Högre krav på specialpedagogiken

Det senaste året har de ägnat en hel del tid åt att föreläsa för olika lärargrupper om den nya skollagen och andra reformer inom skolan, sett från ett specialpedagogiskt perspektiv. Det handlar bland annat om ny läroplan och nytt betygssystem med betygsskala från A–F. Men också om att det blir en ny gymnasieskola, reviderad läroplan i förskolan och att betyg införs i årskurs 6 från och med år 2012.

– Under 50 år har vi haft en grundskola som inriktat sig på att eleverna ska bli godkända i svenska, matte och engelska. Den traditionen kommer nu att brytas, då det krävs betyget E i minst åtta ämnen för behörighet till gymnasieskolans yrkesprogram och i tolv ämnen för behörighet till de högskoleförberedande programmen, säger Wern Palmius.

En sak är säker, menar Wern Palmius och Lennart Rådbrink. Det kommer att ställas högre krav på specialpedagogiken i den ”nya skolan”.

Båda återkommer flera gånger under intervjun till skrivningen ”genom undervisning ska eleven få förutsättningar …” i läroplanen. Detta förtydligar ansvaret för att undervisningen ska skapa förutsättningar för att alla elever ska nå kunskapskraven.

– I och med den nya läroplanen blir det mer tydligt att det är kunskapskraven som styr. Därför är det viktigt att man i skolan tar upp rätten till likvärdig kunskapsutveckling och betyg. Det här har varit lite av ett eftersatt område inom specialpedagogiken, där fokus mer har legat på frågor kring värdegrunden i styrdokumenten. Nu får specialpedagogerna, som jag ser det, mer mandat att diskutera hur undervisningen bedrivs i skolan. Tidigare har specialpedagogerna mest fått ta hand om svårigheterna med grupper som inte når målen, säger Lennart Rådbrink.

Kollegan Wern Palmius pekar på en del utmaningar för skolor med små undervisningsgrupper som till exempel språkklasser, särskilda grupper för barn med adhd eller andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

– Skolan kan inte längre tänka att den har grupper som inte kan nå kunskapskraven. Inriktningen att nå kunskapskraven utifrån elevernas förutsättningar försvinner i nya skollagen. Istället blir det mer så att undervisningen ska prövas så att eleverna når kunskapsutveckling till minst kunskapskraven för E-nivån. Kunskaper ska också prövas i samverkan och i diskussioner med andra elevers perspektiv. Då blir det svårt att enbart undervisa elever enskilt, en-till-en-undervisning. Det här kommer också att påverka grundsärskolan, säger Wern Palmius.

Vilka nya krav kommer att ställas på speciallärare och specialpedagoger?

– De som jobbar inom specialpedagogiken måste bli kunnigare på vad det är för kunskaper som de olika ämnena syftar till, vad det är för mål med undervisningen och vad den ska landa i. Det går inte bara att se till vilka svårigheter eleverna har. Man måste se hur man möter dessa med en undervisning som skapar förutsättningar för att eleverna ska nå kunskapskraven, svarar Lennart Rådbrink.

– Man måste kunna sitt ämne. Det är en ganska märklig inställning att man som specialpedagog får ta hand om alla svårigheter av alla kategorier i skolans alla ämnen oavsett vilken lärarbakgrund man har. Det behövs till exempel en fördjupad kunskap i matematik för att hjälpa dem som har svårigheter med matematik. Men det är ju oftast inte så att skolans bästa matematiklärare arbetar med dem som har de största svårigheterna i matematik, menar Wern Palmius.

Han betonar vikten av tillgänglighet i skolan med fokus på en tillgänglig pedagogik.

– Det handlar om att garantera att alla får en undervisning som de kan ta till sig, oavsett vilken funktionsnedsättningsgrupp man tittar på. Det krävs att skolan har en handlingsplan för att kunna tillhandahålla utbildning på det sättet.

Han gör också kopplingar till skollagens anmälningsplikt. Om läraren misstänker att en elev riskerar att inte nå godkänd nivå ska rektorn skyndsamt se till att det görs en utredning där man kartlägger vilka stödbehov eleven har och att stödet sätts in.

– Det här kan bli problematiskt. Vilken erfararenhet har skolan av att göra en pedagogisk stödutredning, till exempel i ämnet kemi – har det överhuvudtaget skett någon gång? Det här är bara ett exempel på att uppdraget för specialpedagogiken breddas. Hittills har ju mycket handlat om att utbilda speciallärare i svenska och matte.

Kommer specialpedagogerna att räcka till?

– De specialpedagoger som finns måste fördjupa sig i styrdokumenten, annars blir det svårt att hjälpa eleverna till en likvärdig kunskapsutveckling. Men det kommer också att krävas ett ökat specialpedagogiskt angreppssätt från alla lärare, svarar Lennart Rådbrink.

En annan stor fråga är vad fler nationella prov kommer att innebära för elever med funktionsnedsättningar. Vilka anpassningar behöver göras och vilka olika examinationsformer kan användas och hur tillämpas undantagsparagrafen där man kan bortse från vissa kunskapskrav?

– Elever med funktionsnedsättning skulle kunna ha ett betydligt högre betyg än vad resultaten på nationella prov ofta visar. Det beror på att den typen av prov kan vara en dålig kunskapsmätning för många. Vi skulle behöva en bredare repertoar av examinationsformer. I högskolan har man kommit längre. Här har man en mer varierad repertoar hur man kan mäta kunskaper. Det handlar bland annat om att få göra delprov och få handledning och stöttning, säger Wern Palmius.

Det blir också en ny situation med betyg redan från årskurs 6 där många lärare aldrig har satt betyg och behöver kunskap om betygssättning.

Det behöver inte vara någon nackdel att eleverna får betyg tidigare. I stort sett är det bra med ett tydligare system Men som sagt, utmaningen ligger i att genom undervisningen skapa förutsättningar så att alla elever når minst godkända kunskapskrav, säger Lennart Rådbrink.