”Bjud in till dialog”

– Vardagssamtal är inte något man reflekterar över, man är inte så alert på vad man vill uppnå med dem, säger hon.

Barn lär i relationer och under alla samtal som pågår med vuxna och jämnåriga, enligt sociokulturell vetenskapsteori. Därför är det viktigt att samtalens potential utnyttjas för att stödja barns språk och kommunikation, menar Liv Gjems.

I samtal finns alltid flera nivåer av lärande, dels det som sägs direkt, som förstås utifrån ordförståelse, dels vad som kommuniceras underförstått, med gester, tonfall och vilka ämnen som anses intressanta. I detta samspel lär sig människor vad som är ett önskat eller oönskat beteende. Barn lyssnar på vad vuxna säger till dem, men också på vad vuxna säger till andra barn, till andra vuxna och hur de säger det. Ordförståelse, meningsbyggnad och sociala spelregler tränas, och hejdas om barnen inte får prata.

– Man har sett att barns egen aktivitetsgrad beror på i vilken grad de blir inbjudna att använda språket, säger Liv Gjems.

Men hennes studier visar ett nedslående resultat. Barn får många frågor av vuxna i förskolan, men de är inte äkta och uppmuntrar inte till fortsatt berättande. Pedagogerna ställer i hög grad stängda frågor som de redan vet svaret på genom information från en annan vuxen.

– Ta initiativ till att utvidga och förlänga samtal. Förskollärarna i studien frågade nästan aldrig vad barnen visste, tänkte eller trodde, säger Liv Gjems.

Som pedagog ska man vara uppmärksam på vad barnets fokus är och inte försöka tvinga fram ett samtal. Det brukar inte vara så svårt att upptäcka om ämnet är intressant, eftersom barn inte är lika ”artiga” i konversationer som vuxna. Samtidigt kan yngre barn och barn som just börjat lära sig ett språk kräva långa tankepauser när de får en fråga. Då gäller det att man som vuxen visar med kroppsspråket att man fortsätter lyssna medan barnet är tyst och letar efter orden.

– All forskning är samstämmig kring att så mycket barn får prata, så mycket lär de sig prata.

Språket är en grundsten till vidare inlärning och svårt att ta igen senare. Internationell forskning pekar på att treåringar som ligger efter i språkutvecklingen löper risk att få problem med att läsa och skriva om det inte tas igen.

– Men vuxna tenderar att prata mest med de barn som själva tar initiativ till att prata.

Vid sidan av spontanprat tycker Liv Gjems även planerade språkaktiviteter är viktiga. Hon tror det är effektivast att ha språkträning i en miljö där orden förknippas med omgivningen på ett för barnet meningsfullt sätt. För att förstå ett komplext begrepp som vad ett ”kök” är, är det bättre att befinna sig i köket och laga mat än titta på bilder av koppar och tallrikar i en vrå för sig medan de andra barnen får leka. Lärande och kunnande är kopplat till relationer och meningsfullhet för barnet.

– När barn är i kända miljöer och får stöd från en vuxen de känner förstår de mer och klarar mer, de förklarar tydligare, säger hon.

Aktiviteter som språksamling och att läsa böcker och prata om innehållet i dem bidrar också till språkutveckling, påpekar Liv Gjems, men det kräver små barngrupper. Liv Gjems föreslår att man försöker organisera barnen i små grupper där de kan få samarbeta, samtala och kommentera varandras åsikter.

Att lära sig berätta, lyssna, bli lyssnad på och argumentera är inte bara en fråga om att lära sig språk, utan ingår i förskolans demokratiuppdrag, betonar hon. Träna barnen att fråga vad de andra i gruppen tycker innan man fattar ett gemensamt beslut.

– Ska du delta i en demokrati måste du ha en röst att använda, uppleva att det jag tänker betyder något.

I vardagen tenderar pedagogerna att hålla monologer och instruera om olika saker, kanske med motsatsord: Krångla inte! Längre monologer är vanligare i skolans lärsituationer, men förekommer även i förskolan. Självklart måste vuxna presentera, berätta och förklara mycket, men det gäller även att skapa dialog och erfarenhetsutbyten, menar Liv Gjems. Låt också barnen försöka förklara hur de tänker, vad de uppfattat av vad den vuxne berättat.

– Förklaringar är viktiga i den kognitiva stimuleringen. Fråga barnet: Hur har du kommit fram till det? Hur vet vi det?

En annan del i det ”goda” samtalet är förmågan att hålla tråden. Barn försvinner snabbt ut i nya associationer och avbryter varandra. Då behövs en förskollärare som kommer ihåg vad det första barnet började prata om, och återknyter dit. Genom att samtala lär barnen sig hur ett samtal ”går till”. Dialoger har olika svårighetsnivå. Från det lilla barnets gester, blickar och benämnande av saker till att kunna fantisera om abstrakta begrepp som vad en annan person gör, känner, tänker eller tror – och att man kan uppfatta saker olika.

– De lär sig vad andra förstår eller inte förstår.

En förutsättning för språkutvecklingen är att det finns en känslomässig relation, en god anknytning till den vuxne. Med de allra yngsta gäller det därefter att benämna allt som händer i vardagen för att ge så många ord och begrepp som möjligt.

– Arbeta i kända miljöer, bygg från konkreta saker och använd ett varierat språk. Säg inte det, dem, den här, istället för vad det heter. Tänk på att använda orden.

Vuxna kan formulera sig snabbt och har i detta ett maktövertag gentemot barn, enligt Liv Gjems. Men barn kan även få ett övertag gentemot varandra i en grupp beroende på hur bra de är på att uttrycka sig och överrösta varandra.

– Ibland får man hålla tillbaka vissa barn: Nu får vi vänta och lyssna.

Hon tror att den nya förskollärarutbildningen i Sverige kommer ge studenterna fler redskap för att stödja barns språkutveckling och kommunikation. En forskargrupp som Liv Gjems ingår i har inlett en ny studie som ska titta närmare på vad förskollärarstudenterna i Norge respektive Sverige kan om tidig litteracitet när de börjar och avslutar utbildningen. I Norge är en förändring av förskollärarutbildningen på gång där Liv Gjems tror att barns lärande genom språk kommer bli ännu mer centralt.

Liv Gjems eget recept för barns språk- och kommunikationsutveckling är enkelt.

– Använd alla vardagssituationer till att stimulera barn att prata om vad de är engagerade i, vad de tycker är meningsfullt.