Anette Sandberg är professor i pedagogik med inriktning mot förskolan vid Mälardalens Högskola. Tillsammans med projektdeltagare från Högskolan i Jönköping och Norrköpings universitet arbetar hon med studien Förskolan som barns språkmiljö, som finansieras av Vetenskapsrådet.
Vad menas med språkmiljö?
– Man talar om social språkmiljö, som samspel mellan barn, mellan barn och personal, aktiviteter eller lek – och fysisk språkmiljö, det kan vara lokalernas utformning, material och hur det är tillgängligt för barnen, eller utomhusmiljöer som skogen eller förskolegården.
Varför är det viktigt att studera språkmiljön?
– För att språk inte bara handlar om att kommunicera med rösten. Det handlar om gester, om mimik – och kan även vara en del av den estetiska upplevelsen. Barn som får växa upp i en rik språkmiljö har mycket gratis. Förmågan att kommunicera och interagera har de med sig hela livet.
Hur långt har ni kommit?
– Vi är klara med datainsamlandet från totalt 60 förskoleavdelningar och nu analyserar vi materialet ur olika aspekter. Vi skriver på internationella forskarartiklar och så småningom ska två av projektdeltagarna skriva doktorsavhandlingar.
Vad har ni hunnit titta närmare på?
– Under våra första observationer, tidigt på hösten, såg vi att begreppsutveckling – hur man visar till exempel på, i och under – inte prioriterades. Personalen svarade också att de arbetade minst med detta. Men när vi gjorde återbesök under våren prioriterades det högre. Dels kan det bero på att personalen hade blivit mer medveten eftersom de skattat sig lågt tidigare. Dels – vilket är troligare – kan det bero på att hösten är inskolningsperiod. Personalen prioriterade att vara lyhörda och positiva när de lärde känna nya barn och även nya föräldrar.
– En annan sak vi har hunnit studera närmare är hur förskolor använder sig av utemiljön.
Vad såg ni när det gäller den?
– Att den fysiska utemiljön i större utsträckning är en ”frihetsmiljö”. Barnen har ett större utrymme att röra sig på, att leka … De är inte lika fysiskt nära personalen vilket gör att de tar efter och lär av varandra. Personalen säger ibland att de medvetet låter bli att plocka fram material och låter dörren till förrådet vara låst eftersom de har sett att det är mer språkfrämjande utan leksaker.
– Vi har också sett att personalen arbetar med ”miljöutbyte”, det vill säga, de ”gör samma” saker ute som inne. Till exempel har de mattesamlingar i skogen och använder sig av pinnar och kottar. De har lagt märke till att miljöerna berikar varandra.
Några andra reflektioner, så här långt?
– Vi har sett att man i förskolorna har ofantligt många metoder för att arbeta med språkmiljön. Många gånger tänker inte personalen på att de gör just det. De arbetar med kroppen, med gester och mimik – det sitter i ryggraden. Och så kan det få vara eftersom arbetet med språkmiljön ska genomsyra vardagspraktiken. Det är då man får en rik språkmiljö.
Marie Bengts