångar och diskussioner, enskilt arbete och samarbete mellan elever för att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande.
Individualiserad undervisning innebär i de nya styrdokumenten att undervisningen organiseras och genomförs med elevens individuella förutsättningar och behov i centrum. Resultaten för skolan och speciellt för elever i behov av särskilt stöd påverkas i positiv riktning när läraren är aktiv och interagerar med eleverna utifrån en bred repertoar av arbetssätt och arbetsformer.
För att följa och stödja elevens kunskapsutveckling behöver man organisera så att bedömningen är en integrerad del i undervisningen och där den enskilda eleven kontinuerligt kan få en återkoppling på vad han eller hon hittills har utvecklat, vad eleven behöver utveckla för att nå kunskapskraven samt hur undervisningen ska ge eleven möjlighet att utveckla detta.
Här ska alltså den framgångsrika formativa bedömningen in i klassrummen.
Dessutom bör lärare använda sig av effektiva rutiner och former för dokumentation som ger en grund för kommunikation av bedömning med elever och vårdnadshavare.
Allt detta ska hanteras i den pedagogiska praktiken.
Men som en lärare uttryckte det vid ett tillfälle under våran implementeringsprocess:
Hur ska vi hinna med allt?
Den frågan behöver knytas till den kommande diskussionen om arbetstid.
Detta är vårt uppdrag och lärare måste få förutsättningar att genomföra de nya reformerna.
Elever i behov av särskilt stöd har allt att vinna på att detta blir verklighet. Arbetet kring struktur handlar om fler nivåer än individnivån. Vi behöver lyfta organisationsnivån och gruppnivån i större utsträckning när vi arbetar med våra åtgärdsprogram i skolan.