Lärarnas tidning har genomfört en enkät med 100 av de forskande lärarna i första omgången forskarskolor. I anslutning till enkäten fanns en möjlighet att lämna en kommentar. Här publicerar vi ett urval av dem.
De väljer att fortsätta forska
En av anledningarna till att jag sökte fortsatt forskning var just att jag inte fick andra arbetsuppgifter när jag kom tillbaka förra året, med undantag av ämnesansvar, vilket mest innebar att betala räkningar och beställa böcker. Dessutom inrättades inget lektorat och min lön höjdes ej. Om skolan vill ha engagerade, välutbildade, kompetenta lärare måste något göras! Själv älskar jag att undervisa och vet att mina elever når mycket goda resultat. Det är beklämmande att skolan som är en institution för lärande är så utbildningsfientlig!
Min skola var helt ointresserad av vad jag gjorde under forskarutbildningen. På frågan om hur mina arbetsuppgifter skulle förändras fick jag inget svar. Under utbildningen fick jag den sämsta procentuella löneutvecklingen av alla anställda på skolan. Detta motiverade rektorn med att jag ”hade varit ledig så mycket”. När jag poängterade att jag inte alls hade varit ledig utan deltagit i en utbildning som han hade godkänt och regeringen tagit initiativ till förklarade han att ”varken kompetens eller arbetsinsats påverkar lönen, om du vill ha högre lön får du byta skola.” När jag fick chansen att stanna i universitetsvärlden valde jag givetvis det. Tyvärr tycks mina erfarenheter inte vara unika.
Anledningen till att jag fortsatte att forska var att min utbildning inte ledde till några nya uppdrag eller ändringar i tjänsten. Det enda som hände var att jag halkade efter i lön jämfört med tidigare.
Kommunal skola har inte kunskap, incitament eller strategier för att behålla forskarutbildad personal, tyvärr. Jag fick en dunk i ryggen, tårta och muntliga lovord men i praktiken skedde ingenting rent arbetsmässigt. Högskolan hörde av sig och jag nappade.
Min erfarenhet är att den kunskap jag hade när jag skulle börja jobba igen inte var efterfrågad av mina chefer. Jag förstår det som att de inte hade kompetens att värdesätta det jag hade lärt mig. I stället ville de "snabbutbilda" lärare i bedömning. Då ledsnade jag och lämnade skolan. Idag är jag doktorand.
De är kvar i skolan, men missnöjda med hur deras nya kompetens tas till vara
Kommunerna som är med och betalar för att få forskarutbildade lärare är relativit dåliga på att ta till vara kunskapen som lärarna erhåller. Jag tror att kommunerna hade behövt få tydligare direktiv på vad en forskarutbildad lärare kan bidra med, och kommunerna borde uppmuntras att på olika sätt skapa lektorstjänster i skolorna. En av anledningen till att vi skulle gå forskarskolan var att en tydligare koppling mellan forskning (universitet) och skolor (gymnasieskola och grundskola) skulle bli av.
Börja med att forskarutbilda personer på förvaltningsnivå så att det åtminstone finns en forskarutbildad som samordnar i var kommun.
Undrar faktiskt till vilken nytta man gjorde denna forskning. Upplever bara att min kommun vill ha att de har skickat lärare i kommunen på forskarutbildning, inget annat. Ser mig faktiskt om efter ett helt annat jobb eftersom min kommun varken vill eller har lust att ta till vara min kompetens, tyvärr.
Jag upplever att ämnesforskning som jag ägnade mig åt inte på något sätt ses bidra till någonting på skolan. De signaler jag får är att den typen av forskning bara ger något till den enskilda läraren och inget till skolan eller elever. Det är lika märkligt varje gång att en verksamhet som ägnar sig åt utbildning och kunskapsutveckling uttrycker ett sådant förakt för akademiska studier.
Kommunen har överhuvudtaget inte efterfrågat de kunskaper jag tillägnat mig. Det visade sig tämligen snart att de inte var intresserade. Därför fullföljde jag inte fullt ut. Alla kurser är avklarade men min uppsats är liggande. Efter ett tag insåg jag att jag uppfyllde väldigt få av de lönegrundande kriterier som man satt upp, givetvis för att jag studerade och därmed inte fanns på plats i skolan. Under dessa år fick jag en löneökning som låg betydligt under den genomsnittliga löneökningen i kommunen.
Däremot har utbildningen berikat mig med personliga erfarenheter, kunskaper och insikter som jag annars på annat sätt aldrig fått tillgång till. Forskning är en färskvara och de kunskaper som jag inte fått göra bruk av under två år (är tillbaka på samma tjänst som tidigare) är nu tämligen dammiga och ligger inbäddade i glömskans skrymsen.
Min arbetsbörda har blivit mycket tyngre, jag har fått sämre förutsättningar att utföra mitt yrke och jag har sämsta löneutvecklingen i hela min karriär. Jag undrar verkligen hur kommuner och skolledning tänkte. Inte heller verkar min skolledning vara intresserad av de nya lektorstjänsterna som staten betalar... Det är en skam. Jag skäms för att tillhöra en verksamhet som behandlar resurser på detta vis. Då menar jag resurser i form av både människor och pengar.
Den kommun där jag arbetar hade ingen som helst förberedelse för att dra nytta av den kompetens jag och andra lic:ar byggt upp. En enskild rektor i staden har gjort lite kosmetiska tillägg, men utan någon konsekvent tanke bakom.
Skolledningen har mycket begränsad inblick i vad forskning kan bidra med på skolan. De vill gärna använda mig som en allmänpedagogisk resurs, eftersom historiedidaktik (förmodligen) upplevs för snävt. Dessutom kan det vara svårt att på kort sikt visa på några mätbara förbättringar om skolan väljer att satsa på lärare som forskar, vilket kan bidra till ett svalt intresse. De upplever att ett säkrare kort kan vara att avsätta resurser för till exempel specialpedagoger.
Angående arbetsuppgifter så har det inte skett någon förändring överhuvudtaget och gällande löneutvecklningen så har rektor sagt att ”man inte ska förlora så mycket på att läsa vidare” vilket naturligtvis innebär att det för löneutvecklingens skull är bättre att bara jobba kvar på skolan. För mig personligen så innebar det lägre lönepåslag än genomsnittet varje år under forskarutbildningen istället för som tidigare större än genomsnittet varje år. Den återkoppling jag fått från min rektor om undervisningen har uteslutande varit positiv så det är inte anledningen till det lägre utfallet de senaste lönerevisionerna. Tyvärr så tror jag att denna åsikt är ganska vanlig bland rektorerna/kommunerna vilket är väldigt konstigt i en verksamhet där lärarnas kunskaper är avgörande för hur bra undervisningen blir.
Endast ett par av mina 24 kollegor på forskarskolan har fått förändrade arbetsuppgifter efter examen. I mitt fall har jag inte ens getts tillfälle att för kollegor presentera min forskning. Nu har jag återgått till universitetet för att doktorera, men jag har kvar 20 % undervisning på gymnasiet, dock inte i det ämne som jag är forskarutbildad i.
Deras kompetens tas till vara
Att forska har skapat en helt ny insikt i ämnet. Jag har inte fått några nya uppdrag, men tar en större del i utvecklingsarbetet på skolan. Rektor har uppmärksammat att jag gjort det och det har gett mig en större tyngd i arbetet på skolan.
Forskarskolan har verkligen varit lärorik på många sätt. Kommunen har varit ganska bra på att använda mig. Huvudproblemet har varit att grundskolan som organisation inte är van vid att arbeta med utvecklingsarbete inom ämnen. Rektorer tänker oftast på utveckling i form av att skriva Lpp, omdömen etc och inte i att utveckla undervisningen i enskilda ämnen - vilket däremot de ämnesdidaktiska forskarskolorna är inriktade mot.
Forskarskolan (SLIM) var verkligen en fantastisk chans att få ett säkrare ben i ett mer undersökande och vetenskapligt förhållningssätt. Leder nu en forskningscirkel i ett läs- och språkutvecklingsprojekt på skolan under hela läsåret. Kunde ansöka om medel från forskarskolan SLIM och erhöll 100 000 SEK till projektet! Så på fler sätt att utbildningen där bidragit till utveckling inom skolans verksamhet.
Jag har gått forskarskolan i läs- och skrivutveckling och delar med mig av de kunskaper jag fått i min nya roll som språkutvecklare i kommunen. Bl.a. leder jag kompetensutveckling inom området. Det gör jag tillsvidare på 50% istället för min ordinarie lärartjänst. Den andra halvan jobbar jag på lärarutbildningen vid Linköpings universitet. Kommunen har på så vis visat stort intresse för min utbildning och jag har bl.a. Presenterat min studie för rektorer och nyckelpersoner (lgr11), så jag är nöjd med hur man tagit tillvara min kompetens.
Svårigheter med forskarskolorna
Det är inte helt oproblematiskt att kombinera en ferietjänst med en forskartjänst. Tanken är att man ska undervisa på 20 procent, men eftersom det utgår från en 45-timmarsvecka, i kombination med att man inte längre får den sammanhängande längre ledigheten, blir det mer jobb.
Satsningen på forskarskolor är mycket bra. Jag hoppas verkligen att den fortsätter. Det som är problematiskt i nuläget är hur den stora satsningen kan tas till vara i praktiken och leda till skolutveckling. Nya tjänster för forskarutbildade lärare med bra lön behöver skapas på skolorna. Olika former av nätverk mellan olika skolor där forskarutbildade lärare kan mötas och arbeta mot skolutveckling tillsammans vore också bra.
Det är inte bara skolornas fel att mina/våra kunskaper inte tas till vara. De har många gånger varit helt oförberedda på att få tillbaka forskarutbildade lärare - både mentalt och ekonomiskt. Skolor är tyvärr inte alltid i första hand kunskapsinstitutioner!
Jag har hamnat i ett limbo. I väntan på lärarleg kan jag inte ansöka om att bli lektor.
Skolan (som samhällsinstitution i Sverige) är inte en kunskapssökande eller kunskapsutvecklande organisation. Synen på forskning är alltför instrumentell, vilket långsamt och långsiktigt korrumperar alla goda intentioner att upprätta kontakter mellan skola och forskning. Innan en förändring kan ske måste skolan lära sig att forskning inte bara är praktiknära och tillämpad forskning i anslutning till skolans styrdokument och undervisningsmetoder, utan att forskningsperspektivet (och forskarkompetens) erbjuder så mycket mer i form av metareflektion, problematisering och kritiskt granskande utifrån vetenskapsteoretiskt beprövade grunder.
Sammanställt av Lotta Holmström